Allt jag fick var en cigarett

Stefan Sundström om det flyktiga som dröjer sig kvar

Är det någon som undrar om Keith Richards cigarett, den som jag skrev om i förra numret? Vad var det för märke, hade han hållt i den själv?
Finns det nåt ämne som är mera ute än Rolling Stones, 4-5 månader efter att dom varit här? Efter utrikesministermord och sånt.
Allt jag fick var en cigarett.
Alltså, jag fick en av Keithans cigaretter. Det var som att få en blomma av nån man är kär i, man blir ju glad och så men det är ju inte den man vill ha egentligen, man vill ju HA personen så att säja, men om man inte får det så blir man nån slags fetischist och jag för min del tänkte ju lägga ner Keithans cigg bland alla blommor och blad i min kompost tillsammans med blombladen jag fått från Marilyn Monroe och magnoliabladen från Leonard Cohens trädgård på Hydra. Och så skulle jag alltså, som jag skrev i förra krönikan, inhalera hela härligheten när det sen blivit jord jag odlar tomater i.
Vi hade suttit som blyga skolpojkar på sin första skolfest, vi var medelålders eller nästan i alla fall, vi var gamla Stonesfans helt enkelt.
Vi hade suttit och låtsats som om vi var där för att spela bara, det var på Mosebacke i Stockholm och Stones var i stan. Och då var det alltså blueskväll samtidigt, vi var inbjudna sångare, och ryktet gick om att DOM skulle komma dit.
Men det var ju ingenting som rubbade oss, vi satt och låtsades som att vi bara skulle in och gästa bluesbandet och så var det inget mer med det. För är man artist och medelålders så ska man va cool och absolut inte behöva autografer och sånt, man ska inte älska som artist, man ska bli älskad och i detta ska man va lite cool och avmätt, man ska sucka lite när man skriver autografer.
Men vi var alla kära som kåta bögar i Keith Richards. Och kanske skulle han komma. Vi satt och bligade i våra sura öl.

Till slut ringde Ronnie Wood och sa att han i alla fall inte tänkte komma, han fick inte för sin fru. Han ringde inte mej alltså, men en annan lirare ringde han.
Och samma lirare var inne hos Stones, backstage, när dom lirade på Cirkus och sen kom han ut med ett ciggpaket han fått av Keithan.
Och så gav han mej en av ciggen. Det var sjysst, tycker jag.
Jag rökte upp halva ciggen i eufori över att få andas samma luft som min hjälte. Jag som till och med slutat röka!
Men den var väldigt svag så det gjorde inget.
Sen fimpade jag den och tog hem den.

Egentligen är det ju här helt oviktigt, den halvrökta cigaretten låg där i väntan på sin sista färd till komposten och under tiden rullade tiden på, sommarlovet tog slut och jag hade nästan glömt bort den, när jag en kväll kom i konflikt med min äldsta dotter. Konflikten är lite svår att redogöra för men hade i grund och botten att göra med att jag ibland gömmer mej bakom barnen när det ringer, jag säjer till dom att säja att jag inte är hemma fast jag är det. Och det är dom trötta på.
Dom tycker inte att jag ska gömma mej och få dom att ljuga. Dom är unga och tror på människan, dom tror att bara man säjer som det är så kommer folk förstå.
Men dom vet inte hur jobbigt det är att skriva autografer hela dagarna.
Sa jag.
Då gick min äldsta dotter och snodde Keithans cigg, i vredesmod.
Och rökte upp den ute i den mörka septembernatten, som genljöd av sommarens sista syrsor och man började ana hösten.
Den amerikanska tobaksröken, low tar, försvann in bland skuggorna och for över den ångande komposten och förenade sej med alltet.
Och det var ju bra att det var low tar-tobak och inte crack eller nåt som for in i min dotters unga lungor, jag hoppas hon inte röker, hon säjer att hon inte gör det. Men det sa jag till mina föräldrar också.
Ibland när jag hostar får jag smaken av Hobson från lungorna. Det är ett cigarettmärke man slutade sälja nån gång på 80-talet, tror jag.
Så till och med nåt så flyktigt som rök dröjer sej kvar hos mej.
Man går genom livet som nåt jävla filter.
Kvar av cigaretten har jag nu bara filtret. Dottern la in den på mitt bord. Det var sjysst, tycker jag, fast hon var skitsne på mej ville hon i alla fall att jag skulle ha nåt kvar att kompostera. Jag har fortfarande inte lagt ut den i komposten. Men jag måste göra det medans den fortfarande är varm, så att den hinner brytas ner till i vår.

Stefan Sundström