Anna Politkovskaja är mördad

Hon har avslöjat korruption, maktfullkomlighet och den ryska militärens övergrepp mot civila tjetjener. Någon måste berätta, brukade journalisten Anna Politkovskaja själv säga. Men i lördags tystades hon.

Foto: Maria Söderberg

Anna Politkovskaja hittades i lördags mördad i Moskva, i hyreshuset där hon bodde. Bredvid kroppen låg en pistol och fyra patronhylsor, enligt ryska nyhetsbyrån Interfax.
Som granskande journalist var hon väl medveten om riskerna. (2004 mördades två journalister i Ryssland, enligt Reportrar utan gränser. Dessutom kidnappades två, 18 greps, 17 hotades eller misshandlades, tre deporterades och 14 mediekanaler censurerades.)
Förra året bjöds Anna Politkovskaja in till Wien för att tala på en konferens om pressfrihet.
– Människor offrar sina liv för att uttrycka sina åsikter, sade hon då. Det händer att personer mördas, efter det att de lämnat information till mig. Jag är inte ensam om vara i fara.
Av erfarenhet visste Anna Politkovskaja att hennes artiklar ofta provocerade de granskade. När hon skulle flyga till Beslan för att bevaka gisslandramat, blev hon ilurad förgiftat thé – av säkerhetstjänsten, hävdade hon själv – och hade inte överlevt om det inte vore för att hon snabbt fördes till sjukhus.
– Jag hade ingen puls. Läkarna var övertygade om att jag skulle dö, berättade hon i The Guardian.
Dessutom blev hon gripen av de ryska federala styrkorna i Tjetjenien, som anklagade henne för att konspirera med separatisterna. Den gången utsatte officerare henne för en skenavrättning.
Men hon fortsatte att informera sina läsare om verkligheten – ett fullskaligt folkmord – bakom det som Kreml och regeringstrogna medier konsekvent framställer som Rysslands bidrag till kriget mot terrorismen.

Anna Politkovskaja hade många fiender, så många att hennes kollega på tidningen Novaja Gazeta, journalisten Vjatjeslav Izmajlov, radar upp misstänkta när Aftonbladet frågar vem som kan ha utfört alternativt beställt mordet.
– Antingen är det säkerhetspolisen, nationella specialstyrkorna eller fascister. Eller en kombination av allihop.
Idag måndag utkommer Novaja Gazeta med ett specialnummer, där Anna Politkovskajas samtliga artiklar om Tjetjenien publiceras. Och från hela världen strömmar kondoleanser in, från både regeringar och människorättsorganisationer.
– Hennes rapportering om konflikten i den tjetjenska republiken gav den ryska allmänheten och hela världen en självständig inblick i omständigheterna för vanliga människor som blivit konfliktens offer, hälsar Terry Davis, generalsekreterare för Europarådet.

Kreml har dock inte kommenterat mordet, men administrationen har tifigare offentligt gett uttryck för sin syn på landets granskande journalister.
Anna Politkovskaja medverkar i en antologi som brittiska PEN ger ut nästa år, och där skriver hon:
”För en tid sedan förklarade Vladislav Surkov, ledande i presidentens stab, att det finns fiender som det går att tala till sans, och att det finns oförbätterliga fiender som måste ’rensas ut’ från den politiska arenan. Så de försöker rensa ut mig och andra kritiker.”
Hon såg i president Putin en kvarleva från Sovjettiden, en före detta KGB-karriärist som tagit med sig odemokratiska värderingar till politiken. Hon befarade att han skulle brutalisera hela landet, för det mot ett nytt förtryck.
”Vi befinner oss alla, likt den förlorade ubåten Kursk, på dödligt djup. Inte heller har det getts någon order om räddning”, skriver Anna Politkovskaja i sin reportagebok Tjetjenien – sanningen om kriget (Ordfront).
Efter den misslyckade stormningen av Dubrovskateatern, då hon medlade mellan myndigheter och ryska rebeller, riktade hon frän kritik mot presidenten:
– På senare tid har vi sett att en av regimens målsättningar, eller behov, är att visa sin styrka. Putin försöker visa utåt att han är en stark president. Det är i den kontexten man ska förstå kraften i säkerhetsstyrkornas stormning. Putin har själv sagt att om man har någon svaghet så får den absolut inte synas. Det är ett av hans kännetecken eller karaktärsdrag att dölja sina svagheter, vilket är ett tecken på en stor inre brist på styrka, sade Anna Politkovskaja då hon 2002 intervjuades av ETC-medarbetaren Anders Forsberg (du läser hela artikeln här).
Trots ständiga hot, trots att organisationer i väst erbjöd henne trygg exil, blev hon kvar i Ryssland.
– Hon sade att hon inte tänkte lämna landet förrän Putin lämnat makten. Hon frågade faktiskt, med sin svarta humor, vad som skulle hända med hennes förskott om hon mördades, säger Toby Eady, hennes agent i London, till The Observer.

Idag verkar de flesta bedömare dra slutsatsen att Anna Politkovskaja mördades på grund av sin journalistiska gärning, och den ryske riksåklagaren ska, enligt TT-Reuters, personligen leda utredningen.
Novaja Gazeta planerar att genomföra en egen granskning, och Michail Gorbatjov, expresident och aktieägare i tidningen, fördömer mordet:
– Det är ett slag mot den demokratiska och oberoende pressen, det är ett grovt brott mot landet, mot oss alla, säger han till Interfax.
Samtidigt spekuleras det i vem som är skyldig? Vissa fäster stor vikt vid att det var Putins födelsedag i lördags, medan andra tror sig se ett samband med att Tjetjeniens premiärminister Ramzan Kadyrov fyllde år i torsdags. Mördades hon som en gåva till den senare? Det tror Julia Latynina, kolumnist:
– Allt hon skrev de sista månaderna handlade om Tjetjenien och Kadyrov. Politkovskaja hatade honom.

Anna Politkovskaja blev 48 år. Hon efterlämnar man och två barn, en dotter och en son.

Andreas Gustavsson