Bonus och bidrag blev fiasko
Valfläsket
SJ – vart tog du vägen?
Många missnöjda med sommarjobbet
Kina hårdsatsar i Sydamerika
Life during wartime
Ge fan i min personliga integritet
ETC:s nyhetsbrev
Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Oaptitligt skådespel om ”bidragsfusket”
2007-12-04Det är spännande att ”googla” på ordet ”bidragsfusk” på nätet. Sååå många träffar! Men det är tyvärr inte bara förvirrade nyliberala” bloggare” som underhåller idén om ”bidragsfusket”. Nyligen rapporterades det om en undersökning från Svenskt Näringsliv i frågan under den spektakulära rubriken ”95 % av svenskarna kringgår välfärdssystemen”, om det utbredda ”fusket”. Att förneka detta faktum är enligt författarna Stefan Fölster och Fredrik Bergström en ”offentlig lögn” som stämmer illa med det ”som många ser i sin privata omgivning”. Författarna sammanfattar i DN Debatt 2007-10-17 sina ”resultat”:
”Skärningen mellan den offentliga lögnen och den privata sanningen har skapat instabila välfärdssystem. Periodvis, när den offentliga lögnen kopplar greppet, görs systemen mycket generösa och kontroller avvecklas. Så småningom leder det till ett missbruk som många ser i sin privata omgivning samtidigt som kostnaderna skenar. Det tvingar fram ökad kontroll och besparingar. När missbruket har minskat återgår samhällsdebatten till den offentliga lögnen och förloppet upprepas. När det gäller exempelvis sjukskrivningen har Sverige gått igenom flera sådana cykler.
Detta är en mycket farlig samhällsutveckling. Under den generösa perioden är det många som förleds att luta sig helt mot välfärdssystemen och inrättar sitt liv därefter. När kostnaderna skenar och kontrollen skärps hamnar många av dessa i kläm. Därtill drabbas också många gamla, sjuka och arbetslösa med genuina behov av en generös välfärd. Därför är det nu hög tid att diskutera varför människor egentligen tillgriper Plan B och hur man skapar stabila system som upprätthåller legitimitet.”
Förutom den mycket tröttsamma och direkt vilseledande beskrivningen av det som sker i socialförsäkringen (pensioner, sjuk- och föräldraförsäkring, samt förtidspensioner) och i arbetslöshetsförsäkringen som ”bidrag” och ”bidragsfusk”, så är det slående hur alla dessa larmrapporter om det påstådda ”bidragsfusket” aldrig relateras till den grundläggande utvecklingen i socialförsäkringssystemen. Debatten förfaller därmed till det ena mer okunniga påståendet än det andra. Och i brist på redovisat material i grundfrågan kan inte bara lekmän, utan också förmenta proffs förfalla till domedagsprofetior om hur systemens ”överutnyttjande” skapar ”instabila välfärdssystem”, så till den grad att ”systemets legitimitet” hotas. Vi sägs i socialförsäkringen vara inne i ”en mycket farlig samhällsutveckling”. Kostnaderna sägs ”skena”, ”instabila välfärdssystem” skapas av de generösa ersättningarna. (Jag ger inga vidare referenser, det är bara att med jämna mellanrum läsa skribenterna på DN:s ledarredaktion.)
Jag har under ett antal år bevakat denna debatt och vid tillfällen gjort en del inlägg i den - men tokerierna fortsätter med oförminskad kraft. Men jag är också envis - så här är en enkel uppdatering om socialförsäkringarnas utveckling; en utveckling som i sig visar det vettlösa i Svenskt Näringslivs, ekonomijournalisters, ledarskribenternas och andra ”förstå-sig-påares” larmrapporter.
Ty, den grundläggande frågan är ju inte ”fusket” som sådant, utan 1) finns det några som helst bevis för att ”fusket” över tid ökar? 2) I vilken mån påverkar det påstådda fusket socialförsäkringarnas finansiella ställning? 3) Finns det överhuvudtaget några bevis för att kostnaderna över tid ”skenar iväg” på ett okontrollerat och ofinansierat sätt?
Varje år publicerar Försäkringskassan statistik över socialförsäkringarna; och för den som förläser sig på bloggar, Dagens Nyheter eller Svenskt Näringslivs propaganda, väntar en närmast chockartad läsning. Så här har socialförsäkringens kostnader relativt BNP (den samlade produktionen i landet till marknadspris) utvecklats de senaste 25 åren. Vi börjar med det hela som helhet (alla siffror nedan minus ”administrationskostnader”):
Tabell 1. Socialförsäkringens utgifter, löpande priser, i förhållande till BNP 1980-2006, miljarder kronor
| Årtal | utgifter | BNP | % till BNP |
| 1980 | 90,4 | 548,6 | 16.5 % |
| 1985 | 152,4 | 899,7 | 16,9 % |
| 1990 | 257,6 | 1 433,4 | 18,0 % |
| 1995 | 307,6 | 1 787,9 | 17,2 % |
| 2000 | 333,7 | 2 217,3 | 15,1 % |
| 2006 | 436,4 | 2 837,0 | 15,4 % |
Källa: Försäkringskassan
Ett antal konstateranden kan nu göras. För det första är socialförsäkringens samlade utgifter LÄGRE under hela 2000-talet än det var år 1980! Vi får alltså gå tillbaks till en bit in på 1970-talet för att hitta en relativ nivå på socialförsäkringen, som är lika låg som den är i dag. Eller annorlunda uttryckt, efter en stigande trend under 1980-talet, har sedan 1990 och framåt de relativa utgifterna i socialförsäkringarna MINSKAT under 16 år! Om den samlade utgiftskvoten relativt BNP år 2006 (15,4 %) hade varit den samma som år 1990 (18 %) skulle socialförsäkringssystemets utgifter år 2006 ha varit 73,7 miljarder kronor större än de faktiskt var. Så stora är de sammanlagda relativa utgiftsminskningarna i systemet 1990-2006, 73,3 miljarder kronor! För det andra är det tydligt att samhällets inkomster stiger mycket snabbare i kronor och ören än de statliga utgifterna för socialförsäkringen. Vi kan konstatera att under perioden 1980-2006 steg de löpande utgifterna i socialförsäkringarna med 349 miljarder medan BNP under samma period i löpande priser steg med hela drygt 2 288 miljarder kronor. Ökningen i socialförsäkringsutgifterna motsvarade således ett belopp på ca 15 % relativt den totala BNP-ökningen under samma period. Det är i det ljuset svårt att se att socialförsäkringens utgifter som sådana utgör en finansiell börda som landets ekonomi får allt svårare att bära. Med eller utan ”bidragsfusk”.
Men än mer; den absolut största enskilda utgiften i socialförsäkringarna finns i ”ekonomisk trygghet vid ålderdom”. I detta system, är det inte speciellt meningsfullt eller ens möjligt att ”fuska”, eftersom det hela handlar om en försäkring som infaller efter arbetslivet, från 65 år och framåt (obs. här räknas INTE förtidspensioner; de räknas in i posten ”ekonomisk trygghet vid sjukdom...”). Pensionernas utveckling redovisas i tabell 2:
Tabell 2. Utgifter för ”ekonomisk trygghet vid ålderdom”, löpande priser, i förhållande till BNP 1980-2006, miljarder kronor
| Årtal | utgifter | BNP | % till BNP |
| 1980 | 42,2 | 548,6 | 7,7 % |
| 1985 | 72,5 | 899,7 | 8,1 % |
| 1990 | 115,7 | 1 433,4 | 8,1 % |
| 1995 | 155,2 | 1 787,9 | 8,7 % |
| 2000 | 169,9 | 2 217,3 | 7,7 % |
| 2006 | 221,5 | 2 837,0 | 7,8 % |
Som vi kan konstatera, så är utvecklingen i pensionerna relativt BNP över de senaste 25 åren relativt odramatisk. Det finns en relativ ökning under de första halvorna av 1980- och 1990-talen, men under 2000-talet minskar utgifterna i förhållande till BNP igen. Idag är pensionsutgifterna i relation till BNP obetydligt större än de var 1980. Trots allt fler pensionärer, och trots att fler pensionärer är berättigade till de högre ersättningarna i det gamla ATP-systemet. Det tyder, i motsats till alla larmrapporter, på att det svenska pensionssystemet är synnerligen robust, även löpande år från år, i förhållande till den allmänna ekonomiska utvecklingen. Dessutom måste noteras att av en utgiftsökning i hela socialförsäkringssystemet 1980-2006 på 349 miljarder kronor kan drygt 179 miljarder tillskrivas kostnaderna i pensionssystemet. Det innebär att drygt hälften av hela den löpande utgiftsökningen i socialförsäkringssystemen har skett i pensionerna. I övrigt följer pensionsutgifterna BNP-utvecklingen rätt så väl. De ökande pensionsutbetalningarna motsvarade ett belopp på 7,8 % av hela BNP-ökningen under tidsperioden. Det har vi också råd med! Och de små svängningarna i utgifter har troligtvis mer att göra med antalet pensionsavgångar, som varierar en aning från år till år - än med ett alltför generöst system. Och, som sagt, här finns inget ”ökat bidragsfusk” eftersom pensionärer SKA ”luta sig helt på välfärdssystemet”. De har liksom redan betalat för det!
Den stora boven i dramat är dock sjukförsäkringen och ”förtidspensionerna”. Det är här utvecklingen är så alarmerande och ”bidragsfusket” så stort. Här måste väl ändå ”kostnaderna skena”? Svaret finns i tabell 3:
Tabell 3. Utgifter för ”sjukdom och handikapp”, löpande priser, i förhållande till BNP 1980-2006, miljarder kronor
| Årtal | utgifter | BNP | % till BNP |
| 1980 | 34,5 | 548,6 | 6,3 % |
| 1985 | 58,1 | 899,7 | 6,5 % |
| 1990 | 100,3 | 1 433,4 | 7,0 % |
| 1995 | 86,9 | 1 787,9 | 4,9 % |
| 1998 | 74,6 | 1 987,2 | 3,8 % |
| 2000 | 104,3 | 2 217,3 | 4,7 % |
| 2003 | 132,3 | 2 459,4 | 5,3 % |
| 2006 | 137,6 | 2 837,0 | 4,8 % |
Källa: Försäkringskassan
I sjuk- och handikappersättningarna är variationerna över tid mer dramatiska än i de övriga systemen. Men en sak är helt tydlig, sedan år 1990 har utgifternas svängningar legat på en relativt sett betydligt lägre nivå än under hela 1980-talet. Idag är alltså utgifterna för ”ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp” i förhållande till BNP betydligt lägre än de var 1980! Under 1980-talet följde sjuk- och handikappersättningarna BNP-utvecklingen någorlunda väl (en viss, men inte dramatisk ökning - och om ”bidragsfusket” är förklaring, så ”fuskade” Svensson mer under 1980-talet än idag, i vilket fall). Från 1990 och framåt minskar de relativa utgifterna kraftigt. Framför allt under perioden 1990-1998 är utgiftsminskningarna i systemen närmast gigantiska: från ett belopp motsvarande 7,0 % av BNP till ett belopp motsvarande 3,8 % av BNP. Det är nästan en halvering i procentenheter, relativt BNP. Sedan dess ökar utgifterna igen - men når inte den nivå de hade under hela 1980-talet. År 2006 är utgifterna lägre t o m än under krisåret 1995, då en del av dem som tidigare belastade sjukförsäkringssystemen hade gått över till arbetslöshetsförsäkringssystemet istället, p g a den galopperande arbetslösheten fram till 1990-talets mitt. Av en total utgiftsökning under tidsperioden 1980-2006 på motsvarande 349 miljarder kronor kan endast 103 miljarder (ca 30 %) tillskrivas ”ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp” och detta trots t ex de nya utgifterna i LSS från 1990-talets mitt och framåt. Som tankeexperiment kan sägas att om ersättningarna i sjuk- och handikappförsäkringssystemen varit av samma relativa storlek 2006, som de var 1980, hade systemen haft utbetalningar som varit drygt 42,5 miljarder kronor större än vad de faktiskt var. År 2006 var alltså de relativa utgifterna i ”ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp” motsvarande 42,5 miljarder kronor lägre än de var 1980! Så stor är den relativa utgiftsminskningen i de delsystemen. Oj, så ”samhällsfarligt”!
Utgifterna för föräldraförsäkringen, barnbidrag, VAB o s v (”ekonomisk trygghet för familjer och barn”) är inte alls lika dramatiska som i övriga system - men eftersom det på senare tid blossat upp en djupt moralistisk diskussion om ”fusket” med VAB, så redovisar jag denna utveckling också.
Tabell 4. Utgifter för ”ekonomisk trygghet för familjer och barn”, löpande priser, i förhållande till BNP 1980-2006, miljarder kronor
| Årtal | utgifter | BNP | % till BNP |
| 1980 | 10,6 | 548,6 | 1,9 % |
| 1985 | 17,7 | 899,7 | 2,0 % |
| 1990 | 35,8 | 1 433,4 | 2,5 % |
| 1995 | 51,1 | 1 787,9 | 2,9 % |
| 2000 | 50,9 | 2 217,3 | 2,3 % |
| 2006 | 65,5 | 2 837,0 | 2,3 % |
Källa: Försäkringskassan
Tabell 4 talar i mitt tycke för sig själv - men jag påpekar ändå att i detta system är utgifterna generellt sett mycket lägre än i de andra. Av den totala utgiftsökningen i socialförsäkringarna under perioden 1980-2006 utgjorde utgifterna i dessa system t ex bara ca 15 %. I förhållande till BNP är utgifterna i ”ekonomisk trygghet för familjer och barn” sedan 1990 konstant, ja, t o m något minskande över tid.
Så låt oss då låtsats om att ”bidragsfusket” existerar, ja, t o m att ”95 % av svenskarna kringgår välfärdssystemet”. Har detta lett till ökande utgifter i systemen den senaste 25-årsperioden? Svaret är NEJ! Och än mer, i sjuk- förtidspensions- och familjeförsäkringssystemen har kostnaderna sammantaget faktiskt relativt sjunkit! Hur är detta ”en farlig samhällsutveckling”? Hur är detta ”instabila välfärdssystem”? Och även om nu ”fusket” skulle ha ökat de senaste 25 åren, så har utgifterna i systemen generellt sett minskat relativt BNP. Speciellt dramatisk är minskningen i sjuk- och förtidspensioneringarna under i princip hela 1990-talet, en minskning som inte ens nu i moralpanikens tidevarv har vänts till utgifter som relativt sett motsvarar dem 1980!
Dessutom, och det som definitivt borde ha fått paniken om ”bidragsfuskets” skadliga inverkan på socialförsäkringssystemet att lägga sig, kan vi med Försäkringskassan konstatera att i socialförsäkringssystemet som helhet 2006 översteg inkomsterna utgifterna med 119 miljarder kronor (Försäkringskassan analyserar 2007:5, s. 44). 119 MILJARDER KRONOR, så mycket var ”överskottet” år 2006 i socialförsäkringarna! Hur är det en samhällsfarlig utveckling? Hur är det ett system där ”kostnaderna skenar iväg” - när inkomsterna bevisligen är så mycket större? Hur är det ”instabila välfärdssystem”? Och 119 miljarder kronor - det ska relateras till de ca 20 miljarder i ”fusk”, eller mer precist ”felaktiga utbetalningar”, i systemen som Försäkringskassan själv misstänker. Inte ens om de undervärderar beloppet med knappt 600 % skulle ”fusket” göra underskott i systemet! Och än mer, det misstänkta ”fusket” motsvarar således knappt 17 % av socialförsäkringarnas löpande ÖVERSKOTT förra året, Och i ett system som har utgifter på 447 miljarder kronor, är 20 miljarder i misstänkta ”felaktiga utbetalningar” drygt 4 %. Onödigt, kan tyckas, men knappast ”samhällsfarligt”, eller ett undergrävande av ”systemets legitimitet”. (A-kassornas utgifter var år 2006 för övrigt 43,7 miljarder kronor, d v s motsvarande 1,6 % av BNP, samtidigt som A-kassesystemet gick med 3,2 miljarder kronor i överskott samma år). Om välfärdssystemen trots detta mister sin legitimitet, har det inget med den finansiella utvecklingen i socialförsäkringssystemet att göra, utan med den snedvridna, obalanserade och direkt förrädiska propaganda om ”bidragsfusket”, som pumpas ut i det offentliga rummet.
När denna snedvridna propaganda dessutom tas till intäkt för att strama åt i systemen, höja egenavgifterna i A-kassan, bara för att övergöda den ytterligare, och direkt jaga de som blir sjuka, arbetslösa och utslitna av en allt hårdare kapitalistisk verklighet, då blir det hela direkt oaptitligt.
Daniel Ankarloo,
fil.dr. i ekonomisk historia
| 
| 
| 
| 
02/09 Barack Obama: ”Kriget är slut”
Efter sju år och 165 dagar är den militära operationen formellt avslutad.
02/09 Brasiliansk tidning vill spara skogen
Sparar in skogsarealer motsvarande mer än 1 200 Maracana
- Historiskt händelse - FÖR HELA Sverige! För oss människor i vårt land! Äntliigen! Och -Så indoktrinerar/lurar högern debatten och opinionen. Tänk på det när du bläddrar i tidningen, kollar på webben eller tittar på TV...
- Historiskt händelse - FÖR HELA Sverige! För oss människor i vårt land! Äntliigen! Och -Så indoktrinerar/lurar högern debatten och opinionen. Tänk på det när du bläddrar i tidningen, kollar på webben eller tittar på TV...
- Det cyniska utnyttjandet
- V som i Välfärd.
- Medialandskapet i Sverige
Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Tack!
Den här propagandan har skrämt mig mer än jag vill erkänna för någon för då¨har jag varit rädd att det ska tolkas som att jag är skyldig till att missbruka systemet.
För jag har verkligen stora problem och handikapp men de syns inte ( jag vill inte heller att det ska synas, jag anstränger mig för att dölja mina problem, många gånger ) och jag kan inte förklara utan att lämna ut mig själv.
Jag tycker mig ha rätt till integritet, trots att jag får bidrag ( jag vill nog se det som en försäkring, jag har jobbat många år, även då med stora problem).
Många tycker sig ha rätt att fråga och misstro och jag blir bara rädd, paranoid och ledsen.
Och jag känner stor skuld över att jag inte orkar och fungerar som andra.
Men en viss värdighet som människa tycker jag mig vilja ha fortfarande.
Många är så övertygade om att många fuskar.
Det har blivit en sanning!
Det här kryper innanför skinnet på mig och får mig i mina värsta stunder att misstro och anklaga mig själv, trots att jag lever med mig och mina problem varje dag, varje minut.
Allt är inte synligt men finns ändå och mycket är inte sant men blir sant ändå och det som är sant det vill många inte tro på heller.
Vi lever i en förvirrad tid där det är skönt att det finns de som är intresserade av hur det verkligen ligger till.
Sanningen kräver oftast mer av oss än lögnen, tyvärr.
Än en gång tack för att denna information.
5 december 2007, 07:08
Oj!
Ytterligare ett exempel på varför ETC behövs – DN borde få priset som årets folkförvillare (som delas ut av föreningen Vetenskap och Folkbildning).
7 december 2007, 19:09
Vad behövligt att se en annan verklighet än den man matas med i övrig media där det motsatta konstateras, frågan man ställer sig är hur det är med övriga frågor där man saknar insyn.
Peter
9 december 2007, 19:39
Då kanske man nu slipper höra regeringens trams??
11 december 2007, 17:17
Johannes: Jag är rädd att de är medvetna om att deras snack bara är just trams. Syftet med den systematiska lögnpropagandan är att rasera socialförsäkringssystemen. Detta ädla syfte får i deras ögon helga vissa vita lögner. För oss som inte tillhör samhällets rikaste får det enorma konsekvenser. För dem innebär det en marginell inkomstökning. Sådant är systemet.
Jag tror att vi måste skapa en rörelse som förmår ge ett alternativ till det här, ett alternativ som inte bara klär av deras lögner utan också ställer upp en annan väg. Tyvärr saknas det i Sverige idag.
/Stefan
13 december 2007, 01:17
Hej!
tack – jag läste inte artikeln förrän idag, men det var inte försent. Vi tillhör den kategorin av småbarnsföräldrar som påstås fuska. Min man är anmäld till polisen för att ha “lurat och vilselett handläggare på försäkringskassan”. Det handlar om sju dagar mellan åren 2004-2007 där hans anteckningar om vab inte stämmer överens med hans arbetsplats. Vi jobbar, tar hand om våra barn, tänker på miljön, planerar och försöker få vardagen att gå ihop på bästa sätt. Många gånger har vi inte tid eller tycker att vi inte behöver anmäla vab – så hur mycket försäkringskassan har tjänat på oss är en större fråga än ett antal dagar som i vardagskarusellen blivit fel.
Det är skönt att få svart på vitt ibland och inte bara ha en känsla av hur det verkligen ligger till.
Mvh Linda.
29 februari 2008, 10:24
Jag delade missuppfattningen att socialförsäkringarna tagit ökad andel av BNP. Men egentligen är en jämförelse med BNP missvisande. Det den bör göras med är BNI, Bruttonational Inkomsten, samt den allra bästa jämförelsen, mot indrivna skatter.
Det är ju förhållandet mellan vad som drivs in i form av skatter samt vad som betalas ut som är det intressanta. Inte vad som produceras i landet.
Sedan påvisar detta en sak som jag misstänkt hela tiden. Socialförsäkringskostnaderna följer BNP automatiskt, dvs av de ökade skatteintäkterna ökar man även utgifterna för socialförsäkringar och hittar på nya reformer. Nej det borde vara så att skatteskalorna och socialförsäkringarna skulle vara oindexderade. Detta innebär att ett politisk beslut om en reform måste fattas inför varje budgetår. Dvs en sittande regering kan inte binda upp framtida skattebetalar för all framtid.
När det sedan gäller skattefusk och bidragsfusk så tror jag precis som författaren att det är marginalföreteelser som vi egentligen inte behöver göra så mycket åt. Det är bara tom retorik. Högern skriker om det förfärliga dragsfusket och vänstern skriker om det förfärliga skattefusket.
Det är båda vanföreställningar. Även om du införde en totalitär övervakningsapparat för skattefusk och bidragsfusk samt drakoniska straff så skulle inte skatteintäkterna öka eller bidragen minska. Vi ser det faktiskt på skatteområdet. Där är straffen drakoniska och övervakningsapparaten har oberäsnade maktbefognehter men det leder inte till en effektivare skattekontroll eller mer skatteintäkter.
En mycket belysande artikel i mina ögon om de vanföreställningar som politiker och debattörer både från höger och vänster framför i debatten.
Däremot är det så att kontroll apparaten måste bli tydligare och klarare samt att samma regler ska gälla för alla.
Både skattekontrollen och bidragskontrollen är extremt rättsosäker, svårförståelig och helt och hället godtycklig.
29 februari 2008, 14:00
Kul med läsarreaktionerna som min artikel fått. Det är som jag misstänkt – att allmänheten är grovt missinformnerad om socialförsäkringarnas utveckling – och all “upplysning” i sakfrågan kan bara vara av godo. Vill dock reda ut ett missförstånd i den senaste kommentaren. Socialförsäkringarna finansieras INTE av skatter utan till övervägande del av sociala avgifter från lönen. Att kostnaderna följer inkomsterna har således inget med “nya reformer” att göra utan med att avgifterna följer den allmänna inkomstutvecklingen automatiskt – den s k inkomstbortfallsprincipen. BNI är förvisso ett exaktare mått på inkomst än BNP – men i all offentlig statistik, inklusive försäkringskassans, används BNP – därav har jag också gjort det. Detta förändrar dock inget i sak eftersom ett land som Sverige har relativt små skillnader mellan BNP och BNI. Dessutom, eftersom min artikel handlar om socialförsäkringarna har den inget att göra med skatter och skattefusk eller “bidrag” och “bidragsfusk”. Det är något helt annat.
/Daniel Ankarloo
4 mars 2008, 13:37
Bäste Daniel Ankarloo,
I Sverige är det så att merpartena av de de sk. arbetsgivaravgifterna är rena skatter. De har inget specialdestinerat ändamål, dvs det finns inga raka rör mellan avgift och utgift i socialförsäkringsystemet.
De enda avgifterna som numer har raka rör är de avgifter som betalas till pensionsystemet. De har brutits loss.
Vidare får de somt för de tjänar mer än 7,5 basbelopp inget för de avgifter de betalar för. Egenföretagare får dessutom mindre än hälften av de avgifter de betalar in eftersom de inte omfattas av samma system som de anställda.
Det var Gunnar Sträng och Olof Palme som kom den “briljanta” idéen att höja skatterna i smyg med 50 % genom att kalla dem “arbetsgivaravgifter”. Vilket i sig är helt missvisande. Dessa avgifter är löneavståenden som arbetstagaren gör och det innebär att dessa avgifter betals till hälften av löntagaren coh till hälten av arbetsgivaren.
Skatteteoretisk ska avgifter vara specialdestinerade och skatter vara allmänna och gå in i statskassan.
De svenska arbetsgivaravgifterna är därför skatter och inte avgifter. Vilket innebär att det vore bättre att lägga dessa på inkomskatterna istället för att dölja dessa. Sedan vore det allra bästa att arbetsgivaravgifterna gjordes om som pensionssystemet dvs det går raka rör mellan avgift och förmån utan att ta omvägen via statskassan.
Det nuvarande systemet är en lögn, ett sätt att dupera löntagarna.
Hade detta varit en tjänst på marknaden hade detta setts som falsk marknadsföring och bedrägeri.
5 mars 2008, 16:34
Cerberus,
Jag försökte bara göra ett klargörande om vad min artikel handlar om och varför orden “skatt” och “bidrag” är missvisande när vi har att göra med en “socialförsäkring”. I din vilja att göra politiska poänger (som du gärna får göra om du vill) vantolkar du mitt inlägg och förvirrar mer än du klargör. Eftersom mitt mål är “upplysning” snarare än (billiga) politiska poänger, låt mig förklara. För det första: avgifterna till socialförsäkringssystemet är i hög grad specialdestinerade. Hos försäkringskassan står exakta procentbelopp med en decimals precision i de “sociala avgifterna” till varje avgift/ändamål i socialförsäkringen. Dessa är lagstadgade och kan inte undvikas eller flyttas över någon annanstans. Endast en liten del av detta (“löneavgiften”) kan betecknas som icke-destinerad “skatt”. Vidare, skatter betalas av alla (även icke-lönarbetande: moms t ex) för att finansiera (offentlig) KONSUMTION i infrastuktur, utbildning etc., men sociala avgifter betalas bara av lönarbetande och finansierar huvudsakligen privat konsumtion (de äldres, de sjukas, barnens konsumtion av mat, kläder etc.) Socialförsäkringen är en inkomstförsäkring. Det du säger om raka rör är också märkligt och missar målet, för varken jag eller någon annan har låtsats om att det råder 1:1-förhållande på individuell nivå mellan avgift och och utbetalning i systemet. Som i vilken annan försäkring som helst kan det vara så att vissa betalar mer in i försäkringen än de får ut – och för andra är det tvärtom. Jag har lyckligtvis inte behövt använda min privata hem- och livförsäkring, som jag årligen betalar till ännu… Det är inget konstigt med det. Dock finns i socialförsäkringen tydliga förhållanden mellan inbetalning och ersättning i den mening att den som betalar in fler hundralappar får en högre ersättning än den som betalar in färre. DOCK finns det små delar av socialförsäkringarna som kan betraktas som “skattefinasierade”. (vilket redovisas av försäkringskassan separat också). Det är de delar där man får ut ersättning utan kvalificeringskrav. Även den som inte betalat ett enda öre till socialförsäkringen kan få barnbidrag och grundpension t ex. Men ingen människa kan under hela sitt liv låta bli att betala in till socialförssäkringen och samtidigt ta ut VAB och ATP-pension. Detta gör att felaktiga utbetalningar ur dessa system inte bör kallas “bidragsfusk” utan möjligtvis “försäkringsbedrägeri”. Det som därför gör skatte- och genuint bidragsfusk (t ex i socialbidrag, som alltså inte ingår i socialförsäkringen – och där utgifterna i sammanhanget är extremt låga…) mycket värre, är att de som skattefuskar och “bidragsfuskar” också utnyttjar tjänster som de inte ens har betalat för. Även den som jobbat “svart” hela sitt liv kan utnyttja den skattefinansierade offentliga servicen. Medan endast den kan “fuska” med socialförsäkringen som vid ett eller annat tillfälle också har varit med att finansiera den. Ingen kan jobba “svart” hela sitt liv, och ändå få tillgång till socialförsäkringen. Det är den avgörande skillnaden och därför tycker jag vi ska skilja “skatt” och “sociala avgifter” åt. Att båda är obligatoriska gör inte att de är samma sak. För att ytterligare förtydliga. Skatten DRAS AV på lönen och syns på ditt skattebesked från Skatteverket varje år (och skatten går främst till kommun och landsting) – men där finns inga sociala avgifter, de dras INTE av från lönen, de läggs på den…
I övrigt finns det en del politiska skiljelinjer oss emellan, skönjer jag. Men det får vi möjligvis ta en annan gång – inte här.
Daniel Ankarloo
5 mars 2008, 21:23
@Daniel Ankarloo:
“Skatten DRAS AV på lönen och syns på ditt skattebesked från Skatteverket varje år (och skatten går främst till kommun och landsting) – men där finns inga sociala avgifter, de dras INTE av från lönen, de läggs på den…“
Jo, de dras från arbetstagarens verkliga lön. Detta försök från politikerna att vilseleda medborgarna är oaptitligt om något.
16 mars 2008, 13:10
Per,
Ingenting av det du säger motsäger mitt påpekande. Förstår faktiskt inte denna vilja att göra billiga politiska poänger, när dessutom sakfrågan varit en helt annan – nämligen det påstådda “bidragsfusket”. Det du kallar arbetstagarens “verkliga lön” är i ditt exempel i vilket fall inte den som står på skatteverkets skattebesked. I förhållande till den lönen är sociala avgifter inget som dras av – utan läggs på. Om det är någon som inte visste att sociala avgifter finns i Sverige, så skulle man kunna hävda att de blivit vilseledda. Men jag tror ärligt talat inte det är många som inte känner till sociala avgifter i Sverige. De är i vilket fall inte lika många som de som har vilseletts av talet om “ökat bidragsfusk” de senaste åren. Det som min artikel ju också från början handlat om. Några kommentarer i den frågan, Per?
/Daniel Ankarloo
17 mars 2008, 14:46