Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Stackars Sven Otto Littorin! Han sitter fast i en manshypnos. Samuel Kvist och Veronica Svärd från Fi förklarar varför – och erbjuder honom sin hjälp.
Sven Otto Littorin, regeringens arbetsmarknadsminister, säger att han vill motverka ojämställdheten i näringslivet och på arbetsmarknaden, men trovärdigheten hans har sjunkit rejält senaste dagarna. Littorins handlande går utanför dubbelmoralens ramar, det är ett medvetet politiskt självmål!
Eller, är det något annat?
Fredagen den 11 maj avslöjades att Sven Otto Littorin är med i herrklubben Sällskapet. En förening som i samarbete med bland annat Royal Bachelors Club portförbjuder kvinnor. Klubben är till för bland annat mäktiga män från domstolsväsendet, näringslivet och politiken för möten, luncher och fester inom en sluten krets. Genom klubben skapar de kontakter med andra inflytelserika män och fattar informella beslut i slutna rum – män emellan. Det är ett effektivt sätt att hålla kvinnor borta från inflytande och makten stannar i små närsynta manliga nätverk.
Låt säga att Littorin verkligen vill ha jämställdhet i näringslivets toppar, vilket han sagt sig vilja ha. Hur går det egentligen ihop med hans medlemskap i en herrklubb med mäktiga män som vägrar samröre med kvinnor? Ja, säg att han såg medlemskapet som den bästa vägen för att få kontakter och därigenom mer makt trots att hans värderingar om jämställdhet helt går emot klubbens. Väl inne i gänget är frågan nu: Varför går han inte emot den 1800-talssyn som 1800-talsklubben visar, varför säger han inte ifrån? Svaret är enkelt: För att han är rädd.
Det är inte bara Littorin som är rädd att gå emot andra män. Vi ser det överallt, hur män håller med varandra fastän de egentligen inte vill. Vi ser hur män skrattar åt andra mäns kvinnoförnedrande skämt istället för att säga ifrån. Vi ser hur män, istället för att säga ifrån, rädda hoppar in i ”mansledet” när någon homofob kommenterar någon som ”fjolla”. Det sker alldeles för sällan att män tar ansvar och går emot. Män ter sig mer som offer för en manskultur som bygger på att inte ”fjolla sig”. Littorin är rädd för vad reaktionen i grabbgänget skulle bli om han sade som han tyckte: ”Hörni grabbar, kvinnor måste ha samma rätt till dessa stolar som vi har!”
Vi vill visa vårt stöd för en förändring av denna manshypnos som finns i maktcentrum runt om i vårt samhälle. Sven Otto Littorin har i dagarna blivit en symbol för hur fel det kan gå när man bara vill vara med det stora och tuffa gänget fastän man egentligen tycker något annat. Feministiskt initiativ vill ändra och i sann anda göra världen friare för individen så vi vågar gå dit vi själva vill oavsett kön! Vi stöttar dig men ställer krav, Littorin: Hoppa av om grabbgänget inte lyssnar och förändrar! Vi hoppas fler samhällsengagerade och journalister hjälper dig så att denna gammaldags gubbröra går tillbaka till 1800-talet!
Samuel Kvist, styrelseledamot Feministiskt initiativ Umeå
Veronica Svärd, styrelseledamot Feministiskt initiativ

Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Haha! Den var rolig! Jag känner flera som ni skulle kunna hjälpa. :)
15 maj 2007, 21:19
Det är lätt för Samuel Kvist, som hellre leker med “flickorna”, att kritisera “pojkar” som riskerar att hamna ute i kylan om de opponerar sig. Jag håller med Samuel i tanken, men själv befinner han sig troligtvis i en situation där han inte har så mycket att förora på ett kritiskt utspel.
15 maj 2007, 22:33
Det är väl ungefär det artikeln säger – att det kostar om man menar allvar? Ska mäns rädslor för flocken vara ett oproblematiserat hinder för jämställdhet? Nej, jag tycker artikeln pekar tydligt på problem med “manlighet” och mäns förvirrade nätverkande.
15 maj 2007, 23:17
Nä, måhända har inte Samuel Kvist något att förlora på kontroversiella utspel. Men det är i alla avseenden fullständigt ovidkommande. Det handlar om ansvar och om att kunna leva som man lär. Säger man sig tycka att kvinnor ska ha lika rättigheter (och skyldigheter) som män blir de orden inget värda om man inte handlar därefter. “Jo, klart jag värnar om miljön men varför ska jag köpa dyra eko-grejer när ingen annan gör det? Kortsiktigt gynner det ju mig att köpa det billigast” Jag är så j-la less på den attityden. Skärp er fegisar!
15 maj 2007, 23:44
Tack!
För att ni orkar bry er. Grabbarnas “nätverkande” börjar redan tidigt med herrmiddagar, herrklubbar etc. och det verkar som sagt inte upphöra bara med åren och visheten…Håller med om att detta är minst sagt problematiskt och medverkar till vänskapskorrumption på elit och toppnivå där inflytelserika män kan hålla varandra bakom rygen och ge varandra fördelar. Detta beteende är också ofta anledningen till varför kvinnan inte platsar i styrelsen. Hon passar liksom inte in bland de mäktiga männen i bastun, på baren och i machodiskussionen. Hon kanske inte ens gillar att gå på porrklubb.
16 maj 2007, 08:15
Maria: Även du, som kvinna, befinner dig i en situation där du inte har något att förlora på att kritisera män. På samma sätt är det lätt för den som är rik att kritisera den fattige som köper de billigaste (miljöovänligaste?) livsmedlen till sina barn.
Visst kan man vara “modig”, genom att tex avlossa kryssningsrobotar från skeppets säkerhet, 200 mil bort…man slipper ju uppleva verkligheten för mottagaren.
16 maj 2007, 09:30
Eller är det så att Samuel Kvist redan offrat en hel del för att (iaf försöka) konsekvent hålla på det han tror är rätt, även om det inte gynnar honom.
16 maj 2007, 09:37
Sorgligt att Fi inte kan hitta något annat att uppröra sig över. Ska det inte få finnas sammanslutningar eller organisationer för enbart män eller kvinnor? Som konsekvens borde ju i så fall damallsvenskan avskaffas, kvinnojourer läggas ned och allmän värnplikt antingen införas även för kvinnor eller avskaffas helt. Allt ska likriktas. Om det bara gick att framställa barn helt “syntetiskt” skulle alla människor kunna kastreras, så att den här besvärliga illusionen “kön” kunde avskaffas för gott … Eller så kan man avrätta några ur det kön som är flest, så att det finns exakt lika många kvinnor som män. Vilken vacker värld det skulle bli! Eller?
16 maj 2007, 09:46
Robert! Även jag som kvinna förlorar kortsiktigt på att kritisera systemet, om du bara visste… Som feminist och kvinna blir man tyvärr fortfarande betraktad som en besvärlig, obekväm och rabiat surfitta utan humor. Så jo, det hade varit gynnsamt för mig, i sociala sammanhang så väl som i jobbsammanhang, att spela med. Men i förlängningen ser jag inget annat alternativ än att ta sitt ansvar för ett samhälle som alla kan växa i. Och nä, jag är inte speciellt rik (csn) och jag menar verkligen inte att gnälla på att dom som har det sämre ställt. Men utifrån var och ens livssituation gör man så gott man kan, eller så erkänner man att man är en feg kappvändare. Och din vapenmetafor förstod jag inte ens…
16 maj 2007, 11:49
Glork, nu tror jag inte riktigt att kvinnojourer på samma sätt som herrklubbar cementerar maktstrukturer som exkluderar halva sveriges befolkning direkt. (och förmodligen mer där till med tanke på att jag har svårt att se låginkomsttagare, knegare, invandrare, icke-hetrosexuella osv ta plats där). Vidare tycker jag att ditt inlägg bara är fånigt (jag borde inte ens kommentera det) och det är så evinnerligt tröttsamt med dessa som ständigt väljer att antingen missa poängen, eller lägga ord i munnen på meningsmotståndaren…
16 maj 2007, 11:58
Jämställdhet gynnar män. I alla fall den tänkande sorten. Fatta det någon gång.
16 maj 2007, 12:11
Clara: Diskussionen handlar ju inte om huruvida jämställdhet är bra eller dåligt för män i det längre perspektivet, det handlar om hur stort pris man får betala för ett kontroversiellt utspel beroende på vem man är, vilket kön man tillhör och vilken position man har i samhället.
Jag trodde det var uppenbart för alla människor, i alla fall “den tänkande sorten”. :-)
16 maj 2007, 12:31
Lina, om jag får framhålla mig själv så håller jag med eller tror som du. Jag är 46 år, jag har förlorat mina bästa år i arbetslöshet och “fattigdom” genom bland annat ett mycket radikalt ställningstagande. Jag har bytt kön (på riktigt Johan!) och gjort ett rejält så kallat nedköp.
Clara, det är nog inget fel på mitt huvud, i våras gjorde jag högskoleprovet bara för att se om jag är lika vass som första gången för fem år sedan, ingen förbättring… ett.åtta (1.8).
Vad jag kunnat vara idag vet jag inte och vill inte veta. Nu vet jag däremot väldigt mycket som vanliga män inte har en aning om och vet ochså sedan mitt förra liv en hel del om sådant vanliga kvinnor aldrig kommer att få uppleva.
Det finns så mycket annat i livet som är godare än den ständiga kampen om makt och pengar.
16 maj 2007, 15:20
Mycket bra inlägg och det är väl inget i det som man inte kan hålla med om.
Dock kan jag inte påstå att jag känner igen min egen verklighet eller min manliga bekantskapskrets i beskrivningen. Jag gillar inte sport, sitter aldrig i omklädningsrum, har aldrig varit på porrklubb, har varit på lika många möhippor som svensexor, och i mina kretsar brukar folk inte dra sexistiska skämt om inte ironiflaggan är hissas.
Men det är inte intressant i sammanhanget. Det gamla argumentet “jag är inte sån” håller inte. För visst händer det att man vid enstaka tillfällen hamnar i “grabbklubbs”-sammanhang ändå, och då är det varje tänkande mans förbannade plikt att protestera och försöka bidra till att gamla genusmönster bryts. Det kortsiktiga pris man får betala är värt det tusen gånger om.
För som Clara säger; det gynnar oss alla i förlängningen.
16 maj 2007, 16:14
Glork: vad ska då Fi uppröra sig över enligt dig? Är det okej för andra att uppröra sig över detta men inte Fi? Vem bestämmer vad de vill debattera? Jag tror att du underskattar maktfaktorn i dessa “bastuklubbar” om du tror att de inte är av värde. Det är bara att kolla medlemslistorna så förstår du det.
Vad gäller allmän värnplikt är det nog inte många feminister som tycker att det är särskilt jämställt idag, så där skjuter du blankt. Vad gäller den sk “dam“allsvenskan så finns det nog åtskilliga sporter som skulle kunna tävlas gemensamt (tekniska sporter tex), men att indelningen i kön görs av ren vana.
Att dra in kvinnojourerna i detta som är en ren rehabiliteringsenhet och skyddad bostad (och som i mycket gör det staten borde göra) blir bara löjligt. Självklart finns det en poäng att skilja dem som slår åt från dem som blir slagna. Därför är mans- resp kvinnojourer viktigt som åtskilda verksamheter.
17 maj 2007, 03:42
Det är intressant det du säger Sara – jag har sett hur j-a många högt uppsatta män det finns inom herrklubbarna. Förutom Herrn på DN-debatt, så kryllar det av jurister och mediafolk i klubbarna. Inte konstigt att samhället ser ut som det gör.
Bra jobbat Veronica och Samuel – kämpa på!
18 maj 2007, 12:45
Bra artikel! jag hoppas på att läsa ett svar på det fina erbjudandet om hjälp.
19 maj 2007, 12:40
Jag håller med Iris. Har herr Littorin svarat?
22 maj 2007, 20:59
Länge sen nu, men nån som vet om Littorin svarade påden här klockrena artikeln?
12 juni 2008, 20:34