Det är nu vi måste agera

Det är inte frågan om att vänta i tio år, 20 eller 50. Det handlar inte heller om att begränsa utsläppen eller att frysa dem till 1990 års nivå eller vad politiker nu kan enas om för mål. Det handlar om att stoppa fossil förbränning och koldioxidhöjning – NU.

Det är det kärva budskapet i Andreas Malms nya bok ”Det är vår bestämda uppfattning att om inget görs nu kommer det att vara försent”.
Malm gör ett frontalangrepp på de försiktighetsprinciper och de försök att ”lugna allmänheten” som svensk och internationell expertis sysslar med. Det går därför inte att ignorera den här boken för den som vill diskutera politik – klimatfrågan är ju den största politiska frågan nånsin! Vi talar om mänsklighetens överlevnad, det skriver faktiskt även de mest försiktiga FN rapporterna.
Malm skrev en bra sammanfattning av sin bok i en artikel i Dagens Nyheter – veckan innan boken släpptes. Där berättar han att FN:s klimatpanel IPCC – som just fått fredspriset – faktiskt misslyckats med sina förutsägelser grovt.
Senaste året har Arktis smält motsvarande en yta av fem Storbritannien. Det som skulle hända om kanske 50 år, händer IDAG. En liten påfrestning till på klimatet och isen finns inte mer.
Effekten av det blir att den is som idag speglar ut mycket av solljuset (och håller planeten lite kallare) nu byts mot vatten som värms upp. Varmare vatten ökar avsmältning även vintertid. När Arktis blir vatten märker vi inte så mycket av det först, men när det varma vattnet börjar smälta is på land – Grönland – stiger havsnivån över hela jorden. Frågan är inte om vi vill leva i en värld där haven stigit med flera meter.
Frågan är om våra samhällen KLARAR en sån omställning överhuvudtaget.
Nej, Andreas Malms bok är inte bara en genomgång av katastroferna som väntar. Det är en rätt märklig bok faktiskt och jag tror den förvånat författaren lika mycket som läsaren. Såhär tror jag det gått till.

Klimatfrågan som argument
Malm bestämmer sig för att skriva en bok om politik och klimat och om varför inget görs. Han är djup anhängare av att forma en revolutionär antikapitalistisk politik med klimatfrågan som argument.
Först ska han bara förklara hur läget ser ut. Men när en god journalist ska förklara läget, måste han begripa det själv först. Så Andreas tar all världens klimatforskning under armarna, läser, intervjuar och skriver och ut kommer en hel bok som egentligen förklarar något annat. Nämligen – varför har ingen sagt det här förut!
Vad är det för mekanismer hos vårt samlade vetande, hos teorierna från Darwin och framåt som gjort att vi blint bränt av jordens reserver av lagrad kol och olja OCH TROTT ATT INGET SKULLE HÄNDA? Mänsklighetens nuvarande välstånd bygger ju på denna enorma avbränning på bara 150 år.
Men redan 1896 (!) tog den tidens främsta forskare (svensken Svante Arrhenius) fram sambandet förbränning, kol och klimat. Ändå hände inget.
Malms bok handlar om vetenskapen, om hur kunskapen om klimatet – om biosfären – i årtionden förjäves slagits mot en annan vetenskaplig gren. Den som säger att naturen är lugn och långsam. Den som säger att utvecklingen är LINJÄR. Den som – från Darwin och framåt – hävdat att naturen är så stor, så stor att förändringar bara kan ske gradvis, det tar tusentals, ja, miljoner år att ändra en planet.
Istället lyfter Malm fram den ryska forskaren Vladimir Vernadskij som i skuggan av revolutionen och Stalins årtionden skapade en helt ny vetenskap – och som idag alltmer erkänns som en av 1900-talets viktigaste tänkare. Han granskade livet som en helhet, han såg vår biosfär, inte bara som en massa enskilda delar som går bredvid varann, utan som något som är STÖRRE som helhet.
Malm väljer återkommande myran som exempel. En myra är en ganska korkad varelse, den kan inte göra så mycket, men däremot är myrstacken något helt fantastiskt komplicerat och kraftigt. Det är inte den enskilda myran som skapar myrstacken. Det är alla ihop.
Myrstacken är något annat.
På samma sätt är jorden något MER än olika arter och naturkrafter.
Jordens liv gör VARANDRA möjliga, ingen av oss skulle existera om inte blågrönalgerna hade börjat göra sitt jobb för miljarder år sen (skapa syre).
Jo syret skapades, det fanns inte på plats, det är som med allt annat, livet är inget som ”finns”, livet skapas och varje varelse skapar en förändring av livet. Det är vi – alla varelser – som skapar klimatet. Det är inte klimatet som skapar livet utan tvärtom.
Jorden är en blå fantastisk värld därför att den har liv. Inte tvärtom.
När Malm går igenom världens utveckling och vetenskapens utveckling så hamnar han snart vid konflikten mellan de som tror på ”gradualism” – att naturen anpassar sig långsamt – och de som tror på dialektik. Alltså att utvecklingen tar stora språng då och då.

Förändringen kan ske snabbt
Livet utvecklas i revolutioner – katastrofer, snabba språng. Begreppet ”droppen som får bägaren att rinna över” ÄR sanningen om utvecklingen, arter kan stå och stampa på samma utvecklingsfläck i miljoner år för att sen på några tusen år förändras allt.
(Det är det här som Doris Lessing skildrade i sina SF böcker om planeten Shikasta och Rohanda. Men hon lekte med tanken att revolutionerna berodde på andra intelligensers inblandning i jordens utveckling.)
Det här är ingen liten fråga. Det är orsaken till att klimatforskare och FN organ kan få så oerhört fel när de räknar på ”hur illa” det är och hur mycket tid vi har för omställning.
Koldioxiden kan faktiskt öka och öka och öka och så PLÖTSLIGT kommer reaktionen och konsekvenserna bli omedelbara.
Malm argumenterar envetet kring hur fort processerna går åt fel håll.
När 500 miljarder ton is upplöstes från västantarktis tog det inte hundra år, eller ens tio. Det tog en månad!
Du har säkert hört påståenden om att ”vi har haft höga temperaturen på jorden förr” från högerdebattörer. Eller att ”en vulkan sprutar ut mer växthusgaser än alla bilar”. Det här är en demagogisk debatt med mänsklighetens överlevnad i vågskålen. För visst har klimatet förändrats rejält – och snabbt – förr. Men vid varje sån förändring höll livet på jorden att försvinna. 90 procent av arterna dog ut.
Stormar har alltid funnits, torka återkommer, Golfströmmen har saktat ner förr, vulkaner har haft utbrott. Det intressanta är att människan LAGT TILL sin klimatförstörelse och då hamnar vi i en helt ny situation. Ja, alltså ”droppen som får bägaren att rinna över”.
Det här är obegripligt för den som tror att naturen är en SAK. Att man kan plocka från den och stoppa tillbaka till den, utan att något händer. Tar vi upp olja/kol är det bara att skicka ner koldioxiden igen med vattenfalls ”kommande teknik” och plugga igen hålet.
Problemet är att klimatet faktiskt reagerar långt innan korken satts dit.

Människan påverkar
Vårt största problem idag är de politiska och ekonomiska krafter som försöker hålla emot en nödvändig förändring.
När eldsvådorna härjar i Kalifornien går självklart experter ut och säger att det inte går att BEVISA att det beror på klimatförändring. (DN 24/10) De kan ju lika gärna bero ”El Nino, och torra vindar”. Men herregud, jorden har blivit varmare på grund av klimatförändringar och dessa skapar både torka och stormar och detta skapar skogsbränder och… .
Människans påverkan gör att andra ”naturliga” reaktioner ökar, människan är en DEL av klimatet, det går inte att tänka bort det ena från det andra.
Malm citerar gärna Nasas James Hansen. ”I drygt ett decenniums tid, medan klimatförändringen tycktes göra sig gällande på Arktis, ställdes frågan gång på gång: ”Är utvecklingen ett resultat av människans påverkan?”. Forskarnas svar om vi tillåts parafrasera: ”Vi är inte säkra, vi är inte säkra, vi är inte säkra…Wups, människan har förändrat klimatet och det är för sent att förhindra att all havsis försvinner.” Om detta är det bästa vi kan åstadkomma som forskarsamhälle borde vi kanske övergå till odling eller något annat.”
Andreas Malm är noga med att påpeka att bovarna inte är forskarna. Forskning ska vara kritisk, ifrågasättande. Problemet är att de ekonomiska och politiska krafterna i världen ANVÄNDER forskningen för att göra inget. Sedan år 2000 har koldioxidutsläppen ökat i världen. Ja de ökar fortare och fortare. 90 procent av den ökade värmen beror på människans förbrännning av kol och olja.
Men det är ju världen. Vi då.
I Sverige ökade industrin sina utsläpp förra året med
500 000 ton koldioxid!
Det finns ett annat ord för det här. Högkonjunktur.
Det här är typiskt. Det är inte människans fel, det är ”högkonjunkturen” och så diskuterar vi ekonomi som något ANNAT än klimat.
Men tänk om klimatet inte accepterar högkonjunkturen?

Mörk bok till ett mörkt ämne
Andreas Malm har skrivit en riktigt omskakande och bra bok om hur klimatet fungerar och hur vetenskapen utvecklats, stoppats och utvecklats igen. Det finns smärre anmärkningar. Lite väl många upprepade latinska ord. Viljan att förklara Hegel och Engels och filosofin hos Darwin gör att de förklarande orden ibland ersätts med begrepp som tynger läsningen. Men det är lätt att åtgärda i nya upplagor. För sådana tror jag det blir.
Det är en mörk bok eftersom ämnet är mörkt. Det finns andra klimatböcker, ”Vädermakarna”, av Tim Flannery är till exempel bra. Malm lånar från den och många andra – så som det ska vara. Men han har struntat i att skriva de där positiva och förhoppningsfulla kapitlen i slutet där rådet alltid blir ”skriv till din politiker” som exempel på vad man kan göra.
Problemet är att det inte FINNS någon klimatpolitik att diskutera med våra politiker.
Det finns en politik som handlar om att ”det nog ska ordna sig ska ni se.”
Men så är det ju inte. Ingen miljöminister eller statsminister vet mer än du i den här frågan.
Människan är en del av klimatet, vi skapar det ihop med alla andra varelser.
Men på precis samma sätt är varje människa en del av mänskligheten. Om du som individ gör något så påverkar det andra.
Där finns vårt enda hopp.

Johan Ehrenberg