Hemkomsten

Maria-Pia Boëthius återser Sverige, och förundras över hur enfaldiga medierna här är. Vi verkar vara världens mest tokkapitalistiska och narcissistiska land. Tur bara att svenskarna är klokare än sina tidningar, TV- och radioprogram.

Som att hamna i en fantasyrioman: att komma tillbaka efter mer än tre månader i de tomma vidderna på bergens toppar, i stora tystnader och små sammanhang utan vare sig internet eller TV eller ens telefon. Att med ett snitt, som i Philip Pullmans De mörka materialen ta sig från ett universum till ett helt annat.
Det var en avsiktlig avprogrammering, att ta sig bort från allt ”som gäller” och försöka se det med nya ögon. Mina krönikor har jag skickat från grannens dator, världen har jag följt i europeisk public service-radio, i utländska tidningar och i babblet på bykrogen.
Efter en vecka i Sverige frågar jag mig intresserat: Har vi alla drabbats av ett stilla vanvett?
”Laissez-faire”-kapitalismen, den nyliberala har totalkraschat i USA med förödande konsekvenser för resten av världen. Men jag har inte lyckats hitta någon svensk analys som drar konsekvenserna av sammanbrottet.
Ingen som frågar: Vem bär skulden?
I amerikanska Herald Tribune stod det däremot den elfte augusti:
”Man har börjat återreglera marknaden. Och vi kan för alltid begrava fantasin att finansmarknaden är kapabel eller villig att reglera sig själv.”

Det har slagit mig, med full kraft, att även om USA och Schweiz, där jag tillbringar mina tre månader, är långt mer ”kapitalistiska” än Sverige anses vara så låter deras mainstream-medier så oändligt många fler åsikter och röster komma till tals.
Mediesituationen i Sverige är inte så förfärlig som den verkar. Den är värre.
Varje morgon klockan halv tio har jag lyssnat till ett medieanalyserande program i fransk-schweiziska radion.
Varje morgon!
Mängder av mediekritiska böcker har avhandlats och diskuterats, varje morgon får urspännande bloggare utrymme att utveckla sina bloggtankar, varje fredag får lyssnarna komma med mediekritik.
Precis som i BBC World.
I Sverige: inget sådant. Bara Ring P1 där programledarna tycks vara till för att tillrättavisa lyssnarna. Medan lyssnare ute i världen möts med respekt.
Tänk om det faktiskt är så att Sverige, av sin maktöverbyggnad, den politiska, ekonomiska och mediala, förvandlats till ett av världens mest tokkapitalistiska och överkonsumerande länder!
Det stämmer inte med vår självbild och det gäller inte folkflertalet. Men det är ju groteskt att man måste gå utomlands för att hitta en förutsättningslös debatt, att jag hittar djupare vänstertankar i mainstreammedierna i USA och Schweiz!

Jag hör dagens EKO intervjua Göran Persson om socialdemokraternas nuvarande politik. I kapitalistlandet Schweiz hade något sådant varit omöjligt. Persson är idag en betald PR-man, som liksom Carl Bildt använt politiken som avfyringsramp för egen vinning, för att omsätta det politiska kändisskapet i pengar åt sig själv.
I Schweiz hade det blivit folkstorm. I Sverige är det tydligen naturligt.
Jag hör media i Sverige berätta att Hugo Chavez, när han i Venezuela förstatligar ett företag ”socialiserar” landet. Men att George W Bush när han förstatligar världens största bolåneinstutut ”tar över” dem.
Vi har av sagde Persson fått ett institut för att aldrig glömma förintelsen och människor som övergavs av världen.
Samtidigt som hundratals flyktingar varje månad drunknar och går hemska dödar tillmötes i vattnen som kringflyter Europa när de försöker fly fattigdomen.
Om detta: små notiser.
Och växthuseffekten har redan börjat skapa de katastrofer vi fruktat, orkanerna Gustav och Ike, översvämningar i Indien och Bangladesh. Det händer nu.
I BBC World hörde jag en intervju med en amerikansk väderprofessor, som sade att uppvärmningen av haven skapat dessa orkanattacker och att endast ett maktbyte i USA kan rädda världen.
En verkligt modig professor.

Men i Sverige flyger man mer än någonsin, SUV-bilar kör nöjt omkring i trafiken och jag läser att mogna kvinnor nu ska vara ”happy mappy” – lära sig njuta av livet och ta för sig (Adamo).
Det ska vi inte alls! Vi ska använda det vi inhämtat i livet till att se till att planeten inte går under, att framtiden för dem som kommer efter oss blir möjlig.
Dags att ge fen i oss själva och strunta i den påbjudna narcissismen. Jag är ändå på ett strålande humör sedan jag kom hem. Bortom medierna finns de mest underbara människor.
Men exakt vad är det man håller på med i maktöverbyggnaden?
”Aprez nous le déluge”?
Efter oss syndafallet?

Maria-Pia Boëthius