”Vi övertalar företag att ta ned nakenkalendrar”

2007 närmar sig. Ett nytt år innebär att företag runt om i landet får nakenkalendrar skickade till sig. Men det är inte okej att tapetsera väggar med avklädda kvinnor, menar intresseföreningen Pustfunk, som erbjuder företag i Göteborg en alternativ kalender. Här berättar de om hur det går.

Mansdominerade arbetsplatser och sexistiska nakenkalendrar är starkt sammankopplade. Vi ifrågasätter inte våra fördomar och får de bekräftade.
En skruv- och mutteråterförsäljare envisas med att lämna exploaterade kvinnor poserande vid soliga stränder i A2-format på lunchrumsbordet. Nakenhet kikar på ingrodda kaffekoppar, övergivna kaksmulor, vilande lunchlådor.
Vi vet att många företag skickar ut sexistiska kalendrar som reklam till typiskt mansdominerade arbetsplatser. Vi inser att en industri är kring även detta. En industri som är nedvärderande inte bara mot kvinnor utan också mot män som genom detta tvingas leva upp till en förlegad bild av vad de förväntas uppskatta.
”Kalenderprojektet byt nakenhet mot vakenhet” var med den erfarenheten igång.
Vi ville, bland annat genom att byta ut sexistiska kalendrar på arbetsplatser, skapa debatt, väcka tankar och öppna upp för möjligheter och alternativ.
Genom att prata med både arbetare, chefer, tillverkare av kalendrar och media vill vi lyfta frågan om könsmaktsordningen och kopplingen mellan sexistiska kalendrar och förtryck mot människor.
Med hjälp av 13 konstnärer och med stöd från KulturUngdom tillverkade vi så vår konstkalender som rörde sig kring temat ”styrka”. Oktober 2006 blev första månaden. I slutet av september besökte vi de första företagen.
Här är några exempel på hur det har gått till.

Frontbilar AB vilar under regntyngd himmel när jag besöker dem. Jag möts av en något fientlig ton – ”Vi behöver våra kvinnor här.” Men med styrkan i kalenderns och projektets kvalitet i ryggen står jag tillslut på verkstadsgolvet. En liten skara män samlas mellan mig och en öppen motorhuv och lyssnar till mitt ärende. Ingen vill ta ansvar för nakenkalendern, ta beslutet om kalenderbytet. ”Det får la du avgöra”, sägs det till Daniel, verkstadsansvarig. Efter en stund kliver Thomas fram. Jag frågar honom om han vill byta ut sin kalender, den som hänger över arbetsbänken. Han skruvar lite på sig, sneglar på arbetskamraterna och säger ”Jo, de kan vi la göra”. Jag plockar ner kalendern föreställande en kvinna i transparent kort klänning, vi stoppar den i min påse. Mellan bilden på ett segervisst hockeygäng – Frölunda – och en halsduk tillhörande samma lag hänger jag sedan upp vår kalender. Den gör sig fint där. Jag ber Thomas ställa sig vid sidan om så att jag får ta en bild, han börjar genast städa lite på arbetsbänken. Jag säger att han kan låta det ligga. Han ler stolt och jag tar i hand och lämnar deras arbetsplats. Nöjd.
Drygt en månad senare är jag tillbaka, då med SVT, Västnytt, i släptåg. De pratas vid, visar att kalendern används. På min fråga om de kommer att hänga upp den sexistiska kalender som troligen kommer nu vid årsskiftet svarar de ”Jo, du får väl komma och plocka ner den igen då”.

Strömstedts Lastvagnar AB. ”Här vaktar Sebastian”, står det på dörren. Sebastian visar sig vara en till synes till åren kommen Golden Retriever som långsamt kommer fram för att hälsa. Jag förklarar mitt ärende för receptionisten som svarar mig att jag nog kommit i ogjort ärende: ”De vill nog ha sina kalendrar där ute.” Hon säger till mig att jag ju kan försöka men att det nog knappt är någon idé.
Jag öppnar dörren till verkstadskontoret och möts av en gigantisk kalender föreställande en skrevande kvinna på en strand, brösten är ifyllda med svart tusch. Jag vänder bort blicken och hälsar på mannen bakom skrivbordet. Det krävs ingen vidare övertalning för att få Kalle att byta ut sin kalender. Han ber mig vänta lite, hämtar en sax och säger att han vill klippa ut den, i förhållande till bilden, minimala kalenderdelen: ”Vi för lite statistik, hur många besiktningar vi gör.” Det står några ”b” vid nästan varje siffra på kalendern, ”det blir runt 150 besiktningar per år, ganska bra”. Kalle tar sina remsor med statistik och lägger på skrivbordet. Jag tar med mig resten av kalendern, tackar för mig och går. Hunden Sebastian lyfter på ett ögonbryn när jag passerar.

Jag har kalendrarna ihoprullade i väskan när jag kommer till Rörpojkarna AB på Ågatan. Mannen bakom disken säger att han inte kan besluta om de säkert fem sexistiska kalendrarna i lunchrummet, att det nog är en fråga för huvudkontoret i Frölunda. Jag betvivlar hans påstående, han väljer att vända mig ryggen och prata med en av alla de män som springer ut och in med ordrar, fakturor och rörstumpar. Jag ger mig inte och frågar vad hans chef heter. ”Kent, men han har nog gått.”
Kent sitter i ett av fikarummen och äter småkakor. Jag förklarar mitt ärende. Han säger att alla de kalendrar de har inte är hans, men att han har en på sitt rum som han kan tänka sig att byta ut. Vi byter kalendrar med varandra och jag fotar Kent, stolt tittande ut genom fönstret, med vår kalender i bakgrunden.

På väg hem från min kalenderjakt cyklar jag förbi en liten verkstad. ”Pedalkraft” står det på skylten och ett par cyklar står uppradade på trottoaren utanför. En man kommer och möter mig i dörren, jag förklarar varför jag är där. ”Nä, sådana kalendrar har vi nog inte, inte vad jag har sett.” Han går igenom den trånga gången in till själva verkstaden. Väggarna är täckta av verktyg och lagningsmaterial och däck och hjul med trasiga ekrar. Rummet är otroligt litet. En kalender med kala höstträd hänger på en i övrigt verktygsprydd vägg. ”Det här är nog så nära nakenhet vi kommer”, säger han och ler stort.
Eftersom en del av vårt projekt är att uppmuntra och belöna de som inte har några sexistiska kalendrar, de som redan tagit ställning, ger jag honom en kalender. Lite motsträvigt ställer han upp på bild, ler stort. På vägen ut kliver jag över en jättelång enhjuling. Jag får reda på att en akrobat lämnat in den tidigare. Kedjan är trasig.

Jag besöker Stena Line en tidig morgon, tänker att det kan vara intressant att se hur intresset är på ett sådant jätteföretag. I receptionen möts jag av lovord för den goda idén. Receptionisten Rebecka säger att hon själv jobbat ombord och att det inte bara är i maskinrummet som sexistiska kalendrar pryder väggar. Hon bläddrar i några papper, funderar på vem hon ska kontakta. Tryggve, säger hon, är nog rätt person att prata med. Tryggve säger i telefon att han tyvärr är upptagen idag men lovar att ringa mig nästa vecka. Ett jättebra projekt, tycker han.
Senare samma dag ringer en annan kvinna upp mig från båten och meddelar att något intresse inte finns, de håller på att utreda saken internt. Jag undrar varför en intern utredning behöver stå i vägen för vårt projekt eller tvärt om, men något mer vill hon inte säga.

Intresseföreningen Pustfunk

Oktober – Jennica Ring
Juni – Kristin Bergman

Har du en nakenkalender på ditt jobb som du vill bli av med? Ersätt den med Pustfunks. Mejla pustfunk@poetic.com.

| | | |

1. Av: Anja FG

   Vilket himla bra initiativ!!! Det är helt underbart ju! Fantastiskt att det finns modiga och engagerade människor som ni!

   
   
      10 december 2006, 00:45   
   
   
   
2. Av: Sebbi

   Shit vad modigt att knalla runt så där! Superinspirerande feelgoodartikel som lämnar en insikt att det finns mycket kvar att göra!

   
   
      10 december 2006, 11:36   
   
   
   
3. Av: Tova

   Superbra, jag har själv haft ärenden som att levera hämtmat till bilkverkstäder, och har mått skit efter att ha varit där.. Det känns verkligen kränkande bara att behöva gå in på ett sån’t där ställe.

   
   
      11 december 2006, 23:01   
   
   
   
4. Av: J

   Ja visst är det äckligt med bilverkstäder… så... arbetarklass liksom. Fram istället för de lättkränkta medelklasskvinnornas diktatur.

   
   
      12 december 2006, 17:14   
   
   
   
5. Av: Kajsa

   Jamen hör ni alla lättkränkta medelklasskvinnor (eller???) i inläggen ovan, nu får ni väl skärpa er!!! Asså!!!

   Är ni arbetarhatare? Tycker ni inte om bilverkstäder?? VAD??

   (obs ironin!!!!!)

   
   
      12 december 2006, 19:22   
   
   
   
6. Av: Påve R Karmassan

   Bra! Fortsätt i samma anda: gå t ex in på en Chippendalesshow, uppmana de kvinnliga besökarna att byta ut sina platser mot biljetter till Disneys nya On-Ice-Show! Hallå...ingen som vill ställa upp helt plötsligt? Hmmm…ja just det, sorry, tänkte inte på att det var omvända förhållandet, då gills det ju inte.
   Dessutom funkpustas det ju redan där på en nivå som vida överstiger den nivå som inte går att backa. Slutligen bör tilläggas att kalendrar naturligtvis spelar i en helt annan division vad gäller koncentrerad sexistisk uppmärksamhet…

   
   
      13 december 2006, 11:05   
   
   
   
7. Av: Sofia

   ah, den oändliga strömmen av män som skyndar till försvaret för rättigheten att objektifiera kvinnor. som inverterad poesi.

   
   
      13 december 2006, 11:59   
   
   
   
8. Av: Blogge Bloggelito

   ah, den oändliga strömmen av kvinnor som vill “uppfostra” män att uppskatta de rätta och högre värdena!

   
   
      13 december 2006, 15:09   
   
   
   
9. Av: Clara

   Påve: Grejen är att många män har missuppfattat det här med systerskapet. Vi feminister älskar inte alla andra kvinnor. Vi tycker inte att världen skulle vara underbar och fantastisk om kvnnor styrde den. Makt korrumperar snarare än kön. Och det finns massor av kvinnor som är antifeminister, och idioter med för den delen. Liksom män. Jag menar att andelen kvinnor som skulle försvara sin “rättighet” till Chippendaleshower förmodligen är ganska liten. Medan sexualiseringen och objektifieringen av kvinnor är universell vardagsmat. Så det där med att vända på perspektivet fungerar inte riktigt i retoriksyfte. Sorry.

   
   
      14 december 2006, 12:22   
   
   
   
10. Av: Mimmi

    Hade varit mer accepterat och trendriktigt med kalendrar föreställandes de sexuella “folkgrupperna” i ett otal olika impotenta konstellationer?

    En kalender med vackra bilder på “folkgruppen” trans-bi-nekro utövandes sin sexualitet i det offentliga rummet?

    Jättelemmar i en kalender med bilder av tom of Finland?

    Ge er nu….

    
    
       14 december 2006, 12:28   
    
    
    
11. Av: Annan

    Det är väl minst lika illa när kvinnor går på Chippendales shower eller hänger upp liknande kalendrar på män! Lika förnedrande och objektifierande åt båda hållen. “Påve” kanske skulle vara lite mer försiktig med att dra alla över en kam…

    
    
       15 december 2006, 13:36   
    
    
    
12. Av: Tova

    Till J:

    Menar du att verkstadsgubbarna tjänar mindre än mina 64 kr/tim?
    Fattar inte logiken där du..

    
    
       16 december 2006, 21:02   
    
    
    
13. Av: Påve R Karmassan

    Oj då så många ömma tår som blev trampade på. Det understryker kanske sanningen i det jag försökte förmedla (för nästan döva öron)... Pinsamhetens indignation verkar visst vara besvärande, eller? ;)

    
    
       20 juli 2007, 23:36   
    
    
    
14. Av: Hans Brügge

    trevligt att ni går kapitalets ärenden genom att ge företagen anledningar att begränsa de arbetandes kontroll över rummet som är deras arbetsmiljö.

    
    
       21 juli 2007, 19:19   
    
    
    
15. Av: Daniel

    Jag undrar vilkas tår som egentligen ömmar? Det är så fint att så många rycker ut till försvar för dessa stackars arbetare som efter en diskussion väljer att plocka ner sina nakenkalendrar och sätter upp en annan. Att dom också börjar fundera kring kvinnoförtryck och de strukturer som skapar det (och förtrycket män emellan) skulle ju vara hemskt för vem skulle då trösta de stackarna? Ja det är synd om arbetarna och deras kalendrar. Och om vi använder argumentet att artikeln skulle vara omvänd, att kvinnor övertalades att ta ner sina brandmänsbilder, där de står och ler så maskulint i sina fina byxor, skulle ni då rycka ut till försvar för de kvinnorna? Lev väl kära medmänniskor.

    
    
       24 juli 2007, 07:25   
    
    
    
16. Av: Påve R Karmassan

    Käre Daniel! Du förutsätter alltså att jag inte skulle gå i försvar för dem! Hur kan du debattera så fördomsfullt? Jag har verbalt försvarat det på min tidigare arbetsplats av exakt det skäl du nämner. Anklaga inte människor för inkonsekvens innan du vet om det verkligen stämmer!

    
    
       24 juli 2007, 19:09   
    
    
    
17. Av: Kato

    Alltså, jag tycker gott att de gamla klassiska kalendrarna a la Slitz ska plockas ner. Hatar skiten. Men jag ställer mig lite frågande till huruvida folk som inte regelbundet befinner sig på den berörda arbetsplatsen/i det berörda arbetsrummet/fikarummet ska tycka till om vad en arbetande man eller kvinna har på sina väggar. Jag skulle bli väldigt lack om någon sade åt mig att plocka ner t.ex. min (hypotetiska, ska tilläggas) “Tom of Finland”-kalender, “Piss Christ”-bild, eller Sally Mann-fotografi från min vägg, med tanke på att det bara är jag och min närmaste kollega som arbetar i mitt arbetsrum.

    Men bortsett från denna principiella invändning tycker jag att det här verkar vara ett kul initiativ. Att försöka förmå kalenderbyten med positivt bemötande istället för negativt kanske är modellen. Vore skoj att se fler rapporter om hur det går.

    
    
       25 juli 2007, 10:08   
    
    
    
18. Av: Antipangloss

    Några reflektioner: Är det kränkande för ensamma människor att se folk hångla på bussen? Är man en modig världförbättrare och förespråkare av hänsyn och respekt, eller en livskvävande moralist om man ber ett par lägga av? Kastade Elvis hänsynslösa vickande på höfterna alla senare generationer ner i en avgrund av sexualisering om moraliskt förfall? Det är svårt att vara frihetligt radikal och moralist på samma gång. Om arbetarklassargumentet: man kan ju i alla fall göra samtliga medborgare medvetna om de olika kulturerna inom olika yrkesgrupper. Man skickar ju inte nakenkalendrar till arbetsplatser för högutbildade, vika förmodas vara mer kontrollerade och tänkande, än de könsdrivna känslovarelserna arbetarna. Om det nu handlar om nakenkalendrar, eller bara om lättklädda kalendrar?

    
    
       25 juli 2007, 14:56   
    
    
    
19. Av: Einar+

    Jag gillar Kalendrar som har Sön och Helgdagar markerade med rött eller liknande,
    Vet inte hur många gånger jag stått utanför affären och den va stängd…

    
    
       27 juli 2007, 12:06   
    
    
    
20. Av: Daniel

    > Påve R: Jag förutasatte ingenting om någon enskild person, jag ifrågasatte kritiken mot att förmå personer att ta ned nakenkalendrar, med en sarkatisk underton. Sedan svarade du.

    
    
       27 juli 2007, 13:20   
    
    
    
21. Av: Påve R Karmassan

    Daniel-Citat: “Och om vi använder argumentet att artikeln skulle vara omvänd, att kvinnor övertalades att ta ner sina brandmänsbilder, där de står och ler så maskulint i sina fina byxor, skulle ni då rycka ut till försvar för de kvinnorna?”

    Om det inte finns en underförstådd generaliserande fördom i det påståendet så ska jag äta upp min hatt. ;)
    Det var den generaliserande “grodan” som jag reagerade på.
    Men vi tycker nog inte så olika när det kommer omkring. Ha det bra, Daniel!

    
    
       7 augusti 2007, 19:29   
    
    
    

Dags för konkret handling

Debatt 16/03 Ecpat: När ska Reinfeldt börja tala om svenska barnsexturister?

Ett upprop för skogen

Debatt 13/03 Skogsnäringens ohämmade exploatering leder till minskad biologisk mångfald och kollapsade ekosystem.

”Sorgligt att skåda”

Debatt 06/03 SVT:s bröllopsbevakning undergräver public service, tycker Lars Jansson, Republikanska föreningen.

Förortsminister efterlyses

Debatt 05/03 ”Vi sitter med en tickande bomb i knäet”.

Är Islands sak vår?

Debatt 02/03 Den isländska krisen kunna bli en nytändning för ett nordiskt samarbete, skriver Jacob Johnson (V).

Sjukförsäkringen och valet

Debatt 01/03 Motbjudande att man slänger ut sjuka människor i otrygghet och utanförskap på en ickeexisterande arbetsmarknad ”för att ge dem en chans”.

Ta sociala medier på allvar

Debatt 01/03 ”Människor använder i mycket liten utsträckning sociala medier för att få reklam. Däremot vill man ha ett verkligt meningsutbyte med andra”, skriver S-debattören Jonas Morian.

Gör som Schweiz

Debatt 01/03 Karin Svensson Smith (MP): ”Jämfört med Sverige får järnväg och tågtrafik kosta tre gånger så mycket per invånare i statliga anslag.”

Orimliga skulder kräver ny myndighet

Debatt 28/02 Haitis situation visar att en oberoende skuldsanering behövs, skriver Kenneth Hermele, Forum Syd.

MP: Återför stationer och tågverkstäder till Banverket

Debatt 24/02 MP:s niopunktsprogram för ett mer robust järnvägssystem.