Sexarbeit. Sexarbete, det vill säga. Ja, den heter så, utställningen på Arbetets museum i Hamburg. Susanne Dodillet reste dit för att hålla en föreläsning om feministisk politik – för en huvudsakligen oförstående publik.
Foto: Karin Plessing (Museum der Arbeit, Hamburg)
I Tyskland är prostitution som bekant ett arbete som ska likställas andra. Det är därför Museum der Arbeit (Arbetets museum) i Hamburg ägnar en
stor utställning åt Sexarbeit, den första om ämnet i Europa.
Elisabeth von Dücker som har planerat utställningen tror stenhårt på den tyska linjen. Utställningens provocerande titel ska påminna om den amerikanska sexworker-rörelsen och dess kamp för erkännandet av prostitution som arbete.
”Visst, prostitution är inget yrke som andra”, menar Elisabeth von Dücker, ”det är mer riskfullt än de flesta, men ett arbete är prostitution i alla fall. Det finns former av sexarbete som inte alls är förödmjukande. Prostitution är inte samma sak som kvinnohandel, och får inte blandas ihop med den kriminella sexuella exploateringen av kvinnorna som drabbas av människohandel och trafficking.”
Utställningen drar publik. 18 000 besökare, varav många skolklasser, har redan blivit upplysta om de prostituerades yrkesvärld. De har gått genom arbetsredskapen för olika prostitutionsformer, tittat på hyllningsgalleriet för tidernas mest betydelsefulla horor och läst om sexarbetarnas kamp för erkännandet av prostitution som yrke, men även kunnat informera sig om drogprostitution och människohandel.
Kanske har den ena eller andra till och med hittat det lilla hörnet om sexköpslagen som påminner om att det inte är okej att köpa sex överallt.
Utställningen har ett ramprogram med föreläsningar om allt från arbetet mot drogmissbruk bland prostituerade till sexköparnas syn på sexualitet.
Det är här jag ska hålla ett föredrag om sexköpslagen. Ett 50-tal besökare sitter framför mig och vill veta varför Sverige har förbjudit köpet av sexuella tjänster men inte försäljningen. Det verkar ju så konstigt!
Foto: Karin Plessing (Museum der Arbeit, Hamburg) Jag berättar om en feministisk politik som utgår ifrån att prostituerade är sexindustrins och patriarkatets offer. I Sverige betraktar man prostitution som en extrem form av kommersialism som ska motverkas, förklarar jag vidare. Det är mot prostitution men inte mot de prostituerade som politiken riktar sig.
Avslutningsvis fördelar jag
Enjoy the game but don't be a pig, den engelska versionen av ETC:s juninummer, som skulle hindra världens fotbollsfans från att köpa sex i tyska bordeller.
Min tyska publik är förvånad och har svårt att förstå. Livet för dessa kvinnor måste ha blivit fruktansvärt sedan sexköpen har blivit kriminella! Arbetar kvinnorna i det fördolda nuförtiden? Hur skyddas deras liv? Kan de fortfarande jobba utan hallickar?
Det är en klasslagstiftning, säger en man. Lyxprostituerade drabbas inte av en sådan lag. Den riktar sig mot kvinnorna på gatan, vars verksamhet kan observeras av polisen. Lyssnar inte ett land, som är så upplyst som Sverige och så känt för sin jämställdhet på de prostituerade kvinnorna?
Sluter sig inte prostituerade samman i Sverige för att kämpa för sina rättigheter? Varför förbättrar ett land som är så känt för sin pragmatiska politik inte läget för människorna som prostituerar sig idag? Protesterar ingen, när staten blandar in sig i dessa vuxna människors affärer?
Människorna här har funderat mycket över olika sätt att hantera prostitutionen. Även om flera i publiken tar avstånd från prostitution och önskar sig en värld utan sexhandel, verkar de flesta hålla med utställningens utgångspunkt.
De har en kritisk liberal hållning, tycker att prostitution är en realitet som ska gestaltas så att den skadar så lite som möjligt och vill respektera prostituerade som en yrkesgrupp. Den svenska politiken tycks här verklighetsfrämmande och naiv.
ETC:s antiprostitutionsmagasin läses som ett humoristiskt blad, och man skakar huvudet över vad som tycks vara en ytlig framställning. Tyskarna känner sig upplysta redan. Nu är det dags att lära ut sina kunskaper även till andra.
Den 13 augusti stänger utställningen i Hamburg och drar vidare till Schweiz och Österrike för att upplysa människorna även där.
Susanne Dodillet
Harm reduction i ett nötskal. Liberalism med hjärta, till skillnad från den urskillningslösa, närmast maoistiska, repression som kännetecknar Sverige i frågor som prostitution, knark och mycket annat.
Utmärkt artikel.
18 juli 2006, 19:20
Jag hoppas det inlägget var ironiskt.
19 juli 2006, 10:47
Precis Blogge, man skäms ju som svensk att det finns folk som tror att såna här saker är dynamiska och går att förändra, eller att det spelar roll. Det är ju faktiskt ett faktum att droger o prostitution alltid funnits i världen och alltid kommer göra det eftersom det inte går att påverka, det finns ju ingen vits med höga ideal eller moral – bättre tänka på sig själv och låta dem som vill röka en braja o tömma pungen ibland sköta sig själva. Och hororna får ju säkert gratis tjack så de jobbar bättre, snabbare o mer effektivt. Då kan man ju ge dem skattelättnader också p g a yrkesrelaterat bla-bla. It’s a win-win! Du har säkert fattat att jag är ironisk, men jag skriver det för säkerhets skull. “Harm reduction”. “Liberalism med hjärta”. Snälla… Din frivilliga resignation bottnar i en livssyn jag inte kan relatera till. Jag vet att du TROR att dina åsikter är goda och bra, men du har så fel. Vad är lycka för dig? Vilka hål fyller du i din själ med rätten till ansvarsfrihet (i form av ignorant välvilja? Varifrån kommer den här driften att kapitalisera på sin nästa?
19 juli 2006, 11:03
Nog går det att förändra—genom sociala reformer som tar bort incitamenten för prostitution. Det har Sverige tidigare framgångsrikt visat, även om man nu övergivit den metoden.
Däremot är förbud en ovanligt korkad metod, men tyvärr typisk för det numera ultrarepressiva Sverige, som i sin alldeles ensamma kamp mot väderkvarnarna drar löje över sina medborgare.
Ja, jag skäms för att vara svensk; Sverige är numera “annorlunda” bara i negativ mening. Världen skrattar åt oss, senast Finland, som anslöt sig till resten av Europa i prostitutionsfrågan. Den svenska saken är död. Stendöd.
Vänligen tillskriv inte MIG någon drift att kapitalisera på andra; den driften hittar du hos sosseadeln.
19 juli 2006, 13:24
Blogge har helt rätt. Även Norge sa nej till förbud i den här frågan. Varför uppmärksammas inte det? Det pratades mycket om en “nordisk dominoeffekt” när den svenska lagen genomdrevs av Segelström och hennes högljudda vänner.Nu ensamt Sverige står….
19 juli 2006, 20:32
Har de prostituerade i sverige fått det bättre av lagändringen, eller har deras levnadsförhållanden förvärrats?
19 juli 2006, 21:01
Tack, Susanne, den som inte förstår vad artikeln innebär bör åtminstone försöka, en liten smula åtminstone, stiga ner från sina höga hästar och lyssna på vad de här människorna har att säga.
23 juli 2006, 12:29
@ Per H
Läsvärt finns på http://www.louisep.com/taxonomy/term/75
Prostituerade har påverkats helt klart. Överlag har givetvis den öppna prostitutionen minskat vilket för många räcker. Mängden lidande kvinnor har sannolikt ökat dock. I ovanstående länk finns även länk vidare till bl.a. norska justitiedepartementets utvärdering av vår sexlag (vår stat vägrar göra en sådan) vilket är intressant läsning. Enjoy!
23 juli 2006, 12:30
@louise
Artikeln visar ju bara hur t.o.m. kulturella tyskar tycker det är ok med människohandel. Tänk då hur resten är!
23 juli 2006, 13:04
louise: om du inte läst petra östergrens magisteruppsats om den svenska prostitutionspolicyn, så rekommenderar jag dig att läsa den. http://www.petraostergren.com/content/view/38/46/
enligt de sexarbetare hon intervjuat, så har deras livssituationer gått från dåligt till värre. “Särskilt upplevs det som ett svek att deras situation förvärras av just dem som påstår att de finns där att hjälpa dem – feministerna.”
Det enda reella sättet att utvärdera lagen borde väl vara att fråga de prostituerade själva vad de tycker om den, eller vet de inte sitt eget bästa?
6 augusti 2006, 17:18