Ursäkta, ni glömde oss unga!

”Lagen mot åldersdiskriminering är på väg. Samtidigt som det är oerhört glädjande att denna diskrimineringsform börjar uppmärksammas på allvar, så finns det något som saknas i debatten”, skriver Alexander Chamberland och Sofia Österborg Wiklund. Vad som saknas? De unga.

Lagen mot åldersdiskriminering är på väg. Samtidigt som det är oerhört glädjande att denna diskrimineringsform börjar uppmärksammas på allvar, så finns det något som saknas i debatten.
Folkpartiets nyvalda partiledare Jan Björklund och ett flertal andra har nämligen enbart valt att påtala diskrimineringen som sker mot äldre. Och även om det absolut finns en omfattande diskriminering mot människor över 65 i vårt samhälle, så diskrimineras i allra högsta grad även ungdomar under 30.
Det är vanligt att unga idag får höra saker som att ”det där kommer du nog att förstå när du är äldre” eller ”gud vad du är duktig för att vara så ung”.
Att ständigt få klappar på huvudet av människor i medelåldern tillhör vardagen för ungdomar. Det är först när man åtminstone fyllt 30 år som man anses kunna bidra med något på riktigt, istället för att enbart ses som ett ”framtidslöfte”.
Är man ung så får man i regel höra att man får vänta på att få en maktposition, oavsett hur kompetent man är.
Problemet är att vi därmed får en maktordning där ungdomar i stort sett saknas i maktpositioner och därmed får vi också ett demokratiskt underskott där en hel åldersgrupp inte får utlopp för sina perspektiv.

Ett exempel: Partipolitiken
Ett bra exempel på detta är partipolitiken, där enbart två procent av dagens riksdagsledamöter är under 30. Vi lever helt enkelt i ett samhälle som värderar erfarenhet utefter hur många år man levt, trots att människor av alla åldrar har olika sorters erfarenheter som är viktiga att ta till vara. När unga väl försöker ta mycket plats så riskerar vi att utsättas för en rad olika härskartekniker.
Till exempel får många unga politiker dras med det nedvärderande epitetet ”politikerbroiler” bara för att de är unga och är högt uppsatta inom ett politiskt parti. Det borde snarare välkomnas att fler ungdomar tar plats inom politiken, med tanke på hur underrepresenterade vi är idag. Till och med i ungdomsförbunden får man ofta vänta till man är 25-30 år för att få ett tungt uppdrag.
Ett annat exempel på diskriminering av ungdomar ser man i just Jan Björklunds skolpolitik. Han har till exempel förbjudit gymnasieskolor att ha elevmajoritet i sina skolstyrelser, även om flera gymnasieskolor vittnat om att det fungerat bra. Detta är ett typexempel på åldersdiskriminering: Trots att det är gymnasieungdomarna själva som går i skolan, och därmed vet bäst om hur det är att gå i skolan, och trots att det är de som påverkas av besluten som tas i skolstyrelsen, så utestängs de från inflytande, på grund av sin ålder.

Liknar könsdiskriminering
Åldersdiskriminering liknar på flera sätt könsdiskriminering. Könsdiskriminering handlar om att man först väljer att dela upp samhället i man och kvinna och sedan gör mannen till normen och kvinnan till ”det andra könet”. Åldersdiskriminering handlar om att dela upp samhället i åldersfack och sedan göra medelålders till normen och äldre och yngre till avvikare.
Vad Björklund och andra politiker måste förstå är att diskrimineringen av äldre och diskrimineringen av yngre utgör två sidor av samma mynt.
Äldre ses som en del av dåtiden och får inte sin kompetens eller perspektiv tillvaratagna. Unga ses som en del av framtiden och får inte heller sin kompetens eller perspektiv tillvaratagna. Nutiden anses tillhöra de som är medelålders. De som inte är medelålders får därmed mindre inflytande.
Den här formen av diskriminering osynliggörs tyvärr i samhället och ifrågasätts ytterst sällan. Men det borde ifrågasättas mera, för i en välfungerande demokrati bör alla människors perspektiv tas till vara.
Och precis som med könsrollerna så drabbar åldersrollerna oss alla. När det kommer till könsrollerna ser man tydligt att män har mest makt och status, men samtidigt är de inlåsta i sina könsroller. De måste vara tuffa och får inte visa känslor.
Undersökningar visar att var femte man saknar en nära vän. Egentligen tjänar alltså både män och kvinnor på att få friheten att utvecklas som individ, utan att begränsas av könsrollsmallar.

”Förhindrar oss från frihet”
Samma sak gäller åldersrollerna. De förhindrar också oss från friheten att göra vad vi vill.
En 45-åring ”får inte” åka på festival med sina vänner och ha kul. Det beteendet anses helt enkelt inte vara okej om man är 45 år.
Vi är glada över att debatten om åldersdiskriminering kommit igång. Det är på tiden. Men samtidigt förväntar vi oss att debatten kommer bli bredare.
Förhoppningsvis kommer vi till slut att landa i ambitionen att skapa ett samhälle där vi inte kategoriserar människor i framtid, nutid och dåtid efter ålder.

Alexander Chamberland, 21 år, språkrör Grön Ungdom
Sofia Österborg Wiklund, 21 år, författare