Regeringen gör oss beroende

Försvaret ska slaktas. Varför? Borgerligheten vill att Sverige blir utlämnat åt EU och USA, skriver Maria-Pia Böethius.

Det svenska försvaret ska slaktas och ersättas med  insatsstyrkor. Det finns ingen hotbild längre, säger högeralliansen. Man borde vara glad. Men vad vet de där goddagspiltarna om hotbild, kommer jag på mig själv med att undra. Mitt problem är att jag inte litar på högeralliansen. Jag litar inte på deras motiv – inte motiven de anför – och jag tror inte att de kan beräkna de långsiktiga konsekvenserna av sina ideologiska antireformer. Jag tror inte ens att de kan sköta landet; att de är statsmannamässiga – statskvinnomässiga.
När Fälldinregeringen eller Bildtregeringen styrde landet – det var innan Bildt blev lobbyist – var jag av en annan politisk uppfattning, men jag litade på att de visste vad de gjorde enligt sin politiska dagordning. Jag hade inte den där obehagliga, smygande känslan av att de var amatörer, förblindade av en ideologi. Jag hade en annan politisk uppfattning helt enkelt. Men i högeralliansens Sverige känner jag mig som en dissident. Så har jag aldrig tidigare känt.

Alla som är intresserade av politik vet att hotbilderna framöver är enorma. Det kommer att bli strid om oljan, råvarorna, vattnet, beboeliga områden i världen, havets rikedomar, klimatpolitiken, migrationen och den sedan tidernas morgon pågående maktkampen mellan växande eller krympande stormakter och imperier.
När jag växte upp fick jag lära mig att ett land, en nation var en plats där de folkvalda hade kontroll över territoriet och möjlighet att försvara det, i varje fall i teorin. Ingen hatar krig mer än jag. Jag är dotter till en kvinna som upplevde fyra krig och en revolution innan jag föddes. Forskarna påstår att krig påverkar de tre följande generationerna; och med tanke på mig och alla andra nya svenskar, som liksom jag kommer från eller är barn av krigen i världen borde vi tala mycket länge och mycket allvarligt om vad högeralliansen har för slags framtidsvision.
Jag tror helt enkelt att de är i färd med att omstöpa landet Sverige. De nya möjligheterna och den nya eliten kommer att finnas i EU och där vill de vara bror och syster Duktig och spela en roll. Sverige är kört, EU är det nya, vi ska omstöpas till en provins i den kommande stormakten Europa och där vill vår maktelit, med Carl Bildt som makttyp, vara med och tilldelas maktpositioner.  

Vårt försvar ska förvandlas till ett slags legosoldatstyrkor åt Europa; insatsstyrkor som EU kommer att kalla på när EU vill visa musklerna. De ska ”dö för Europa”.
Problemet är att denna politik inte är förankrad i folkflertalet. Och att det är farligt, och lockar människor till Sverigedemokraterna.
Mitt intryck är att högeralliansen ger fan i folkflertalet. Deras idé är att hinna omstörta Sverige tillräckligt mycket för att det sedan inte ska finnas någon återvändo: Sälja ut de statliga företagen, återinföra klassamhället och slakta försvaret. Utan eget försvar kommer vi att bli helt beroende av EU – och USA.

I det här läget ska man inte vara så rädd för de äkta konservativa. De har en annan världsbild men ibland kan den sammanfalla, trots att vi kommer från olika berättelser om världen.
Ett av mina roligaste minnen från 1970-talet är almstriden i Stockholm i maj 1971 anförd av Alternativ Stad. Hoppas den blir ett skillingtryck en dag. Där befann oss vi ”vänsterelement” och blivande miljöpartister i stillsamma skärmytslingar med polisen och motorsågsmassakrerarna. Några vilade i hängmattor i almarna. Andra bara satt i träden. Andra fajtades på marken, men det var inget riktigt våld.
Och ner från Östermalm – nu fabulerar jag, men det är också sant – kom herrar i kostym och damer med broscher – och anslöt sig till kampen. Sida vid sida slogs vi för våra träd. Kar de Mumma, högerns favoritunderhållare, kom praktiskt taget i frack. Och vi vann! De träd som ”experter” utdömt som dödssjuka, sådana där experter som säger vad makten vill höra, dessa träd står kvar, 37 år senare – lever och susar trösterikt i vinden och sprider sina skuggor över Tetley, utomhuskaféet i Kungsträdgården, Stockholm.
Varenda gång jag ser almarna tänker jag att det lönar sig att göra uppror, älskade träd.

Vi ska såklart nedrusta när det är dags att nedrusta. Men vi ska inte nedrusta för att göra människorna i Sverige totalberoende av makter vi inte valt att underordna oss.

Maria-Pia Boëthius