Rika ska inte definiera fattigas köpkraft

Några liberala bloggare har angripit Daniel Ankarloos kritik av Johan Norbergs rapport till Globaliseringsrådet. I följande liknelse svarar Ankarloo och visar på den djupt ojämlika jämförelse som ligger bakom ”den rikes” bestämning av ”den fattiges” ”köpkraft”, samt slutsatsen att ”den fattige” har gynnats mer än ”den rike” och att ”jämlikheten” då har ökat.

Kan vi vara överens om en sak? Om jag har 1 000 kronor och du 10 000 kronor då kan vi bara bli jämlika i inkomst när jag har också har 10 000 kronor om du har det. Kan vi också vara överens om att inkomstojämlikheten i det fall du har 10 000 kronor och jag endast 1 000 är 9 000 kronor och att du i så fall är 10 gånger rikare än vad jag är?

Det verkar lite larvigt att ställa frågan så – men på senare tid har en debatt blossat upp inom den liberala ekonomkåren som säger följande: ja, det må vara sant att inkomstojämlikheterna i ekonomin mellan ”rika” och ”fattiga” ökar – men det betyder inte att ojämlikheterna i köpkraft mellan ”rika” och ”fattiga” ökar. Det bygger man på ett resonemang som säger att de varor som ”de fattiga” har ”en tendens” att köpa minskar i relativpris i förhållande till de varor som ”de rika” har ”en tendens” att köpa. Kort sagt - givet att de varor som ”de fattiga” konsumerar har en tendens att sjunka i pris (genom lågprisbutiker som Wal-Mart och Outlets i USA t ex eller Lidl och Rusta här hemma) medan ”den rikes” konsumtion (på Östermalmshallarna och i Sturegallerian) har en tendens att bli dyrare, så ökar ”den fattiges” köpkraft mer än ”den rikes” - även om inkomstskillnaderna ökar. Bestickande, eller?
Låt oss se vart resonemanget för oss...

Kan vi vara överens om en annan sak? Om du har råd att köpa en lyxyacht och jag endast en eka – då kan jag bara bli jämlik dig i så motto jag också kan köpa den lyxyacht du har. Jag har svårt att se hur man kan neka till ett sådant påstående utan att i grunden ägna sig åt en väldigt ojämlik jämförelse – som jag ska återkomma till. Så, jag ber er för tillfället acceptera påståendet. Om ”den rike” för sin inkomst kan köpa en lyxyacht blir ”den fattige” endast jämlik ”den rike” när ”den fattige” kan köpa samma lyxyacht. Men nu skulle vi ju använda oss av den liberale ekonomens idé om ”köpkraft”. Då går argumentationen så här...

Låt oss ta vår tidigare inkomstskillnad som grund för ett enkelt räkneexempel: ”Den fattige” har i utgångsläget 1 000 kronor (inkomst 1 i tabellen nedan) för vilken hon kan köpa en eka. Den rike har en inkomst på 10 000 kronor (inkomst 1 i tabellen nedan) för vilken hon kan köpa en lyxyacht. Vid en senare tidpunkt låtsats vi om att följande har hänt. ”Den fattige” har nu lyckats öka sin inkomst till 2 000 kronor (inkomst 2). ”Den rike” har också lyckats öka sin inkomst, så han har nu 25 000 kronor (inkomst 2). Då skulle en förvirrad socialist som jag själv hävda att ojämlikheten har ökat. Jag resonerar så här:

Tabell 1. Inkomstojämlikheten mellan ”fattig” och ”rik”, kronor

	”Den fattige”	”Den rike”
Inkomst 1	1000 kronor	10 000 kronor
Inkomst 2	2000 kronor	25 000 kronor
Inkomstskillnad 1	– 9000 kronor	+ 9000 kronor
Inkomstskillnad 2	– 23 000 kronor	+ 23 000 kronor

Resultatet ur detta räkneexempel är att inkomstskillnaden som fanns i utgångsläget på 9 000 kronor i läge 2 har utökats till 23 000 kronor. Inkomstojämlikheten har således ökat med 14 000 kronor mellan ”den fattige” och ”den rike” mellan period 1 och 2.

Men vår liberal protesterar. Han säger följande: Ok, inkomstskillnaderna må ha ökat. Men låt oss nu översätta denna inkomstutveckling till den faktiska konsumtion som ”den fattige” och ”den rike” kan förmå med sina ökade inkomster – dvs. ”köpkraften”. Vi följer med tanken i följande antagande, att mellan perioden 1 och perioden 2 så har vi en relativprisförskjutning som säger att under period 1 kostar en eka 1 000 kronor, men under period 2 kostar en eka blott 500 kronor (på Wal-Mart...) samtidigt som en lyxyacht vid period 1 kostar 10 000 kronor och i period 2 25 000 kronor. Då, säger vår liberal, får vi följande tabell givet de inkomstökningar vi fastslagit i tabell 1.

Tabell 2. ”Köpkraft” för ”den fattige” och ”den rike” i ekor respektive lyxyachter

	”Den fattige”	”Den rike”
Köpkraft 1	1 eka	1 lyxyacht
Köpkraft 2	4 ekor	1 lyxyacht
Köpkraftökning 1–2	3 ekor	0 lyxyachter
Köpkraftökning %	300 %	0 %

Så resultatet är tydligt. Fastän ”den rike” har ökat sin inkomst från 10 000 kronor till 25 000 kronor har han i köpkraft på lyxyachter (som han har ”en tendens” att köpa) inte ökat sin ”inkomst” alls. För ”den fattige” är det i stället tvärtom. Fastän hennes inkomst endast har stigit med 1 000 kronor (dvs. 100 %) mellan period 1 och 2, så har hon i köpkraft på ekor (som hon har ”en tendens” att konsumera) ökat sin ”inkomst” med 300 %. Prisutvecklingen på ekor relativt lyxyachter har således ”gynnat” ”den fattige” som ju har ”tendensen” att konsumera ekor i förhållande till ”den rike” som ju har ”tendensen” att konsumera lyxyachter. Voilà, säger liberalen, ”köpkraften” har ökat mer hos ”den fattige” än hos ”den rike”. Ojämlikheten har inte ökat – tvärtom.

Och sådan smörja, rent ut sagt, ägnar sig välutbildade ekonomer och deras epigoner åt!

Argumentet som grund för jämlikhet håller inte för ett öre - eftersom det bara kan gälla under den mycket orimliga principen att ”fattiga” aldrig någonsin ska få vilja köpa en lyxyacht (utan bara ekor) och att på något sätt ”de rika” lever under något slags institutionellt förbud att köpa ekor. Låt oss vända på resonemanget och se vad som händer. Vi upprätthåller inkomsterna och inkomstökningarna från tabell 1, men nu vänder vi på varorna och frågar: hur många lyxyachter kan ”den fattige” konsumera för sin inkomst och hur många ekor kan ”den rike” konsumera för sin?

Tabell 3. ”Köpkraft” för ”den fattige” och ”den rike” i lyxyachter respektive ekor

	”Den fattige”	”Den rike”
Köpkraft 1	10 % lyxyacht	10 ekor
Köpkraft 2	8 % lyxyacht	50 ekor
Köpkraftsökning 1–2	– 2 % lyxyacht	40 ekor
Köpkraftökning i %	– 20 %	+ 400 %

Vår liberal blir rasande: Inte kan man översätta ”den fattiges” ”köpkraft” i lyxyachter? Det är en konsumtion som är irrelevant för ”den fattige”, som ju har ”en tendens” att köpa (i detta fall) ekor. Och inte skulle ”den rike” för en ökad inkomst när denne en gång haft råd med en lyxyacht (som han ju har ”en tendens” att konsumera) plötsligt i läge 2 köpa en massa ekor? Det är en konsumtion som är irrelevant för ”den rike”.

Ok, svarar jag (fortfarande förvirrad socialist): om du anser det ojämlikt och orimligt att jämföra ”den rikes” ”köpkraft” i ekor om jag samtidigt mäter ”den fattiges” ”köpkraft” i lyxyachter - så har ju jag lika mycket rätt att säga att det är orimligt och orättvist att mäta ”den rikes” ”köpkraft” i lyxyachter om du samtidigt mäter ”den fattiges” i ekor. Vi mäter istället ”köpkraften” mellan ”den rike” och ”den fattige” i samma varor – för rimlighetens och jämlikhetens skull. Vad blir då resultatet? Ja, det är i grunden givet.

SÅ FORT VI ÖVERSÄTTER INKOMSTSKILLNADER I KRONOR OCH ÖREN TILL KONSUMTION AV SAMMA VAROR FÖR ”DEN RIKE” OCH ”DEN FATTIGE”, DÅ ÖKAR/MINSKAR SKILLNADERNA I ”KÖPKRAFT” I LIKA HÖG GRAD SOM INKOMSTSKILLNADERNA I KRONOR OCH ÖREN!

För säkerhets skull: här är tabellerna - med utgångspunkt i exemplet i tabell 1.

Tabell 4. ”Köpkraft” för ”den fattige” och ”den rike” i ekor

	”Den fattige”	”Den rike”
Köpkraft 1	1 eka	10 ekor
Köpkraft 2	4 ekor	50 ekor
Köpkraftökning 1–2	3 ekor	40 ekor
Köpkraftökning %	300 %	400 %
Köpkraftojämlikhet 1	– 9 ekor	+ 9 ekor
Köpkraftojämlikhet 2	– 46 ekor	+ 46 ekor

                                                                
Kort sagt i ekor räknat har inkomstojämlikheten mellan ”den rike” och ”den fattige” i vårt exempel ökat med 35 ekor!

Tabell 5. ”Köpkraft” för ”den fattige” och ”den rike” i lyxyachter

	”Den fattige”	”Den rike”
Köpkraft 1	10 % lyxyacht	1 lyxyacht
Köpkraft 2	8 % lyxyacht	1 lyxyacht
Köpkraftsökning 1–2	– 2 % lyxyacht	0 lyxyachter
Köpkraftökning i %	– 20 %	0 %

Givet kvoterna i exemplet är det måhända svårare att tyda tabell 5. Men vad gäller skillnader i köpkraft på ”lyxyachter” så kan man säga att ”den fattige” i period 1 har en köpkraft i lyxyachter som motsvarade 10 % av ”den rikes” ”köpkraft” i lyxyachter - medan i period 2 har ”den fattiges” ”köpkraft” i lyxyachter sjunkit till 8 % av ”den rikes” ”köpkraft”.

”Men”, säger vår liberal, ”nu får du ge dig – vi måste göra rimliga antaganden om vad som verkligen händer”! ’Den fattige’ kommer ju inte att använda sin inkomstökning från 1000 kronor till 2000 kronor genom att säga att tidigare hade jag bara råd med 10 % av en lyxyacht för mina 1 000 kronor och nu endast råd med 8 % av en lyxyacht i period 2. Onekligen kommer hon istället att omsätta sina pengar i det, hon kan öka sin konsumtion i – i detta fall i ekor. Och om vi fullföljer analogin. Om matvarorna blir relativt billigare på Lidl, samtidigt som de blir relativt dyrare på Östermalmshallen - inte kommer i verkligheten ’den fattige’ trånande ställa sig utanför Östermalmshallen? Hon går naturligtvis till Lidl där hennes köpkraft har ökat. Och analogt, som sagt – inte kommer ’den rike’ på Östermalmhallen sluta konsumera där – bara för att Lidl har blivit billigare? Vi måste ju se på vad som verkligen händer - det verkliga utfallet”. Eller?

Det enkla svaret är ”Nej, inte alls”. Man kan nämligen inte mäta en ”köpkraft” – som ju i realiteten är en förmåga – i termer av reella utfall. En kraft gäller nämligen oberoende av utfall. Om jag i verkligheten springer omkring på stan med två kilo mjölkpaket i handen, medan Hoa-Hoa Dahlgren har valt att endast i verkligheten bära på 1 kilo mjölkpaket, betyder det ju knappast att jag har större ”kraft” och ”förmåga” att bära mjölkpaket än vad han har. Ingen skulle heller mäta hästkrafter på en bil på detta sätt - av hur fort någon verkligen kör en bil. Om ni kära liberaler nu säger att ni verkligen mäter köpkraft, som ju är en förmåga, då måste ni bortse från vad som verkligen händer. Eller skulle ni hävda att ”en fattig” i vårt exempel som verkligen köper 4 ekor för sina 2 000 kronor har större ”köpkraft” än ”en fattig” som i verkligheten inte köper ekor för sina 2 000 kronor? Det är ju den kullerbyttan ni gör när ni säger att man inte ska mäta ”den rikes” köpkraft i ekor - för han kommer i verkligheten inte köpa ekor utan lyxyachter för sin inkomst. Så fort ni tillåter ”den rike” att konsumera ekor ökar ju inkomstskillnaderna i köpkraft med gigantiska mått. Och återigen, jag återvänder till min fråga i inledningen. Om ”den fattige” endast kan köpa en eka för sin inkomst och ”den rike” kan köpa en lyxyacht för sin - då kan ”den fattige” bara bli jämlik ”den rike” om hon kan köpa samma lyxyacht som ”den rike” kan, eller?

Liberalen, som således trätt i ”den rikes” tjänst, svarar mig:
– Nej, ”den fattige” ska köpa fler ekor i stället! (Och ”den rike” ska inte köpa ekor, mumlar han vidare förstulet...)

Men ”den rike” kan ju köpa ännu fler ekor, tänker jag undrande. Det har han ju mer än ”köpkraft” till. Men den lyxyacht endast ”den rike” förmår konsumera är för ”den fattige” nu än mer fjärran...

Men i detta vårt samhälle av ”ekor” för ”den fattige” och ”lyxyachter” för ”de rika” så kallar liberalen detta ”ökad jämlikhet i köpkraft” och att ”den fattige” har gynnats mer än ”den rike”...

Daniel Ankarloo
fil.dr. i ekonomisk historia