Sverige trotsar FN och Röda korset

Riksdagen – de borgerliga partierna – har nu röstat för att skicka flyktingar till länder där det råder krig. Det drabbar afghaner. FN och Röda korset protesterar, men hittills i år har 17 afghaner satts på plan med destination Kabul. Hundratals riskerar att tvingas följa efter.

Migrationsverket anser att minst 450 afghanska män ska avvisas, detta eftersom ”ensamma män har bra förutsättningar att återintegreras”. I år har hittills 17 afghaner sänts tillbaka, enligt färsk statistisk från verket.
Takten tycks öka. I januari och februari var det totalt tio stycken. I mars sju.
Svenska Afghanistankommittén (SAK), med lång erfarenhet av i landet, har mycket svårt att förstå detta. Liksom både FN och Röda korset.
– För två år sedan skickades afghaner inte tillbaka, men nu är det plötsligt annorlunda. Trots att säkerhetsläget blivit sämre. Ett ologiskt beslut, hävdar Jenny Anderberg, SAK.
Det finns ett så kallat återvändandeavtal mellan Sverige och Afghanistan.
– Samtidigt vädjar den afghanska regeringen om långsam takt, säger Anderberg. De har tagit tillbaka 450 000 personer bara det senaste året. Det är för mycket. Sverige skulle aldrig klara av sådan invandring. Att då ta för givet att det fattiga Afghanistan gör det är absurt. Nu måste vi visa respekt för och inte underminera ett land som vi vill hjälpa till att bygga upp.
Kabul anser Migrationsverket vara säkert nog att skicka afghaner till, men det tyder på okunskap, enligt Anderberg. En person som kommer från en annan del av landet blir strandsatt utan skydd från sin familj och klan. Det är förenat med fara.
De som sänds tillbaka blir internflyktingar, vilket FN har protesterat mot som varande ansvarslöst.

Förra veckan hade riksdagens ledamöter alla möjligheter att ändra på detta. De debatterade avvisningar till länder där det råder väpnad konflikt. Vänsterpartiet hade, med stöd av socialdemokraterna och miljöpartiet, lagt ett förslag om att utlänningslagen ska ses över så att afghaner och irakier inte skickas tillbaka (det finns ett återvändandeavtal även med Irak, vilket kan komma att betyda att hundratals, eventuellt tusentals avvisas till sitt farliga hemland, med tvång om så krävs). Men:
– Vi vill stoppa utvisningar till länder där det är krig. Det vill inte de borgerliga, som röstade ned förslaget, säger Kalle Larsson, vänsterpartiets flyktingpolitiske talesperson.
– Man påstår att det inte finns något att göra, att ansvaret ligger hos migrationsveket och -domstolarna. Det är fel, en lagändring skulle ge en ny praxis.
Han hoppas att borgerliga ledamöter ska påverkas av en växande opinion mot avvisningarna och ha kurage nog att gå emot partilinjen.
– Lokalt händer det redan.

När ledamöterna debatterade lyssnade elever och lärare från Björkhagsskolan i Hofors extra noga. De hade chartrat en buss för att ta sig till riksdagen.
– Det blev så påtagligt när en av våra elever blev gripen och satt i förvar i väntan på att avvisas. Nu är vi alla oerhört engagerade. Vi kan inte skicka tillbaka människor till krig! säger lärare Ullacarin Ahlén till ETC.
Eleven hon talar om är Enayatulla Adel. Hans fall har senaste tiden uppmärksammats av flera medier. Hur han som kom ensam till Sverige som 17-åring efter flera år här skulle skickas tillbaka. Hur Migrationsverket ändrade sig efter att FN ingripit. Men ändrade sig igen. Adel släpptes ändå till sist förra veckan – efter en dom från länsrätten i Stockholms län – ur Migrationsverkets förvar. Han firade med att äta pizza med sina vänner. Avvisningsbeslutet står dock fast.

Dagen innan de borgerliga stoppade vänsterpartiets förslag besökte migrationsminister Tobias Billström (m) en gymnasieskola i Eslöv.
– Det går inte att låsa in sig på Rosenbad och tro att man vet hur människors vardag ser ut, säger han till regeringens hemsida.
Vad eleverna fick höra?
Att det är viktigt att Sverige har en rättssäker och effektiv asylprövning.
På en annan gymnasieskola har nu Adel två månader kvar till studenten. Kanske får han uppleva den i Sverige, kanske har han då redan avvisats till ett osäkert Afghanistan som dignar under bördan av dem som redan återvänt.
Det är hans vardag.
– Adel känner att han har en dödsdom hängande över sig, berättar.
– Vi lärare känner oss uppgivna. Här försöker vi sprida tankar om demokrati och mänskliga rättigheter, men så upptäcker vi – och eleverna – att vi lever i ett samhälle som inte vilar på de värdegrunderna. Billström gör det hur som helst inte.

Andreas Gustavsson

Vill du läsa hela riksdagsdebatten? Det borde du. Och du gör det här!
Dessutom:
Välkommen till verkligheten, Billström
Berättelsen om Adel