Spår bättre än motorväg

Sverige behöver mer kollektivt resande för miljöns skull. Så varför satsar Vägverket på en ny motorväg i Stockholm som ökar utsläppen av koldioxid med 140 000 ton? Det finns renare alternativ, skriver Oskar Reimer och Mikael Sundström.

Som ett alternativ till motorvägen Förbifart Stockholm har det så kallade kombinationsalternativet utretts. I kombinationen ingår en ny pendeltågstunnel mellan Älvsjö och Häggvik, utökade trängselavgifter samt vissa mindre, väl utvalda vägbyggen. Det intressanta är att detta alternativ är bättre även för Stockholms bilister än bygget av Förbifart Stockholm. En ny pendeltågslinje lockar till sig bilister vilket minskar trafiken och ökar framkomligheten på vägnätet. Pendeltågslinjen ger också snabbare och bekvämare resor för tiotusentals redan trogna SL-kunder.
Dessa får en spännande ny spårförbindelse med bytespunkter på bostads- och arbetsplatstäta platser som Örnsberg, Alvik, Sundbyberg och Kista.
 
Vägverkets egen utredning om förbättrade nordsydliga förbindelser i Stockholms län visar att endast bilister från Ekerö och Järfälla tjänar tidsmässigt på att motorvägen byggs istället för kombinationsalternativet. Ur miljösynpunkt är pendeltågstunneln naturligtvis överlägsen en ny motorväg. Förbifart Stockholm ökar vägtrafiken i länet med nära fem procent och ger 140 000 ton extra koldioxid per år. Kombinationsalternativet skulle istället minska utsläppen med 160 000 ton. Det vore sannolikt ett misstag av historiska dimensioner att blunda för dessa effekter efter flera år av intensiv klimatdebatt.
Kombinationsalternativet ger även mindre påverkan på grön- och naturområden, är bättre ur jämställdhetssynpunkt och ger färre trafikolyckor. Ändå valde alltså Vägverket att slopa detta alternativ. Vägverket förklarar sitt beslut med att ”vi projekterar vägar, inte spårförbindelser”.
Regeringen borde därför omgående instruera Vägverket och Banverket att upprätta effektiva samarbetsformer när det gäller denna typ av större infrastruktursatsningar.
 
Efter tre decennier av gravt eftersatta nyinvesteringar inom Stockholms läns kollektivtrafik krävs snabba och omfattande beslut. Utan en ny giv vad gäller spårtrafikinvesteringar kommer vi ofelbart och i stadig takt tvingas se allt fler och längre köer på allt fler och bredare motorvägar.
Hur bred ska Essingeleden bli för att säkerställa ett effektivt transportsystem i huvudstaden? Hur många filer ska vi ha på Värmdöleden? Nynäsvägen? E18? Drottningholmsvägen?
Ge istället dagens bilister vettiga kollektiva alternativ. Den stora majoritet som med fördel skulle kunna åka kollektivt ska erbjudas snabba och komfortabla möjligheter att göra det. För att SL ska kunna klara detta måste många miljarder investeras. Det kan låta dyrt, men alternativet är ännu dyrare motorvägsprojekt med en lång rad negativa bieffekter: Rivna bostadsområden som blir motorvägsmark, sämre luft i staden, ökad klimatpåverkan, parkeringskaos, fler trafikolyckor, ökat buller och en fortsatt prioritering av ett föråldrat och ineffektivt transportsystem.
 
Det är inte acceptabelt att en kollektivtrafiklösning som är överlägsen ur miljösynpunkt och som ger bättre framkomlighet för både bilister och SL-resenärer väljs bort därför att det inte passar in i Vägverkets sätt att tänka.
Det är dags att regeringen tar intryck av den forskning som finns om hur verkligheten fungerar. Vägar löser inte trängselproblem. Be den yrande generaldirektören ta spårvagnen hem. Motorvägsfesten är över.

Oskar Reimer & Mikael Sundström
Kollektivtrafikant Sthlm