torsdag 2 sep
Veckans ledare
Bonus och bidrag blev fiasko
Ledarstick
Valfläsket
Debatt
SJ – vart tog du vägen?
Många missnöjda med sommarjobbet
Kina hårdsatsar i Sydamerika
Life during wartime
Ge fan i min personliga integritet
Kalendarium
ETC:s nyhetsbrev
Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Jämställdhet är ingen förhandlingsfråga
2007-04-13
Femanism istället för feminism? Nej, för det handlar om att bekämpa förtryck, inte om att bevaka mannens intressen. Jämställdhet kan aldrig bli en förhandlingsfråga, skriver Kalle Larsson (v).
Ännu en gång försöker nu män ta över jämställdhetsdebatten. I täten går Zanyar Adami som i en artikel i Aftonbladet kritiserar kvinnorörelsen för att stämpla män som dåliga och menar att den feministiska rörelsen glömmer den viktiga poängen att även män tjänar på ett jämställt samhälle.
Men den så kallade ”femaniströrelsen” och Zanyar Adami underminerar i själva verket feminismens sprängkraft och tycks vilja ofarliggöra den. I
dag förlorar kvinnor bland annat inkomster, positioner, utrymme och talartid på grund av den maktordning som råder. En förändring av detta kommer att innebära att män som grupp förlorar. För hur ska löneskillnaderna i samhället minska om inte vinsterna till de största företagen, som män kasserar ut, ska användas för att höja kvinnors löner? Hur tänker man sig fördela talartiden jämt på möten utan att männen får tala mindre? Ska alla möten hädanefter förlängas med minst det dubbla? Och hur ska vi uppnå en jämn styrelserepresentation? Är tanken att antalet ledamöter i styrelserna bara ska utökas så att det blir lika många kvinnor som män?
Visst begränsas även enskilda män av ojämställdheten men det allra tyngsta i mansrollen är trots allt fortfarande plånboken. Jag tycker också att man är helt fel ute när man som Adami tar upp mäns våld mot män som en fråga om jämställdhet. Mäns våld mot kvinnor sker i en maktrelation där våldet är en del av det omfattande förtryck som män utövar mot kvinnor, och ska man komma till rätta med detta måste man se det sambandet.
Adami tycks mena att bara de jämställdhetsfrågor där män inte förlorar är viktiga att driva. Men jämställdhet kan aldrig bli en förhandlingsfråga. Så mycket tid och kraft har redan ägnats åt att försöka förklara på vilket sätt män gynnas av jämställdhet när det i själva verket är en ganska ointressant fråga.
Jämställdhet ska inte skapas för att Adami eller jag som man ska gynnas av det. Feminism och jämställdhetsarbete handlar om mänskliga rättigheter till samma makt och inflytande, oberoende av kön.
Det är icke-förhandlingsbart.
Kalle Larsson, riksdagsledamot (v) och feminist
Ännu en gång försöker nu män ta över jämställdhetsdebatten. I täten går Zanyar Adami som i en artikel i Aftonbladet kritiserar kvinnorörelsen för att stämpla män som dåliga och menar att den feministiska rörelsen glömmer den viktiga poängen att även män tjänar på ett jämställt samhälle.
Men den så kallade ”femaniströrelsen” och Zanyar Adami underminerar i själva verket feminismens sprängkraft och tycks vilja ofarliggöra den. I
dag förlorar kvinnor bland annat inkomster, positioner, utrymme och talartid på grund av den maktordning som råder. En förändring av detta kommer att innebära att män som grupp förlorar. För hur ska löneskillnaderna i samhället minska om inte vinsterna till de största företagen, som män kasserar ut, ska användas för att höja kvinnors löner? Hur tänker man sig fördela talartiden jämt på möten utan att männen får tala mindre? Ska alla möten hädanefter förlängas med minst det dubbla? Och hur ska vi uppnå en jämn styrelserepresentation? Är tanken att antalet ledamöter i styrelserna bara ska utökas så att det blir lika många kvinnor som män?
Visst begränsas även enskilda män av ojämställdheten men det allra tyngsta i mansrollen är trots allt fortfarande plånboken. Jag tycker också att man är helt fel ute när man som Adami tar upp mäns våld mot män som en fråga om jämställdhet. Mäns våld mot kvinnor sker i en maktrelation där våldet är en del av det omfattande förtryck som män utövar mot kvinnor, och ska man komma till rätta med detta måste man se det sambandet.
Adami tycks mena att bara de jämställdhetsfrågor där män inte förlorar är viktiga att driva. Men jämställdhet kan aldrig bli en förhandlingsfråga. Så mycket tid och kraft har redan ägnats åt att försöka förklara på vilket sätt män gynnas av jämställdhet när det i själva verket är en ganska ointressant fråga.
Jämställdhet ska inte skapas för att Adami eller jag som man ska gynnas av det. Feminism och jämställdhetsarbete handlar om mänskliga rättigheter till samma makt och inflytande, oberoende av kön.
Det är icke-förhandlingsbart.
Kalle Larsson, riksdagsledamot (v) och feminist
| 
| 
| 
| 
Fler artiklar i samma kategori
16:33 Barack Obama: ”Kriget är slut”
Efter sju år och 165 dagar är den militära operationen formellt avslutad.
15:13 Brasiliansk tidning vill spara skogen
Sparar in skogsarealer motsvarande mer än 1 200 Maracana
Mest lästa artiklar
Senaste blogglänkar
- Historiskt händelse - FÖR HELA Sverige! För oss människor i vårt land! Äntliigen! Och -Så indoktrinerar/lurar högern debatten och opinionen. Tänk på det när du bläddrar i tidningen, kollar på webben eller tittar på TV...
- Historiskt händelse - FÖR HELA Sverige! För oss människor i vårt land! Äntliigen! Och -Så indoktrinerar/lurar högern debatten och opinionen. Tänk på det när du bläddrar i tidningen, kollar på webben eller tittar på TV...
- Det cyniska utnyttjandet
- V som i Välfärd.
- Medialandskapet i Sverige
Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Taggar
arbetslöshet,
bok,
debatt,
ekonomi,
film,
israel,
klimat,
konst,
kultur,
lo,
miljöpartiet,
politik,
sverigedemokraterna,
usa,
youtube
Senaste sökningarna
Mest kommenterat
ETC:s Bloggportal
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Felet med att, som skribenten (och som bl.a. Johan Ehrenberg gjort tidigare), hävda att jämställdheten innebär att män kommer att förlora men att det ändå måste ske, är inte i första hand att man alienerar “själviska män”, utan att det är ett väldigt fantasilöst och ekonomiskt (jag frestas t.o.m. att säga patriarkalt och högerinspirerat) sätt att betrakta orden “vinst” och “förlust”.
Jag är helt med på skribentens huvudpoäng — att jämställdheten inte är förhandlingsbar och inte ska handla om individens vinster i första hand. Det är helt riktigt — men det är ingen anledning att bara pragmatiskt framställa den som ett måste och strunta i att framhålla de positiva effekterna.
Visst måste män offra och försaka en del värden som har hållits för självklara i århundraden, framför allt när det gäller ekonomi och samhällsinflytande. Men inte fan är dessa de enda värden som man kan tala om ifrågan om “vinster” eller “förluster”? Myntets ekonomiska baksida har en framsida i form av sociala vinster och frigörelse från de trånga kostymer som kallas tradition och konvention.
Men det verkar vara otidsenligt att tycka så. Stora delar av den feministiska rörelsen verkar ha gett upp idén om att prata om jämställdheten som en vinst för hela samhället. Och jag tror att det är ett misstag. Förutom att det är kontraproduktivt så är det ett synsätt som gynnar det fyrkantiga, rent ekonomiska sättet att mäta livets rikedomar.
Må vara att det innebär en risk för att “männens vinst” ses som ett incitament av vissa, jag ser ingen direkt fara i det. Men för mig är det i första hand en självklarhet.
13 april 2007, 10:04
Kalle Larsson skriver “Jag tycker också att man är helt fel ute när man som Adami tar upp mäns våld mot män som en fråga om jämställdhet.”
Är det inte samma struktur, könsroll eller “patriarkat” som gör män våldsamma både mot kvinnor och även andra män?
En sådan fråga är det helt okej och också väldigt viktigt att ta på allvar och diskutera inom den nya och annorlunda jämställdhetsrörelsen similism. www.similism.org
Med jämställdhet som är driven på rätt sätt vinner både kvinnor och män.
16 april 2007, 21:47
Problemet är inte budskapet, utan de formuleringar Larsson använder sig av för att föra ut det. Hans text präglas av ett underförstått vägande av vinster och förluster för den enskilde, en individuell cost-benefit analys som ironiskt nog är precis vad Larsson tar avstånd ifrån. Ska detta tolkas som att även (v):s riksdagsledamöter är så djupt invaggade i den nyliberala jargongen att de anpassar sina texter omedvetet efter den? Jag är rädd för att det mycket väl kan vara så.
Jämställdhet ur ett socialistiskt prespektiv handlar om utjämning. Ett utjämnande av den makt över samhället som fortfarande är oproportioneligt fördelad till männens fördel. Men utjämnings- och fördelningspolitik är inte längre särskilt attraktiva ord för en politiker. I vår strikt individualistiska och ekonomistiska nutid står den enskilda individen alltid i skarpt fokus. Det är individens ansvar, förtjänst, skuld, välbefinnande och utsatthet som räknas.
Därför strandar så gott som all politisk debatt på frågan om det är bra eller dåligt för individen. Maximerandet av egennyttan är den dominerande faktorn för huruvida ett politiskt förslag ska bifallas eller avslås. I denna logiska rävsax får inte vänsterpolitiker trampa eftersom det leder bort resonemaget från den verkliga frågan mot den strikta egoismens marker. Vad tjänar jag som man egentligen på feminsimen?
När Larsson säger att vi som män inte tjänar på feminsimen ger han uttryck för precis ett sådant tänkande som skisserats ovan. Jag menar att ett sådant sätt att resonera innebär att man accepterat den nyliberla jargongen och dess begreppsvärld. Det är ingen bra utgångspunkt för att driva en radikal kritik av patriarkatet.
17 april 2007, 21:55
Anders: “Problemet är inte budskapet, utan de formuleringar Larsson använder sig av för att föra ut det. Hans text präglas av ett underförstått vägande av vinster och förluster för den enskilde, en individuell cost-benefit analys som ironiskt nog är precis vad Larsson tar avstånd ifrån.”
Exakt.
18 april 2007, 09:23
Kato/Anders: Inte särskilt exakt alls. Jag argumenterar emot att män skulle tjäna på jämställdhet eftersom det är ganska uppenbart om man ser till makt, positioner och pengar. Min slutsats är dock att det är en ganska ointressant fråga eftersom jämställdhet inte är en förhandlingsfråga. Jag tycker nog inte att insinuationer om nyliberal jargong stärker er argumentation precis. Instämmer dock i att det finns samhälleliga vinster i ökad jämställdhet – inte minst skulle ju alla de kostnader som mäns väld mot kvinnor orsakar kunna minskas väsentligt. Det är återigen ingen förutsättning för att jämställdhet skall genomföras, dock.
Johan: Vi är inte överens, helt enkelt. För min del står jag fast vid det jag skriver: “Mäns våld mot kvinnor sker i en maktrelation där våldet är en del av det omfattande förtryck som män utövar mot kvinnor, och ska man komma till rätta med detta måste man se det sambandet.”
18 april 2007, 15:54
Kalle: Jag håller med dig i själva sakfrågan, men jag tycker att det är konstigt att om du nu själv tycker att frågan om vinst/förlust för den enskilde mannen är ointressant, debatterar utifrån ett sådant perspektiv.
Jag menar att genom att välja det perspektivet gör man sig själv en björntjänst eftersom man anammar i huvudsak nyliberala begrepp för att förklara en socialistisk och feministisk hållning. Något som jag inte anser gynnar den egna argumentationen.
Sedan står det dig fritt att avfärda min tolkning av dina resonemang som insinuationer, själv tycker jag min uppfattning framkom ganska tydligt.
Jag är själv engagerad i vänsterpartiet och tycker att du ofta och vältaligt argumenterat för jämställdheten. Men i ovanstående artikel anser jag att du skjuter förbi målet.
18 april 2007, 18:04
tack för ytterligare synpunkter. För mig är det fortfarande lite oklart varför det faktum att jag argumenterar emot att det är viktigt att män vinner på jämställdhet skulle vara att använda nyliberala begrepp, men det må vara hänt.
23 april 2007, 12:42
Kalle,
“Instämmer dock i att det finns samhälleliga vinster i ökad jämställdhet – inte minst skulle ju alla de kostnader som mäns väld mot kvinnor orsakar kunna minskas väsentligt.”
Ska “samhalleliga vinster” definieras enbart utifran det ekonomiska? Haller med om att det finns ett problem i den har kronikan (och det ar tyvarr en trend) dar man anpassat vansterargument till nyliberal jargong, och darmed latit nyliberal teori satta dagordningen for oss.
Som tidigare sagts, sjalva sakfragan ar god – huruvida man tjanar pa jamstalldhet eller inte borde aldrig vara en forutsattning for att driva feministiska fragor – men, och det ar ett ganska svidande men, nar vi koper nyliberal jargong for att framfora jamstalldhetsfragor forlorar vi ratten att definiera var egen politik (till exempel, att rattvisa inte kan sammanfattas i marknadstermer).
28 maj 2007, 10:39
Jag håller fullkomligt med Kalle i sak – jämställdhet är inte förhandlingsbar – men anser inte att det skulle vara fel att lyfta fram de samhälleliga vinster som inte har med ekonomi att göra: nämligen frihet från det som Kato kallar ‘de trånga kostymerna tradition och konvention’. Det är för övrigt en fullkomligt okönad vinst som gynnar alla; han, hon och hen.
29 maj 2007, 12:04