Heja Irland – vi är inga idioter!

Jag tycker att ett förenat Europa är en bra idé – det har jag alltid tyckt. Men bara om det är fullständigt demokratiskt och på de olika folkens villkor. De som nu styr och ställer i EU, en politisk elit uppbackad av marknadens medier tycks vara riktiga korkskallar som faktiskt lever isolerade från folkflertalen. EU-ledningen, politiker såväl som byråkrater är sina egna värsta fiender. Det är deras människosyn och demokratisyn som förstör hela tanken med ett enat Europa som vi skulle vilja leva i.
I Sverige och i flera andra länder framstår EU som en ockupationsmakt, en övermakt som vi inte valt, en domstol vars rättskipning är oss främmande, som öser dekret, lagar och bestämmelser över oss som vi inte vill ha – men som våra olika regeringar, socialdemokrater såväl som högerallians, försöker få oss att svälja.
Tror de att vi är idioter? Svaret på den frågan verkar vara ja.

I slutna rum har man bestämt att de olika folken – med Irland som undantag – inte ska få folkomrösta om Lissabonfördraget. Hur gick det egentligen till? Ett stort problem är att de flesta dominerande medierna är EU-positiva, de ligger lågt och speglar dåligt vad den folkliga oppositionen mot EU egentligen har emot EU:s sätt att sköta Europatanken. Alltså är jag mycket nöjd med Irlands nej till Lissabonfördraget. EU hade tänkt sig att med hjälp av politisk ingenjörskonst tysta folkviljorna. Kruxet var Irland, som enligt lag måste få lov att rösta. Jag tror att deras nej speglar folkviljan i majoriteten av Europas EU-anslutna länder.
Själv bor jag tidvis i Schweiz, i den enda italienska kantonen. Inte på grund av skatt, den betalar jag förstås i Sverige, utan på grund av ett överstökat äktenskap och att en dotter gifte sig med skogvaktaren i den schweiziska byn.

Schweiz består av 26 kantoner, fyra språk och flera olika religioner. Varje kanton har ett utbrett självstyre. De italienska schweizarna har mycket mer gemensamt med Italien, minus korruptionen, än med resten av Schweiz. De fransktalande schweizarna är helt och hållet Frankrikeorienterade. Tyskschweizarna, som utgör folkflertalet, är däremot inte särskilt tyskvänliga. Och så finns det en liten rätoromansk minoritet. Ofta är det svårt att förstå att Schweiz är ett land; det liknar inte idén om en nation. Och ändå fungerar det.
Schweiz påminner i konstruktionen om Amerikas Förenta stater, trots att delstaterna, kantonerna är minimala. Så skulle EU kunna fungera. Men Schweiz bygger på rätten att folkomrösta, och det är det EU-eliten inte vill höra talas om! Trots att detta ständigt röstande folk gjort Schweiz till ett av världens rikaste länder. De röstade nej till EU – därför att EU skulle ha krossat deras rätt att folkomrösta.
Om 200 000 schweizare skriver på måste det bli nationell folkomröstning om praktiskt taget vilken fråga som helst. Landet har en ständig samlingsregering och byter president varje år.

Om EU låtit folken rösta, när de ansåg det nödvändigt hade EU-bygget tagit lång tid och krävt politisk briljans av EU-politikerna. Det hade varit krångligt och svårt, men det är ju demokratins själva kärna, att lyssna till folkviljan. Och kanske hade vi då med tiden fått ett EU som till och med blivit populärt.
Genom att försöka kuppa igenom ett EU anpassat till marknaden och politikerna, men inte till folken har de istället gjort EU än mer impopulärt. Det är intressant att se att politiker, som säger sig hylla demokratin är så livrädda för folkviljan.
Heja Irland!
Sedan är det en annan sak att jag ofta tycker att schweizarna röstar ”fel” utifrån min politiska övertygelse. Men folket har sagt sitt och då respekterar jag det. Men jag respekterar på intet sätt EU:s behandling av Lissabonfördraget. Jag har inte haft något att säga till om, trots att det handlar om allas vår framtid. Irland fick säga det i mitt ställe.
Det är inte ett sådant förenat Europa som jag vill leva i.

Maria-Pia Boëthius