Får det lov att vara en anusblekning?

Läste du ETC 2/05, det nummer av magasinet som handlar om våra kroppar? Hur vi förändrar dem för att vi tror att impulserna kommer från oss själva. En artikel hette Missnöjd med dina blygdläppar? Boka könsstympning idag! och tog upp intimkirurgi, det vill säga justering av könsorgan, framför allt kvinnors.
Men vad kan kirurgen egentligen göra där nere? tänker du kanske. En väldig massa. Förminskning av långa eller ojämnt stora blygdläppar. Slidförsnävning. Fettsugning av venusberg. Klitorislyft.
Vem vill fettsuga sitt venusberg? Har jag överhuvudtaget med det att göra? Om en vuxen kvinna bestämmer sig för att göra ett kosmetiskt ingrepp är det väl hennes ensak, eller? Nej, det är inte riktigt så enkelt.
Jag tror att det är nödvändigt att någon frågar den självklara frågan – varför?

Kirurgerna kommer inte att göra det. Självfallet ifrågasätter de inte kundens önskemål. De borde göra det, men seriös rådgivning skulle minska inkomsterna. Kirurgerna väljer den enklaste vägen.
– Man kan tycka att det gått långt, men om det handlar om en avart som det lätt att hjälpa personen med, ser jag inga problem. Det är ju ett enkelt ingrepp. Vissa känner fruktansvärt mycket genans och komplex. Kan vi hjälpa dem är det mycket värt.
Så motiverar en kirurg att han erbjuder intimkirurgi. Han frågar inte varför. Han frågar inte var komplexen kommer ifrån. Han frågar inte heller sig själv varför asymmetriska blygdläppar skulle vara en ”avart”.
Jag är själv övertygad om att pornografins estetik spelar skönhetsindustrin i händerna. Porr dikterar hårlösa sköten, barnlika, okvinnliga. Och ingen tror väl på allvar att dessa ideal blir kvar i skumraskvärlden som få svenskar vill kännas vid, men som miljoner svenskar – både män och kvinnor – samtidigt konsumerar?
Så kvinnor som har pubeshår och oliklånga blygdläppar mår dåligt. Och kirurgerna väntar med dryga prissättningar och slipade skalpeller. För att de vill hjälpa de generade. Humanistisk nip/tuck. Visst.
Men vi andra kan ställa frågorna. Måste nog göra det. Som hur det kommer sig att det har blivit accepterat – den som läser kvällstidningarna vet vad jag menar – att vilja vara porrsnygg?
Eller varför kvinnor betalar tiotusentals kronor för att på kirurgisk väg göra sina genitalier till en flickas?
Eller hur vår kultur blev så sjuk att vi utan att inse problemet fördömer könsstympning – med rätta, naturligtvis – men tolererar ”korrigeringar” som utförs på kliniker här i landet.
Men det är ju frivilliga ingrepp. Frivilliga? Ursäkta, men vem kan egentligen påstå att hon eller han inte formas av andras förväntningar?

Jag kan det i alla fall inte. Jag vet hur jag vill se ut, vad jag vill vara och vad jag vill bli. Ibland tror jag nästan att mina drömmar är stängda från påverkan utifrån. Så är det naturligtvis inte. Det finns tusen skäl till att jag har en viss sorts frisyr och en viss sorts kläder. Majoriteten av dessa skäl kommer utifrån.
Jag tror att många fungerar så när vi bygger våra identiteter och försöker trivas i och med oss själva. Det handlar bara till en viss gräns om logik. Jag tycker att det är fullständigt vansinnigt att svenska kirurger bantar venusberg. De hjälper inte, men utnyttjar en osäkerhet som jag mycket väl förstår.
Jag föreställer mig ett scenario: Tänk om samtliga livsstilsmagasin plötsligt börjar visa krökta penisar. Kanske har redaktörerna snappat upp denna genitalietrend från pornografi?
Ja, det är tänkbart, till och med troligt. Redaktörer på livsstilsmagasin flirtar gärna med porrestetiken, för de vill så innerligt gärna att lite av det ”farliga” och ”förbjudna” ska klibba av sig och göra den egna produkten aningen mindre polerad och mer kontroversiell.
Jag skulle betrakta dessa kirurgiskt krökta penisar – nödtorftigt gömda i designerkalsonger – och tänka att nu får de väl ändå ge sig, jag kommer ALDRIG att operera mig för att se ut så där. Den övertygelsen skulle jag sedan hålla fast vid när kvällstidningarna skriver spaltmeter på spaltmeter om lyckliga, nykrökta män.
Och i övertygelsen blir det sprickor, tunna, men ändå sprickor, och ur dem sipprar osäkerhet. Jag förstår att den osäkerheten trotsar logik.
Men skulle jag operera mig? Skulle jag sälla mig till de lyckliga och nykrökta?
Tror inte det.
Hoppas inte det.
Poängen är att den som idag väljer att genomgå intimkirurgi inte behöver vara fullständigt intelligensbefriad. Den som drar alla ”korrigerade” över en dumhetskam har fel. Osäkerhet har ytterst lite med din och min rationella förmåga att göra.
Den som hävdar motsatsen känner inte sig själv.

Jag kom att tänka på allt detta för att jag fick en artikel skickad till mig om nästa intimkosmetologiska trend: Anusblekning.
Du läste rätt. Nu är det fint att ha ett blekt anus. Diskret hudtonat ska det vara, allt annat faller under kategorin genetiska misstag.
Gissa var idealet uppstod? Tydligen favoriserar amerikanska pornografer aktriser som saknar störande pigmentering (när det handlar om heteroporr bryr sig ingen om aktörernas bakdelar, de syns inte). Därför bleker aktriserna sina anus.
Och självfallet ville amerikanska skvallerkanalen E! inte undanhålla allmänheten den innovationen.
Tidigare i år sändes ett inslag där en porraktris besöker salongen Pink Cheeks (Rosa skinkor) för att marknadsanpassa sin kropp. Där såddes samtidigt ett första trendfrö.
Idag bleker salongen anus för glatta livet, rapporterar Village Voice. Mest är det kvinnor som beställer denna behandling. De vaxas och sedan är det dags för själva blekningen. En kräm appliceras. (Med samma aktiva substans som har blivit ett problem på den afrikanska kontinenten, där olika typer av krämer säljs till svarta som lockas att bleka sin hud med löften om social och ekonomisk framgång.)
– Vi bara prövade på några stjärthål och insåg att det fungerade, förklarar salongsägaren Cindy Esser-Thorin.
Allt kostar 75 dollar. Då ingår en borste och en burk kräm, så att kunden ska kunna fortsätta blekningsprocessen på egen hand. Den som känner sig tveksam? Esser-Thorin har alltid en broschyr med före-och-efter-bilder redo. Hon visar ett exempel:
– Den här tjejens stjärthål var så vitt på efterbilden att blixten studsade.
Är det så ett perfekt anus ser ut?
Vitt. Avpigmenterat. Standardiserat. Porrsnyggt. Och blygdläppar ska vara små och symmetriska. En lyft klitoris är en fin klitoris. Och venusberg bör sugas bort.
Vem blir inte deprimerad av detta? Våra kroppar har ockuperats av groteska ideal som i rakt nedstigande led härstammar från en olust inför den vuxna kvinnans kropp.
Vi borde kanske ställa den där frågan nu. Varför? Ställer vi den inte så vägrar vi att se sambanden mellan vår kulturs mest reaktionära och kärlekslösa industri – ja, pornografin – och det faktum att allt fler svenska kvinnor inte längre står ut med sina kön – och, snart, sina anus.

Andreas Gustavsson

Vad tycker du? Maila till tidningen@etc.se.
Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev! Skicka ett tomt mail till nyhetsbrev-subscribe@list.etc.se!