LO kritiska till SAC:s nya register

Maria från Bolivia är en av de papperslösa arbetare som förbundit sig till SACs nybildade register. Hon har bott i Sverige i drygt ett år och vill stanna. I Bolivia finns ingen framtid och inga jobb. Maria säger att hon uppskattar att få tillhöra ett fackförbund.
– Det är viktigt. De är ett skydd för alla oss utan papper. Företagen lyssnar inte på oss och ibland betalar inte arbetsgivarna ut våra löner. Då hjälper facket oss att få ut våra pengar, säger hon.
Ruben Tastas-Duque är en av initiativtagarna till registret. Han berättar att SAC organiserar mer än hälften av Stockholms papperslösa arbetare med latinamerikanskt ursprung och att det ger en god grund att påverka lönerna. SAC har varit öppet för papperslösa i fem år, men nu finns nya möjligheter.
Uppkom 1919
– Förut har vi drivit ärende för ärende och bara kunnat hota med blockader. Nu, särskilt om vi lyckas organisera fler, kommer vi kunna sätta ett pris på arbete och uppmana alla att inte jobba för mindre, säger han.

Systemet med ett register uppkom inom syndikalisterna redan 1919, men försvann helt på 70-talet, tills nu.
– Många papperslösa har ingen trygghet alls. De är hänvisade till en hel marknad av skumma arbetsgivare. Normallönen är 60 kronor i timmen, men andra tjänar ingenting. Många arbetsgivare lovar en lön men försvinner sedan spårlöst, berättar han.
Bättre än kollektivavtal
Nu pågår prissättningen på arbete inom registret för papperslösa. Ruben Tastas-Duque tror att timpriset för okvalificerade arbeten kommer att bli omkring 75 kronor. Priset sätts utifrån vad som anses ”sannolikt att få”, men får heller inte bli för lågt. Registrets medlemmar kommer nämligen varken få sjukpeng och semester från sina arbetsgivare.
Ruben Tastas-Duque tycker ändå att registersystemet är bättre än kollektivavtal. Han säger att det villkorslöst står på arbetarnas sida, och inte är en kompromiss mellan arbetsgivare och fack, såsom kollektivavtalet.

Men LO är kritiska. Thord Pettersson, som skriver den rapport som ska ligga till grund för LO:s nya policybeslut om papperslösa, undrar hur SAC kan motivera registret för sina övriga medlemmar.
– De legitimerar arbetsgivarens utnyttjande av arbetskraften och de säger till sina andra medlemmar att det är okej att vissa tjänar mindre än vad de gör. Det blir konstigt tycker jag, att organisera två grupper som konkurrerar med varandra, säger han.
Thord Pettersson säger att LO:s förslag istället är att förändra lagen så att arbetare utan uppehållstillstånd, avkriminaliseras. Idag anses papperslösa som arbetar bryta mot utlänningslagen och om de anmäler sin arbetsgivare riskerar de själva att straffas. LO vill istället att de riskfritt ska kunna ta sina fall till domstol, för att kunna få upprättelse och retroaktiv lön, enligt kollektivavtalet.

Samtidigt medger Thord Pettersson att de som lever gömda och inte kan återvända till sina forna hemländer inte kommer kunna bli hjälpta genom detta förslag.
– Problemet med vår organisering är att vi lyfter fram individerna i ljuset. De måste ge sig till känna och riskerar att bli upptäckta. Vi är medvetna om att de som inte kan återvända – oavsett om de får med sig 50 000 hem – kanske inte ser vårt förslag som så attraktivt.
Maria från Bolivia är dock glad över att SAC ”öppnat dörren” för papperslösa. Hon vet inte så mycket om LO eller de andra fackförbunden, vilka alla nekar papperslösa medlemskap.
– Det saknas kommunikation mellan oss och dem. Vi kan inte svenska och känner inte till dem och de vet inte hur vår situation ser ut. De vet inte att vi vill stanna här, jobba och betala skatt. Att vi vill bidra, säger hon.

Linnea Nilsson