Den borgerliga regeringen planerar att sälja statliga bolag för 200 miljarder kronor under innevarande mandatperiod. Motivet till utförsäljningarna kan sammanfattas enligt följande: nyliberal ideologi.
I en första omgång är sex bolag utpekade: Nordea, Telia Sonera, OMX, Vasakronan, SBAB och Vin & Sprit. En påstådd anledning till utförsäljningarna är att betala av på statsskulden.
Teoretiskt skulle detta innebära mindre räntekostnader för staten. Nu är det emellertid så att de planerade vinsterna för bolagen är större än de minskade räntekostnaderna. Detta innebär med andra ord en löpande förlust framöver. Att minska statsskulden är därför inte något hållbart skäl. Speciellt inte då Sveriges offentliga skuldsituation är utomordentligt god (se diagram).
Den formella benämningen när man beskriver olika länders offentliga skulder är offentlig nettoskuld. Detta syftar till det samlade resultatet av ett lands offentliga finansiella tillgångar med avdrag för skulderna. Fasta tillgångar i form av byggnader och järnvägar m.m. tas inte upp.
Sverige har inte längre någon offentlig nettoskuld. Det finns visserligen skulder, men dessa överträffas av ännu större finansiella tillgångar. Summan är istället ett överskott på dryga 500 miljarder kronor.
Otto Rehbinder
För min del finns ett antal skäl för privatiseringarna:
1) Att ha skattepengar investerade i normala, vinstdrivande bolag innebär ett för högt risktagande med skattebetalarnas pengar
2)Staten skall sköta regleringar och bestämma skatter för företag på marknaden – blir fel om staten i tillägg till att vara “domare” också själv skall “spela med” i matchen
3)Vasakronan bör privatiseras – varför skall staten äga ett bolag som förvaltar kommersiella fastigheter – finns massor av andra aktörer som gör det minst lika bra. Hade varit en annan sak om det varit ett bolag med t ex bostadsfastigheter för utsatta.
De enda vinstdrivande verksamheter som staten rimligen bör hålla på med är rena naturliga monopol. Annars gör staten bäst i att lägga pengarna på infrastruktursatsninger eller vård, skola och omsorg.
5 februari 2007, 18:43
Är det någon som är bättre på ekonomi än jag som kan tolka följande artikel i DN i dag i förhållande till Rehbinders text?
[länk]
7 februari 2007, 14:59
Göran Greider skrev om detta i ledaren i dagens DD. Värt att läsa, se sidan: [länk]
Han menar att “i slutändan är detta förstås en fråga om makt. Den stat som inte äger någonting får det i längden definitivt mycket svårare att utöva makt över samhällsutvecklingen, inte minst därför att ägandet vid utförsäljningar ofta övergår i utländska händer som befinner sig på platser mycket långt bort och inte bryr sig om så futtigt lokala frågor som t ex sysselsättning. I en värld där kapitalet strömmar allt snabbare runt planeten är det ur maktsynpunkt viktigt att staten behåller en hel del muskler. Ty staten ger de folkvalda, ja demokratin själv, instrument att arbeta med. Möjligheten att använda statliga företag som mönsterföretag, exempelvis när det gäller jämställdheten i styrelser, försvinner. En stat som äger mycket ger dessutom något mycket viktigt åt demokratin: Inblickar och kompetens i hur företag fungerar och kan drivas.
Staten ska naturligtvis inte äga hur mycket som helst. Men heller inte hur litet som helst och den bland-ekonomiska idén är därför praktisk. Tyvärr står det helt klart att den sittande regeringen ser det hela ur rent ideologisk synvinkel: det är emot deras principer att staten och det offentliga driver verksamheter.”
Jag tror det ligger en hel del i detta. Staten frånhänder sig makt helt enkelt genom att sälja ut, på det sätt som alliansen ser ut att göra. Och dessutom verkar de ha så bråttom med allt att de kanske också säljer till priser UNDER dem de skulle kunna få!! ( greider skriver också om detta i sin ledare, bl.a. menar han att banker kommer att tjäna på dessa utförsäljningar).
Ytterligare en till illa genomtänkt sak de gör.
7 februari 2007, 21:15