Därför är din el så dyr

Något märkligt hände i Sverige för elva år sen. Den el som du betalt till ditt elbolag blev plötsligt avreglerad. Det här var ett riksdagsbeslut under Göran Perssons tid, men beslutet var brett förankrat och genomfördes efter en längre tids lobbying från de stora kraftföretagen.

Bara om elen avreglerades skulle elpriserna kunna gå ner, sa man.
Bara om elbolagen blev fria att sälja och köpa el utan reglering skulle en nordisk marknad kunna uppstå som gav oss säkrare el under kalla dagar.
Bara om elen avreglerades skulle små aktörer kunna få fotfäste och alternativ el börja produceras.
Konkurrens och nya bolag på marknaden skulle göra allt effektivare och billigare.
Nu blev det inte riktigt så.
Energimyndigheten är den myndighet som ska kontrollera hur vi använder vår energi. Den ger oss statistik på vad som hänt: Elpriset för en vanlig medborgare, oberoende om man bor i lägenhet eller villa, har i princip fördubblats. Om man bortser från höjda energiskatter så har priset höjts från lite under 30 öre till 50 öre per kilowattimme.
Under samma period har det dock inte blivit DYRARE att producera el, tvärtom, de stora elpropuktionsanläggningarna i Sverige är byggda och betalda för länge sen.
Av de drygt 145 Twh (terrawattimmar) som landet gör av med, kommer hälften från våra gamla kärnkraftverk, nästan lika mycket från vattenkraften och bara 5% från ”värmekraft” det vill säga värmeverk och industrins egna anläggningar.
0,8% kommer från vindkraften. Det är mycket litet.
Inget alls kommer från solenergi. (Det är också mycket lite).
Ingen kan därför påstå att elen blivit dyrare för att kraftbolagen tvingats investera eller fått extrema kostnader.
Det enda som hänt är att de fått extrema vinster.
Samtidigt som alternativ miljövänlig el stoppats.

Att det har gått så illa beror på beslutet om avreglering. När man gjorde den så trodde man att en ”elmarknad” skulle innebära att olika producenter konkurrerade om kunder med olika priser. Men det enda som hände var att vi fick en massa mellanhänder, ja ni vet de som säljer elen, medan själva varan – elen – i Sverige produceras av tre stora bolag; Vattenfall, Eon och Fortum. De kontrollerar nästan 90% av produktionen och har därmed makten över priserna.
Oberoende om vi har 100 eller 10 000 små elbolag som säljer deras el, så är ju priset ändå i deras hand.
Det här beror på att el inte är som musik eller soffor eller kläder. Du kan köpa olika musik, du kan hitta en billig soffa, du kan köpa både dyra och billiga kläder. Du kan välja.
Men du kan inte välja el.
Du kan visserligen minska din egen elkonsumtion, släcka lampor och stänga av elektriska element, men inte ens när det sker är det säkert att elpriset blir lägre.
Om elbolagen märker att det konsumeras för lite el, kan man helt enkelt minska produktionen så att priset blir detsamma.
Det finns ingen elmarknad egentligen, det finns nämligen ingen jämbördig relation mellan de som behöver varan och de som producerar den. Ingen i Sverige kan ju på allvar köpa el nån annanstans ifrån.
De stora industrierna har visserligen hotat med det – de ska köpa rysk el – men det finns ingen ledning som klarar av att föra över elen de ska köpa…
Orsaken till att den svenska basindustrin är så ilsken över avregleringen är alltså lättförklarad. Politikerna har helt enkelt överlämnat en reglerad elmarknad till tre stora bolag och idag kan ingen förklara varför man gjorde det.

Avregleringen har i praktiken inneburit att den satsning på alternativ elproduktion som varit möjlig i andra länder, aldrig blivit av i Sverige. Varför ska elbolagen bygga vindkraft när man tjänar mer på att använda de gamla kraftverk man redan har?
I Sverige kommer bara 0,8% av elen från vindkraftverk, i Danmark är snart 20% av elen från samma snurror. Målet i Danmark är att 50% inom något decennium ska vara vindkraftsel.
Den vindkraft som skapats i Sverige har mest skett genom lokala initiativ, under de allra sista åren har de stora bolagen gått ut och pratat om ”stora” vindkraftssatsningar, men det är i jämförelse med uppiffandet av kärnkraftsverken och satsningen på ny kolkraftsel i Tyskland, mycket lite pengar.
Man gör det bara för att lugna opinionen. Ett vindkraftverk ser dessutom fint ut i reklambroschyrer och bokslut.

Elnätet är relativt väl utbyggt inom norden. Nordiska bolag kan enkelt köpa och sälja el till varandras kraftnät. Men det betyder å andra sidan att de nordiska bolagen har ett gemensamt intresse av att elen är dyr på den nordiska elbörsen. Med avregleringen skapades nämligen en elbörs, ungefär som aktiebörsen, där bolag köper och säljer el timme för timme.
För att tjäna pengar på aktier gäller det att få börsen att stiga, eller åtminstone få köparen att TRO att börsen ska stiga. Det är alltid den ”sista aktien” det vill säga det sista köpet som bestämmer priset på en aktie. Om du säljer 100 aktier för 100 kr betyder det att alla aktier i det bolaget värderas till 100 kr. Men om någon samtidigt skulle vilja sälja ALLA aktierna på börsen, då skulle köpare inte finnas och priset på aktien skulle plötsligt rasa.
Alltså gäller det att det säljs rätt antal aktier till rätt pris.
Precis på samma sätt fungerar det när man skapar en elbörs.
Det senaste köpet avgör vilket pris ALL el har den dagen. Oberoende om det kostade 10 öre eller 30 öre att ta fram en viss sorts el, så blir priset det som den senast sålda elen tvingar fram.
Och den sist sålda elen är den dyraste. Det är de som behöver den där extra elen på slutet som sätter priset för alla andra.
Den här låtsasmarknaden, den nordiska elbörsen – Nord Pool – har i praktiken gjort det möjligt för de stora bolagen att själva bestämma vad de vill ha för elen. Genom att minska produktionen i vattenkraftverken eller kärnkraftsverken, så håller man priset uppe.
Ett annat sätt är att utnyttja det faktum att samtliga bolag finns i flera länder. På dagarna säljer Vattenkraft, svensk vattenel till Tyskland, på nätterna importerar man dyr kolkraftsel från kontinenten.
Det är alltså inte bara så att man KAN hålla uppe priserna, även om någon annan leverantör skulle sälja el billigare kan man minska produktionen så att elpriset hålls uppe.
På samma sätt kan olika statliga beslut för att minska miljöförstöringen användas för att höja elpriset.
När EU införde utsläppsrättigheter innebar det att svenska elproducenters el kunde bli mycket billigare än andra länders. Detta eftersom varken vattenkraft eller kärnkraft släpper ut klimatförstörande gaser.
Men eftersom den sista elen man köper, kommer från kolkraftsel, så stiger priset även på den utsläppsfria elen. Som mest höjde de här utsläppsrättigheterna elpriset med 20 öre per Kwh, utan att någon miljövänlig el skapades. Tvärtom, för bolagen var det mer lönsamt att ha en del smutsig el att höja priserna med först och sen använda den svenska elen till att reglera hur mycket el man vill producera.

Den nordiska elmarknaden fungerar alltså inte. Lösningen på det skulle kunna vara reglerade elpriser, bolagen får sälja el till ett bestämt pris. Det vore bra för kunderna, bra för industrin och bra för den som vill få fram långsiktiga alternativ.
Men den svenska regeringens och EU:s linje är istället att utöka det nordiska systemet så att hela EU ska bli en enda stor elmarknad. Tanken är att EU är så stort att inga aktörer ska kunna få samma makt över både produktion och försäljning av el, som de tre stora fått i Norden.
Det är ett mycket naivt förhållningssätt om man bortser ifrån att det kommer att ta tiotals år innan elnäten är så sammanbyggda. För vad skulle det finnas för anledning för någon elproducent i EU att sälja sin el billigare än andra?
Och vad är det som säger att inte fem stora bolag om tjugo år kontrollerar det mesta av denna jättemarknad.

Johan Ehrenberg

FAKTA | Färre aktörer – större andelar
1996 hade de tre största elhandelsföretagen en marknadsandel på drygt 30 procent.
År 2004 hade de tre största elhandelsföretagen – Vattenfall, Sydkraft och Fortum – en marknadsandel på nästan 50 procent.
Det motsvarar en kundstock på cirka 2,5 miljoner kunder.
Inräknas företagens intressebolag så motsvarar marknadsandelen nästan 60 procent.
Vidare kan noteras att det utländska ägandet av elhandelsföretag i Sverige har ökat från cirka 10 procent 1996 till cirka 40 procent 2004.

FAKTA | El är en bra energi
Norrmän använder mest per invånare. 20 000 Kwh per år (mest vattenkraft).
Isänningen använder 27 000 Kwh, landet är litet och elen är dessutom nästan gratis.
Sverige, Finland, Kanada ungefär förbrukar cirka 16 000 Kwh per person och år..
I Danmark kostar elen nästan 2 kr/Kwh. Där gör varje person bara av med 6 500 Kwh/år.