Döda havet dör – på väg att torka ut

Få sjöar är så välkända som Döda havet. Och berömmelsen kommer sig inte bara av det iögonfallande namnet. Platsen äger stor historisk och religiös betydelse och dess välgörande egenskaper lockar turister. Nu hotas den stora sjön av uttorkning.



Döda havet är tio gånger saltare än Medelhavet och tre gånger så salt som Great Salt Lake i Utah, USA. Den höga salthalten, omkring 30 procent, har flera orsaker. Dels ligger sjön cirka 420 meter under havsnivån, nära jordens mineraler, och dels är avdunstningen hög samtidigt som nederbörden är låg.
Många människor söker sig till de kurorter och spaanläggningar som vuxit upp kring Döda havet.
Värmen, luftfuktigheten och den mineralrika leran sägs göra underverk för exempelvis reumatiker och psoriasispatienter.
Några länder, Danmark och Tyskland, skickar regelbundet hit folk med statliga medel för att förbättra folkhälsan, något som dock kan komma att bli omöjligt inom en 50-årsperiod.
Sedan många år tillbaka sjunker nämligen Döda havets vattenlinje alltmer. Den södra delen har redan torkat ut och om inte utvecklingen hejdas kan sjön, som ligger mellan Västbanken/Israel och Jordanien, snart vara reducerad till en salt göl. Detta skulle innebära en katastrof både för miljö och näringsverksamhet i området.

25 meter har försvunnit
De senaste 50 åren har Döda havet exploaterats kraftigt. Detta har medfört att dess yta krympt med en tredjedel och djupet minskat med 25 meter. För närvarande sjunker vattennivån med ungefär en meter per år och den främsta anledningen till detta är att förnyelsen av vatten i praktiken avstannat helt. Tidigare har tillförseln av vatten till Döda havet skett via Genesaretsjön via Jordanfloden och Yarmukfloden.
Men i takt med att befolkningen längs floden – på de områden som inte är avspärrade av militären – ökat och alltfler industrier tappar vatten därifrån, når nu därför endast fem procent av flodens vatten Döda havet.
Resten förbrukas av företag, plantager och befolkning i Syrien, Jordanien, Palestina och Israel.
Jeriko brukar kallas för världens äldsta stad. Den försörjs med vatten genom en källa som rinner genom Ujadalen. Denna källa är ett av de sista tillflödena innan Jordanfloden når Döda havet, och idag är den reducerad till en liten bäck. Allt vatten används av Jerikoborna, för jordbruk, fiskodling och som drickvatten. Dessutom pumpas orenat avloppsvatten rakt ut i floden, som på sina håll därför mer liknar en brun gegga än ett vattendrag. På den jordanska sidan av Jordandalen bor 150 000 människor – men det finns bara ett enda reningsverk.
Gidon Blomberg är chef för Jordens Vänner Mellanöstern. Han menar att den nästan totala förbrukningen av färskvatten hotar Döda havets existens.
– Om inget görs nu finns risken att Jordanfloden försvinner helt. Från den här punkten och söderut finns inga andra tillflöden än avloppsvatten från samhällen och fiskodlingar och saltvatten från avsaltningsanläggningarna, sade han till Dagens Nyheter redan för två år sedan. Och situation har inte förbättrats sedan dess.
Våtmarkerna runt Döda havet hyser många utrotningshotade djurarter, bland annat leopard, hyena och varg, och är en viktig rastplats för miljontals fåglar när dessa flyttar mellan Europa och Afrika varje år.
Men våtmarkerna, som bildas efter regnet under vintertiden, krymper för varje år. Dessutom har den allt lägre vattennivån bidragit till att så kallade sjunkhål bildats. Detta inträffar när färskvatten spolas ut ur mineralfickor och luckrar upp den omkringliggande marken, som riskerar att falla samman och bilda meterstora kratrar, farliga för människor, djur och infrastruktur.

Negativ trend fortsätter
I takt med att vattenlinjen sjunkit har också den kvarvarande vattenmassan blivit saltare, vilket tagit död på de unika encelliga mikrober som sedan lång tid tillbaka anpassat sig till den extrema miljö som råder kring Döda havet.
Inget tyder på att den negativa trenden kommer att brytas. Problemet med den minskade vattennivån kommer att kvarstå så länge kraftig brist på dricksvatten råder i Israel med omnejd, och det är ekonomiskt viktigt för länderna kring sjön att avleda vatten för utvinning av mineraler.
En tänkbar lösning på problemet skulle vara att gräva en kanal från Röda havet. En sådan skulle tillföra nytt vatten till både sjön och människorna. Kanalen skulle bli hela 160 kilometer lång och projektet vara extremt kostsamt – omkring 34 miljarder kronor – att realisera. I april i år sökte Världsbanken finansiärer för en sådan lösning.
Projektet skulle ha flera positiva sideffekter. Dels skulle vattnets forsande från Röda havet till Döda havet, som ligger 426 meter lägre, generera elektricitet. Systemet skulle även avsalta havsvattnet, vilket skulle gynna befolkningen i framför allt Jordanien, där vattenbristen är stor.
Döda havet har dock aldrig tagit emot vatten från Röda havet och farhågorna om vad detta kan komma att innebära är utbredda. Experter är oroliga för att den kemiska balansen i Döda havet kommer att rubbas och att det i sin tur kommer att medföra negativa konsekvenser för djurlivet i området.
Dessutom skulle den kemiska reaktionen färga Döda havets blå vatten vitt samt generera stora mängder vätesulfid – vars lukt påminner om ruttna ägg. Inte direkt den ultimata lösningen för att hålla turismen levande, med andra ord. En annan faktor som talar emot en kanallösning är att vattnet skulle forslas genom ett område med hög seismisk aktivitet, vilket medför en risk för att jordbävningar förstör kanalen och saltvatten strömmar ut i de omgivande markerna.
En alternativ lösning vore att folk och industrier kring Döda havet och Jordanfloden drastiskt ändrar produktions- och konsumtionsmönster. Men det kräver att miljontals människor förändrar sina vanor och börjar hushålla med vatten samt att jordbruket övergår till att odla vattensnåla grödor istället för törstiga frukter.

Hela regionen påverkas
En sådan lösning kräver dock stort politiskt engagemang, och frågan är om ett sådant går att uppbåda i dagsläget, då Israel/Palestinakonflikten, kriget i Irak och Irans nukleära program upptar den största delen av politikernas agendor. En ”Röda-Döda-havet-lösning” vore mycket enklare på ett politiskt plan, skriver Haim Watzman i artikeln ”Israel’s incredible shrinking sea” i Herald Tribune.
Frågan är som sagt vilka återverkningar det får för miljön och turismen. I förlängningen påverkas ekonomin i hela regionen av Döda havets vare eller icke vara. Men vattenbrist och kortsiktigt tänkande gör att de långa perspektiven får stå tillbaka.

Martin Halldin