Tryggare med sämre anställningsskydd?

350 000 svenskar skulle vilja byta jobb. Men blir kvar. Allt enligt en rapport från arbetsgivarnas organisation Svenskt näringsliv. En rörligare arbetsmarknad skulle göra människor tryggare, heter det. Lösningen? Minska anställningsskyddet, gör det enklare för företagen att avskeda. ”Skrattretande”, säger Gunnar Lydin på Handels.

Handelns utredningsinstitut har på uppdrag av Svenskt näringsliv, en organisation för arbetsgivare, tagit fram rapporten Bedräglig trygghet. Den presenterades i onsdags. Men redan förra veckan hade Svenskt näringsliv en debattartikel i Dagens Nyheter, där de hävdar att 350 000 svenskar vantrivs på sina jobb. Många känner sig utfrysta eller mobbade av såväl chefer som kollegor, vilket leder till stress och sjukskrivningar. Speciellt allvarligt är det, enligt Svenskt näringsliv, att många känner att de saknar kompetens.
– Personer som blir inlåsta på arbetsplatser eller i yrken som de inte trivs med blir otrygga och får hälsobesvär, säger Björn Lindgren, en av organisationens ekonomer.

Slutsatserna som Svenskt näringsliv drar är att arbetsmarknaden är för orörlig. 2003 bytte fem procent av yrkesverksamma svenskar jobb, enligt EU. För få, heter det i rapporten. Anställningsskyddet skapar istället för trygghet snarare ett status quo, som gör det ”orimligt lönsamt att dröja kvar i en nedbrytande arbetssituation”. Svensk näringsliv menar att många missnöjda och inkompetenta anställda stannar kvar bara för att de hoppas att arbetsgivaren ska köpa ut dem. Konsekvenserna blir allvarliga, enligt debattartikeln.
”En är att varje person som avstår från att lämna ett jobb där man vantrivs, därmed också gör det svårare för andra att hitta rätt eftersom man blockerar ett jobb som någon annan kanske skulle trivas bra på. Här finns en ond cirkel. En arbetsmarknad med bättre rörlighet är därför en viktig förutsättning för att människor ska kunna hitta jobb där de trivs.”
Så hur ska svenska arbetare må bättre?
”En bra trygghet i arbetet skulle i stället kräva att anställningsskyddet utformas så att det inte hindrar att människor byter arbete när de befinner sig i nedbrytande situationer. I Österrike avsätter exempelvis arbetsgivare en summa varje månad för varje anställd. Denna pott får en arbetstagare med sig när den blir uppsagd. På det sättet finns en trygghet som inte försätter människor i orimliga arbetssituationer”, föreslår Svensk näringsliv, som använder turordningsreglerna som avskräckande exempel.

Stefan Wiberg, ombudsman på LO, är inte nådig när ETC.nu ber honom kommentera rapporten.
– Det är en politisk pamflett för Svenskt näringsliv, för arbetsgivarna. Ett beställningsverk. Rapporten är generellt dåligt underbyggd. Vilka har de frågat? Hur ofta mår de dåligt på jobbet? Alla kan ju ha bättre och sämre dagar.
Vad säger du om de slutsatser som Svenskt näringsliv drar?
– Det stora problemet är inte anställningstryggheten, utan arbetsmiljön. Det är när den inte håller måttet, när anställda saknar makt och inflytande över sina arbeten, som människor far illa.
Enligt rapporten är regelverket kring anställningsskyddet för oklara…
– Det beror naturligtvis på hur stort intresse man visar för att lära sig. En arbetsgivare som bryr sig om både vinst och anställda ser helt enkelt till att informera sig. Det behövs ett kunskapslyft bland företagarna.

Handels är det tredje största LO-förbundet, med medlemmar på 25 000 arbetsplatser. Frågan är hur de har det där, känner de av att för mycket trygghet gör dem otrygga? Varför skulle de annars vara så restriktiva med att byta jobb?
– Det är mänskligt, säger Gunnar Lydin, förste ombudsman på avdelningen i Kristianstad. Man vet vad man har och inte vad man får. Därför kan det bli så att man stannar fastän man inte trivs. Lösningen är dock inte, som Svenskt näringsliv hävdar, sämre anställningstrygghet, utan snarare bättre arbetslöshetsersättning. Då vågar man ta kortare perioder mellan olika jobb.
Du ger med andra ord rapporten underkänt?
– Förslaget att försämra arbetares skydd är befängt. Och lite skrattretande, faktiskt. Arbetsgivarorganisationerna ger sken av stå på de anställdas sida, men vill egentligen göra det enklare för företagen att avskeda oönskad personal.
Wiberg säger att han inte har märkt av att de LO-medlemmar han möter skulle sitta av arbetsdagarna i väntan på avgångsvederlag.
– Tvärtom, de går till jobbet och ger allt även när de egentligen borde sjukskriva sig. Varje vecka arbetar sex av tio kvinnor inom industrin trots att de lider av värk i rygg och axlar.
Lydin ger sin bild av hur det ser ut bland Handels-medlemmar i Kristianstad.
– Jag träffar i mitt uppdrag nästan uteslutande dem som har problem. Stortrivs man på jobbet vänder man sig inte till facket. Jag bedömer ändå att det är ett försvinnande fåtal som är i akut kris.

Margareta är en av de svenskar som faktiskt inte trivs på sitt jobb. Hon har varit länge inom vården, snart 30 år, och orken börjar tryta. Flera moment sliter på kroppen, nyanställda utför dem utan problem, men för Margareta är det ibland svårt att hänga med. Självförtroendet har fått sig en rejäl törn.
– Jag kan känna att jag mest är i vägen för de yngre, säger hon till ETC.nu. De är entusiastiska och jätteduktiga.
Arbetsgivaren värdesätter inte erfarenhet, anser Margareta. Samma sak med kollegorna. Hon tror att hon ses som en belastning snarare än en resurs. Därför är det nästan heller aldrig som hon ser fram emot att jobba.
– Jag är less.
Varför slutar du inte?
– Jag måste vara rädd om den lilla ekonomi jag har. Jag behöver min lön, och vem vill ha en kvinna i min ålder, utan färsk utbildning… Jag stannar eftersom jag vet att jag inte är attraktiv på arbetsmarknaden.
Svenskt näringsliv talar om en ”honungsfälla”, att väldigt många svenskar bara sitter av tiden och vägrar lära nytt i hopp om att de ska bli utköpta av sina arbetsgivare…
– Säger de verkligen det? Jaha. Men de har fel. Att göra ett så bra jobb som möjligt, det har väl alla i ryggmärgen. Jag hoppas bara att kroppen håller fram till pensionen. Jag biter ihop. Och det skulle förvåna mig om de vill köpa ut mig. Jag är inte viktig nog för dem att ens försöka bli av med.
Vad skulle få dig att känna arbetsglädje igen?
– Att de jag jobbar med ger beröm, att vi stöttar varandra. Sedan önskar jag att jag kunde slippa några av de fysiskt mest krävande uppgifterna, men ta mer ansvar administrativt. Då skulle cheferna behöva skicka mig på kurs. Det lär inte hända.

Andreas Gustavsson

Margareta vill inte få sitt efternamn utskrivet, eftersom det skulle kunna försämra en redan ansträngd relation till hennes arbetsgivare.