SVERIGES STÖRSTA MILJÖSKANDAL

En alltför avslöjande artikel av Bertil G Håkansson.

Ur ETC 1/92.

Kvart över sex på morgonen klämmer Janne Wallin ut en centimeter tandkräm på sin tandborste. När han borstat färdigt tar han fram rakapparaten och drar några drag över skallen. Precis som vanligt. Det finns en koppling mellan morgonritualen, Jannes jobb på Råcksta krematorium och en av vår tids största skandaler. Men det är inget som han funderar över.
Idag ska 20 lik brännas. Det är ganska normalt.
En liten förtorkad blomma ligger kvar på locket till morgonens första kista. Janne skjuter den försiktigt in i ugnen på katafalken. Det tar några sekunder innan kistan är helt övertänd. Ugnsluckan åker igen med en smäll.
Han går in i ett angränsande rum och kastar en blick genom fönstret. Ett svart rökmoln fyller spegeln under skorstenen. Lugnt går han vidare till ugnen och justerar några kranar.
Rökmolnen bekymrar grannarna i bostadsområdet en bit bort.
”Bort med röken från Råcksta”, står det på ett tidningsurklipp på en anslagstavla i det rum där entreprenören brukar sitta och fylla i papper när han kommer med sina kistor. Någon har skrivit till ett k med en kulspetspenna framför ordet ”röken”.
Grannarna är oroliga, med all rätt.
Röken innehåller ett av de farligaste gifter man överhuvudtaget känner till på jorden. Kommer ni ihåg Minamata-katastrofen i Japan? Folk dog i fruktansvärda smärtor och födde missbildade barn efter att ha ätit förgiftad fisk.
Samma gift, kvicksilver, går ur krematoriets skorsten. Att det är skadligt har man vetat länge. Den galne hattmakaren i Alice i Underlandet visar typiska symptom på kvicksilverförgiftning. Rachel Carson uppmärksammade giftets inverkan på naturen i boken Tyst vår på 60-talet. Den blev en väckarklocka. Några år senare stoppades all rutinartad kvicksilverbetning av utsäde i Sverige.
Idag är kvicksilver förbjudet i alla mediciner (utom som konserveringsmedel). I mat är det otänkbart. Forskare ägnar oändliga timmar vid mikroskopen för att spåra giftet. Varje gång de hittar det, särskilt om proven tagits på modersmjölk, blir det stort rabalder. Risken för att kvicksilver går in i barnens känsliga små hjärnor är välkänd.
Janne Wallin öppnar luckan till ugnen och tar ut askan med en flera meter lång raka av järn. Beslagen från kistan och en lårbenskula av metall lägger han i en särskild behållare.
- Det har snackats om att man skulle plocka ur tänderna innan kropparna bränns, säger Janne och häller benbitarna och askan i kvarnen intill ugnen. Han stänger luckan och sätter igång motorn.
-Fast det skulle bli ett oerhört merjobb för obducenten. Sen är det också en etisk fråga. Man måste tänka på dom anhöriga.
Amalgamplomber har nästan alla. De består till hälften av kvicksilver, som går rakt ut i luften ovanför den fyrkantiga, bunkerliknande anläggningen vid Råcksta. Här, liksom vid de flesta andra krematorier i landet, finns ingen rening alls.
300 kilo kvicksilver går varje år ut i naturen den här vägen. Det är en tiondel av de totala utsläppen av giftet i landet.
Det är illa. Men absolut inte en av vår tids största skandaler.

Vid Järntorget i Göteborg, strax intill spårvagnshållplatsen, finns en röd plastlåda, synligt uppsatt. Etiketten ”Hit med batteri’t” syns på långt håll:
Här brukar jag slänga mina gamla batterier. Man är väl miljömedveten! Freestylebandspelaren äter batterier, så min konsumtion är ganska hög. Batterikampanjen har hållit på i några år nu. Tydligen med hyfsat resultat.
Det är bra. Kvicksilver ska inte ut i naturen.
Tänker jag och drar med tungan över kindtänderna. Smaken är lite metallisk. jag är född på 50-talet och tillhör den generation som har mest amalgam i munnen. När vi dör kommer utsläppen från krematorierna att vara den största enskilda utsläppskällan av kvicksilver. I genomsnitt har vi 15 gram i munnen. Totalt blir då utsläppen från krematorierna 900 kilo per år istället för 300 idag.
Fast det kommer nog att ordna sig. Det ska ju bli filter på skorstenarna. Nu i vår går naturvårdsverket ut med branschfaktablad som rekommenderar anläggningarna att installera rening. Det är en tidsfråga innan problemet är löst.
Synd att de inte har ordnat det för länge sedan, tänker jag och drar med tungan över kindtänderna igen. Metallsmaken känns plötsligt tydligare än någonsin.
15 gram kvicksilver. Är det mycket eller lite?
- Det motsvarar mängden kvicksilver i 750 freestylebatterier, säger Bo Drougge på Naturvårdsverket. Totalt har svenska folket över trettio ton kvicksilver i sig.
Är det inte konstigt att man jagar varenda litet batteri, samtidigt som vi har så mycket kvicksilver inne i munnen hela livet? Våra egna munnar tillhör väl också naturen?
- Jo. Det är konstigt.
Plötsligt är jag något på spåren. jag vill öppna fönstret och vråla med mina lungors fulla kraft:
HJÄLP! JAG HAR EN MILJÖKATASTROF I MUNNEN!
Men jag gör det inte. Man vill ju inte att folk ska tro att man är koko. Den stämpeln brukar sättas på dem som offentligt hävdar att det inte kan vara bra att gå omkring med ett av jordens farligaste gifter tio centimeter från hjärnan.
Istället kontaktar jag Barbro Jöberger.

På tåget till Täby centrum, gör jag några understrykningar i boken ”Amalgam - hotet mot din hälsa”: ”-Kvicksilverförgiftning... det vet man ju inte om det finns, säger den unge läkaren.” ”Han fortsätter att insinuera att jag är psykiskt sjuk men saknar sjukdomsinsikt, dvs att jag är så knäpp att jag inte ens inser att jag är knäpp”.
Det är Barbro Jöberger, journalist på DN, som skrivit boken. Hon, liksom många andra kvicksilverförgiftade, har gått en hård kamp mot det medicinska etablissemanget. Trots att hon knappt kunde stå på benen förnekade läkarna att hon var sjuk.
- De vägrade inse att jag var mycket allvarligt sjuk, säger hon sakta och ser ut över Täby centrum från sin lägenhet på fjortonde våningen. Barbro lyckades slutligen få hjälp och återvände så småningom till livet.
- Innan jag drabbades trodde jag också att de som hade så kallad oral galvanism var knäppa. Jag trodde på Socialstyrelsen. Hur kunde jag vara så naiv? Det är ju självklart att det inte är bra att ha kvicksilver i sig under ett helt liv. Om amalgam skulle introduceras idag så skulle det aldrig accepteras.
Varför hävdar de medicinska myndigheterna så hårdnackat att det är ofarligt att stoppa in giftet i munnen?
- Dels är det en ekonomisk fråga, säger Barbro. Man är rädd för enorma skadeståndsanspråk. Dels finns det så mycket prestige i forskarvärlden. De har oerhört svårt att medge att de har begått en dundertabbe och förgiftat en hel befolkning.
Jag lämnar Barbro Jöbergers lägenhet med ett namn på mitt block: Tatiana Drachmann. Det är understruket med kraftiga streck.
- Hon är en av de få läkare som tagit sig an amalgampatienter, sa Barbro. Det hon utsatts för tror man inte kan hända i ett rättssamhälle.

När Janne Wallin, vid krematoriet i Råcksta, borstade tänderna i morse lossnade kvicksilver ur hans amalgamfyllningar. Det är inget som är speciellt för honom. Samma sak händer alla som har plomber i munnen. Vid tandborstning, om man dricker varma drycker eller tuggar tuggummi frigörs kvicksilver.
Det här förnekade tandläkare, läkare och myndigheter länge. När
fyllningen stelnat är materialet så hårt att kvicksilvret inte läcker ut, hävdade de.
I maj 1985 var Socialstyrelsens dåvarande generaldirektör Barbro Westerholm med i TV: ”Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt”, sa hon.
Två år senare presenterade Socialstyrelsen en utredning som avrådde gravida kvinnor från att sätta in amalgamplomber. Samtidigt hävdade man att det saknades bevis för att amalgam är skadligt.
Idag medger det medicinska etablissemanget att kvicksilver läcker ut från amalgamfyllningar. Men det är så lite att det är helt ofarligt, menar man. Socialstyrelsen har nu övervägt att ta bort rekommendationen mot amalgamarbeten på gravida kvinnor.
- Det har diskuterats, säger Fredrik Berglund, professor i farmakologi och toxikologi. Han ingår också i Socialstyrelsens tungmetallgrupp.
- Skrivningen i rekommendationen har i vilket fall tonats ner, fortsätter han. Jag tolkar det som att Socialstyrelsen inte vill skrämma folk. Men dom fattar inte riskerna. Det finns tydliga paralleller med debatten om magmedicinen Entero Vioform. Ciba Geigy förnekade riskerna i det längsta, men patienterna blev ju oerhört sjuka i alla fall.

Krya på dig, säger taxichauffören när han släpper av mig utanför en stor villa i två plan, fem minuter från tunnelbanestationen Mörby Centrum norr om Stockholm.
Han har kört många svårt sjuka patienter hit under årens lopp. Och hur skulle han kunna veta att jag är fullt frisk?
Järngrinden är grön. Bredvid den finns en vit brevlåda. På bron står en piassavakvast. Strax ovanför kvasten, på dörren, finns en skylt med texten: Doktor Tatiana Drachmann Allmänpraktik.
Hon är den läkare i landet som har störst erfarenhet av att behandla människor som har blivit sjuka av sina amalgamfyllningar.
Bland dem är hennes arbete uppskattat. Socialstyrelsen är mindre förtjust. Anledningen är att patienterna officiellt inte finns. Sjukdomar orsakas inte av amalgam i Sverige.
Missnöjet har lett till en razzia i huset.
Jag blir förvånad när hon öppnar. Det är svårt att tro att hon är 71 år, hon ser betydligt yngre ut. Mitt omedelbara intryck är: det här är en seriös person. Hon är lyhörd och exakt, tvekar aldrig och ger välformulerade svar.
Det var i början av 80-talet som Tatiana Drachmann började intressera sig för sambandet mellan amalgam och olika sjukdomssymptom. Hon fick kontakt med doktor Britt Ahlrot-Westerlund,
som konstaterat samband mellan amalgam och sjukdornen MS. Så småningom började Tatiana själv behandla amalgampatienter. Hittills har hon tagit emot totalt cirka 1 500.
- Majoriteten är födda på 50-talet, säger hon. Det är naturligt eftersom den åldersgruppen har mest amalgam i munnen.
Patienterna har en rad olika symptom. Till exempel: nedsatt syn, öronsusningar, koordinationsbesvär, yrsel, koncentrationssvårigheter, smärtor, huvudvärk, nedsatt immunförsvar (påminner om immunbristsjukdomen aids), sår som aldrig läker, menstruationsbesvär för kvinnor och prostatabesvär för män.
- De flesta har tjocka journaler som i bästa fall mynnar ut i att patienten är sjuk, men man vet inte varför. Många har remitterats till psykiater. Det är givetvis oerhört psykiskt pressande att inte bli trodd. Av alla jag har haft är det tre som varit psykiatriska fall. Hos de övriga har det funnits kroppsliga orsaker till psykologiska reaktioner som ångest, irritabilitet och gråtattacker.
Plötsligt ringer telefonen. Hon går ut och svarar. Jag uppfattar orden: ”Man kanske har ytterligare en anledning att JO-anmäla Socialstyrelsen.”
Hon kommer tillbaka och förklarar fenomenet kvicksilverförgiftning.
- Det är mycket viktigt att det här blir korrekt, säger hon och skriver ner förklaringen på ett papper:
”Kvicksilver skadar cellernas jonkanaler. Nervsystemet som är extremt känsligt kan skadas allvarligt, samtidigt som autoimmuna reaktioner oftast följer i kvicksilverförgiftningens spår. Det sker en oxidationsprocess som påminner om härskning av gammalt smör. För att motverka denna process ger man i första hand antioxidanter, vissa mineraler och vitaminer i individuellt anpassad dosering.”
- Oftast rekommenderar jag patienterna att sanera bort amalgamer, säger hon. Utom på gamla människor, där det är försent. Det tar lång tid för kroppen att återhämta sig från en sanering.
Myndigheterna gillar inte det här. Amalgampatienter ska hållas kort. Punkt slut. Men det har Tatiana Drachmann aldrig brytt sig om. Och myndigheterna har inte besvärat henne.
Förutom tisdagen den 1 oktober förra året. Då inträffar plötsligt något. Det är en händelse som för tankarna till de samhällen som nyligen rasat i öst.
Klockan 8.05 på morgonen ringer det på dörren. Tatiana väntar inget besök och ligger i sängen. Hon går ner för att öppna. I dörren möts hon av tre allvarliga personer som kräver att få komma in.

Hur kan man komma på något så dumt som att sätta in ett av jordens farligaste gifter i munnen på folk? Idén kom upp i västvärlden år 1818. Den franske tandläkaren Louis Regnart blandade kvicksilver med vismut, bly och tenn. Resultatet blev ett tandlagningsmedel som var tillräckligt mjukt för att vara formbart, utan att bli för hett. Och som dessutom hårdnade snabbt och var billigt.
I Sverige slog amalgamet igenom när Folktandvården infördes 120 år senare. Efter kriget åkte svenska landstingspolitiker till Tyskland och raggade tandläkare som tjänstgjort i nazisternas armé. De hade dålig utbildning och var upplärda med kopparamalgam - en särskilt farlig amalgamvariant. (Den förbjöds i USA vid sekelskiftet. I Sverige kom ett förbud 1987). Folktandvården byggdes ut och Sverige blev världens största konsument av amalgam per innevånare.

De tre personer som står på Tatiana Drachmanns trappa den där oktobermorgonen säger sig komma från Socialstyrelsen. - Vi har rätt att inspektera äldre läkares arbetssituation, säger de och legitimerar sig som övertandläkare Erling Böhlin, Mall Krissa, föredragande läkare vid regionala tillsynsenheten och Anita Hallström, avdelningsdirektör vid samma enhet. Tatiana blir konfunderad eftersom de inte har någon fullmakt som ger dem har rätt att ta sig in på mottagningen. Men hon ser ingen annan utväg än att släppa in dem.
Medan hon går upp och klär på sig går de tre in på kontoret. När Tatiana kommer tillbaka kräver de att få ta med sig åtta journaler. Dessutom begär de att få fram en journal på en patient som är tandläkare.
Tatiana vägrar att lämna ut journalerna med hänvisning till tystnadsplikten. Besökarna uppger att den inte gäller i det här fallet. Hon försöker då ringa patienterna för att få deras tillstånd att lämna ut journalerna. En svarar inte - tandläkaren.
- Jag ville absolut inte lämna ut den eftersom han särskilt bett om fullständig sekretess, säger Tatiana. Men Erling Böhlin sa att dom hade all rätt att beslagta alla journaler som de behövde. Så de tog den också.
Efter besöket ringer Tatiana förtvivlad till en jurist vid sin fackliga organisation. Han förklarar att razzian var fullt laglig.

Sveriges Tandläkarförbund har konsekvent ställt sig på amalgamförespråkarnas sida. ”Detta är ingen sakdebatt, den är mer av religiös natur”, förklarade förbundets ordförande 1988. ”Fortsätt använda amalgam”, skrev Tandläkartidningen i en ledare en tid senare.
Anders Lindvall är överläkare vid Amalgamenheten på Akademiska Sjukhuset i Uppsala och expert på kvicksilverförgiftningar. Så här förklarar han förbundets linje:
- Tandläkarnas fack har en mycket livlig kontakt med sin amerikanska motsvarighet American Dental Organization (ADA). Många gånger har deras åsikter kommit till Sverige nästan ordagrant. Lillebror apar efter storebror.
- Och ADA har ett intimt samarbete med amalgamindustrin, som slåss med näbbar och klor för att medlet aldrig ska förklaras farligt. ADA har försökt, men misslyckats, få igenom en lagstiftning som skulle förbjuda varje tandläkare att upplysa patienter om att det finns kvicksilver i amalgam.
Enligt Anders Lindvall beror det amerikanska förbundets hållning på risken för skadestånd. Bötesbeloppen skulle kunna slå ut både tandläkarna själva och hela den kemiska industri som också tillverkar amalgam.
- Att svenska tandläkare också fortsätter att sätta in amalgam i munnen på folk är naturligtvis inte vettigt, fortsätter Anders Lindvall. Människor blir sjuka av fyllningsmaterialet och då ska det dras in.
Men Socialstyrelsen säger ju att det är ofarligt?
- Den är bara språkrör för inlånade experter. Och det har ju kommit fram att en del av dessa experter är kopplade på ett eller annat sätt till industriintressenter. Den amerikanska amalgamindustrin lägger ner omåttliga summor på att hålla en opinion levande som säger att amalgam är OK. Det sipprar helt tydligt över en del till Sverige också.
- Hela problemet med kvicksilver är inte av vetenskaplig eller medicinsk natur. Problemet är administrativt. Det är helt enkelt fel personer som sitter och sköter den här frågan. De har ett personligt intresse av att se till att inga argument kommer upp mot amalgam.

Den nionde december 1991 klockan 15.00 kommer Socialstyrelsen tillbaka till Tatiana Drachmann. Den här gången har de meddelat sitt besök i förväg. Tatiana har förberett sig genom att varsko fem vittnen, som hon vill ska närvara under besöket.
Representanterna för Socialstyrelsen, Mall Krissa och Anita Hallström, vägrar låta vittnena vara med. De får sitta i ett rum bredvid.
- Mall Krissa förklarade för mig att det inte är tillåtet att skriva ut så mycket vitaminer som jag har gjort, berättar Tatiana. Det är felaktigt, jag har kollar med Gertrud Sigurdsen. De begärde också fram fler journaler. Krissa sa ”Den här patienten som du beskriver här, det är klart och tydligt att det är ett psykfall. Journalen tillhörde en av mina positivaste patienter och jag bad att Krissa skulle träffa henne för att bilda sin egen uppfattning. ”Nej, det har vi inte tid med”, blev svaret.
Jag träffar Tatiana Drachmann den 8 januari. Dagen innan har hon fått ett brev från Anita Hallström på Socialstyrelsen. Hon vill ha ytterligare två journaler .
- Under förra generaldirektören Majbritt Sandlund så verkade det som om Socialstyrelsen höll på att svänga i amalgamfrågan, säger Tatiana. Tandläkarna reagerade hårt på rekommendationen mot amalgamarbeten på gravida kvinnor. Nu ser det ut som om det gett resultat och att pendeln går tillbaka.

Socialstyrelsens agerande i fallet Tatiana Drachmann är inget nytt fenomen. Många som aktivt arbetat mot amalgam känner sig trakasserade av myndigheten. 1985 publicerade Mats Hansson, forskare vid Lunds universitet en artikel i barnmorskornas tidning Jordemodern med rubriken ”Fosterskadande effekter av kvicksilver”.
Socialstyrelsen agerade därefter så att han förlorade sitt arbete vid zoofysiologiska institutionen vid Lunds universitet. Han fick veta att det skulle gå bra att fortsätta om han slutade forska kring kvicksilver.
Han vägrade och miste sin tjänst. Till 1991 var han ordförande i Tandvårdsskadeförbundet, en förening som uppstod i slutet av 70-talet delvis tack vare sångaren Gunnar Wiklund. Just det, han med ”Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad”.
I slutet av 60-talet drabbades han av svår huvudvärk, dubbelseende och minnesförlust. Gunnar Wiklund upptäckte själv elektriska strömmar i sin egen mun. Hans mätningar gav upphov till namnet oral galvanism.
Han hävdade att problemen berodde på amalgamet. Men det var bara veckotidningarna som ville lyssna. Den medicinska och odontologiska världen ville inte veta av honom.
Allra minst Socialstyrelsen, som är högsta myndighet på området.
Gunnar Wiklund dog 1989. Men Tandvårdsskadeförbundet lever och har blivit en allt viktigare påtryckningsgrupp.
Olle Redhe är tandläkare i Falun. Han har gjort många amalgamsaneringar med positiva resultat. Svårt sjuka patienter har blivit friska. Han vände sig till Socialstyrelsen och redovisade sina erfarenheter.
Ett medicinalråd svarade så här:
”Även om du kunde redovisa 100 fall som har varit rullstolsbundna och kommit på benen efter amalgamsanering, skulle vi på Socialstyrelsen inte kunna ta någon hänsyn till detta. Vi måste ha vetenskaplig bevisning att rätta oss efter”.
- Det är ungefär som att säga att när du ser en humlas flykt: det där är inbillning, säger Olle Redhe. För vetenskapen förstår inte varför den kan flyga.
Den här inställningen har lett till att du och jag går omkring med en miljöbomb i munnen. Och att tandläkarna fortfarande, varje år, lastar in cirka två ton av ett av jordens farligaste gifter i svenska munnar.
När vi en dag ska dö och eldas upp i Råcksta, eller något annat krematorium, är troligen reningen av röken ordnad. Hur det blir med användningen av kvicksilver i tänder är mer osäkert.
- Striden om amalgamet är långt ifrån över, säger Olle Redhe.
Det kan dröja länge innan vetenskapsetablissemanget erkänner att
de haft fel och stoppar giftet.


Ingen kan bevisa att det är ofarligt!

”Den tanklösa introduktionen av amalgam som tandlagningsmaterial är en svår försyndelse mot mänskligheten”, skrev den tyske kemiprofessorn Alfred Stock. Han upptäckte redan på 20-talet att amalgamfyllningar läcker kvicksilverånga.
Fram till sin död 1946 publicerade han 50 vetenskapliga arbeten
som visade samma sak: Människor mår inte bra av an ha kvicksilver i munnen.
Problemet var att ingen trodde honom.
Idag är det ett vedertaget faktum att kvicksilver läcker ur våra plomber. Men fortfarande tror det medicinska och odontologiska etablissemanget att giftet inte påverkar oss.
En orsak är att det varit lika svårt att bevisa att medlet är skadligt som att det är ofarligt. Det finns inte en enda studie som visar att amalgam är oskadligt, hävdar Anders Lindvall, överläkare vid Amalgamenheten på Uppsala Akademiska Sjukhus.
Men på senare år har det däremot kommit fram flera forskningsresultat som talar emot amalgam.
* Två kanadensiska forskare, Virnys och Lorscheider, satte nyligen in amalgamplomber med kvicksilver på gravida får. Kvicksilvret märktes med radioaktivitet. Två dagar efter att plomberna satts in hittade de radioaktivt kvicksilver i fostervatten och i fostrens blod. I samtliga vävnader, organ och kroppsvätskor som undersöktes - både hos tackorna och fostren - fanns kvicksilver från plomberna.
- Våra fynd i denna undersökning står i motsatsförhållande till tandläkarprofessionens försäkringar om att amalgamfyllningar i tänderna är ofarliga, skriver forskarna.
* 1985 visade samma kanadensare att kvicksilveravsöndringen från amalgamfyllningar ökar vid tuggning och tandborstning.
* En svensk-amerikansk undersökning har nyligen gjorts på 27 kaliforniska spädbarn, som dött vid 2-3 månaders ålder. Alla hade höga halter kvicksilver i sina hjärnor.
- Det är oroande att se så höga halter även om det inte har något samband med dödsorsaken, plötslig spädbarnsdöd, säger docent Magnus Nylander som deltagit i arbetet. Han arbetar vid Karolinska institutet i Solna.
- Man kan ju tänka sig att det kan ge subtila effekter hos barn, kanske sänkt intelligenskvot, vad vet jag. Man ska helt enkelt inte hitta kvicksilver i hjärnan hos barn.
Det finns två möjliga källor till kvicksilvret: mödrarnas amalgamfyllningar eller så har de ätit ovanligt mycket fisk. Den normala fiskkonsumtionen i det område barnen kommer från är låg.
* 1986 hittade Magnus Nylander ovanligt höga halter kvicksilver i hjärnan hos avlidna tandläkare.
* 1987 presenterade han och hans medarbetare forskningsresultat som visade högre kvicksilverhalter i njurvävnad hos amalgambärare än hos amalgamfria.
* Vid universitetet i Linköping har forskare genom försök på djur nu kunnat bekräfta tidigare resultat från Frankrike: mycket små doser kvicksilver kan störa immunförsvaret. Detta granskas nu vid ett stort projekt hos Statens Bakteriologiska laboratorium.
- Vi misstänker att människans immunförsvar också störs, säger Birger Andersson, immunolog och ansvarig för projektet. Doserna är så små att de inte går att mäta med vanliga metoder. Vanliga blodprov visar ingenting. Problemet med kvicksilver är att det går direkt till hjärna, njurar och blodkroppar.
- Vi har undersökt kroniskt trötta och funnit att de har mer kvicksilver i blodkropparna än andra.
* Fyra tandläkare i Bohuslän har undersökt 200 patienter som sökt för amalgambesvär. Man jämförde dem som låtit byta plomberna med dem som inte gjorde det. Resultatet var entydigt: de som bytt ut plomberna hade förbättrats eller blivit helt bra. De andra hade samma besvär som tidigare, eller försämrats.
* Försäkringskassan i Stockholm har undersökt 308 patienter som fått sina amalgamplomber utdragna under åren 1987 - 1989. 80 procent anser att de blivit mycket bättre eller helt friska.
* Tandläkare Thomas Örtendal har med sin forskning visat att vissa typer av bildskärmar kan väsentligt öka utsöndringen av kvicksilver från amalgam.


Ska du sanera din mun?

Varför gå omkring med giftet i munnen? Vore det inte bättre att göra sig av med bördan? Jag ringer Folktandvården. Två veckor senare sitter jag i en tandläkarstol på Söder i Stockholm. Röntgenplåtarna visar att mina fyllningar inte är särskilt djupa. Det ska gå bra att plocka bort dem.
- Det tar två och en halv timme att ersätta plomberna med plast, säger tandläkare Margareta Lindholm, vid Folktandvården på Långholmsgatan 21. Priset är 1550 kronor.
Det låter ju överkomligt. Problemet är bara att metoden är farlig. Det är rena vansinnet att plocka ur alla plomber på en gång, menar de som har kunskap om amalgamsaneringar.
- Efter en snabbsanering kan du bli ett riktigt sjukt paket, säger Anders Lindvall, överläkare vid Amalgamenheten på Uppsala Akademiska Sjukhus. En höghastighetsborr i plomberna ger höga koncentrationer kvicksilverånga och borrstoft i munhålan, som kan påverka centrala nervsystemet mycket kraftigt.
- En säker sanering kräver extremt god kännedom och erfarenhet av skyddsåtgärder, speciella sugutrustningar, skyddsdukar och kvicksilverfilter. Man måste ha oerhörd respekt för kvicksilver. Det är tungmetallernas kobra.
Tandläkaren på Folktandvården förklarade att det skulle kosta 12 000 kronor att ersätta amalgamet med guld. Porslin skulle ge ungefär samma pris. Hon påpekade slutligen att hon inte rekommenderade en sanering.
- Vi tandläkare är kluvna i amalgamfrågan, sade hon. Helst vill vi inte använda det. Problemet är att det inte finns något riktigt bra ersättningsmedel.
Det är också fel. Heliomolar och Dicor är exempel på lagningsmaterial som visat sig fungera bra.
- Det finns mängder av material att välja mellan, säger Olle Redhe, tandläkare i Falun och författare till boken ”Sjuk av amalgam”, som kom ut i höstas (Förlaget heter R-Dental AB, Falun).
- Men de är svårare att arbeta med än amalgam, och många tandläkare saknar kunskaper.
Om man mår i stort sett bra och bara har lite småkrämpor ska man ändå ta ut sina fyllningar?
- Folk ska inte ha några krämpor. Det är normaltillståndet. Men många får det och amalgam är en viktig orsak. Jag har sanerat patienter som sagt att de mår bra, men velat bli av med amalgamet för säkerhets skull. Efteråt har de sagt ”nu sover jag som en stock och är aldrig förkyld osv”.
- Problemet är att kunskapsnivån är väldigt låg bland tandläkare i gemen på det här området. Orsaken är att problemet inte accepteras som ett problem. Det finns ingen facktidningsredaktör som tar in en artikel av mig om vilka material man ska använda och hur sanering ska gå till. Gör man den inte på rätt sätt kan det gå mycket illa. Är du helt frisk är det därför bättre att inte sanera i dag.
Kontakta Tandvårdskadadeförbundet på din ort om du vill veta mera.


Socialstyrelsen: Ja, dina fyllningar läcker!

Varför tillåter Socialstyrelsen att man fortfarande lastar in två ton gift i munnen på svenskarna varje år? Och varför trakasserar myndigheten läkare som försöker hjälpa kvicksilverskadade? Generaldirektören överlät svaren till Olof Edhag, överdirektör med huvudansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor.

Läcker det kvicksilver ur våra amalgamfyllningar?
- Ja, det gör det. Amalgamfyllningar avger kvicksilverånga. Om man har så där 10 - 15 fyllningar, vilket ju är vanligt, då är det en väsentlig del av den totala dagsdosen som vi får i oss på det sättet. Men det är samtidigt viktigt att understryka att kvicksilver också kommer ur föda, vatten och luft.
Kvicksilver är ett av jordens farligaste gifter. Hur kan ni rekommendera tandläkare att sätta in det i munnen på folk?
- Vi rekommenderar det inte, däremot säger vi att det kan användas som ett av flera tandersättningsmaterial.
Varför stoppar ni inte giftet?
- Det finns inget alternativ som är bättre och mindre ofarligt.
Det gör det visst. Heliomolar och Dicor är några exempel
- När vi gör sådana här allmänna råd så anlitar vi forskare som får göra bedömningarna. Jag kan inte gå emot det du säger nu utan det måste de som har medverkat i det här allmänna rådet få göra.
Vi har uppgifter om att flera av de experter ni anlitat har personligt intresse av att det inte kommer upp argument mot amalgam.
- Det är för mig helt okänt. Det har jag inte hört något om. Men det låter förbryllande. Dentalindustrin har ju en mycket mager förtjänstmarginal när det gäller just amalgamet, medan den är mycket större för alternativmaterial. Det du säger förvånar mig, men jag kan inte kommentera vidare än så. Utom att jag känner till att det ur dentalindustrins synpunkt borde vara tvärtom. De skulle nog hellre se att Socialstyrelsen gick på en annan linje.
Industrin kanske är rädd för skadeståndsanspråk från patienter som fått giftet i munnen?
- Ja, nu är det inte något stort problem i Sverige med skadeståndsanspråk, men jag kan förstå att i USA är det ett stort problem.
Varje batteri jagas idag för att kvicksilvret inte ska gå ut i naturen. Samtidigt godkänner ni att man stoppar in kvicksilver i munnen på folk. Tillhör våra munnar inte naturen?
- Det är skillnad mellan organiskt och oorganiskt kvicksilver. Det man använder när man lagar tänder är en oorganisk förening. Organiskt är det som alltså är knutet till äggviteämnen, det har lättare att reserveras av biologiska varelser.
Så du menar att det kvicksilver man har i munnen är mindre farligt än det som finns i batterier?
- Ja, det omsätts i alla fall på ett annat sätt. Men jag vill inte försvara amalgamet för jag ser det som ett problem som man försöker så långt det går att lösa.
(Här är Socialstyrelsens överdirektör ute och cyklar. Oorganiskt kvicksilverfinns i såväl batterier som i amalgam.)
Varför sätter ni då inte stopp för amalgamet tills man kunnat visa att det är ofarligt? Idag finns det flera studier som tyder på att det kan vara farligt. Däremot finns det inga som tyder på att det är oskadligt.
- Det är en hypotetisk fråga. Vi kan naturligtvis sätta stopp för allt som är farligt. Alla mediciner som finns i FASS är farliga, och då skulle man kunna säga att eftersom alla mediciner är farliga så ska vi inte använda mediciner i Sverige. Det är en parallell till det resonemang du nu för.
Flera läkare som arbetar med kvicksilverförgiftade patienter anser sig trakasserade av Socialstyrelsen.
- Jag vet inte vilken du syftar på. Är det någon speciell?
En är Tatiana Drachman.
- Socialstyrelsen fick ett brev från en professor och en remitteringsöverläkare där de hade synpunkter på hennes sätt att bedriva sin verksamhet. Vi är då skyldiga att utreda.
Hade ert ingripande något med amalgam att göra?
- Jo bakgrunden till brevet var ett TV-program där hon medverkat och där hon sagt att ”om jag ser en patient gå så kan diagnosen amalgamsjukdom ställas”. Och det ansåg de var märkligt; att utan andra undersökningar kunna ställa en diagnos.
Tre personer dök upp oanmälda klockan åtta på morgonen och krävde att få ut journaler. Är inte det ett konstigt sätt att inspektera?
- För det mesta så föranmäles inspektionsbesök hos läkare, och man hade försökt ringa henne flera gånger.
Vid ett andra besök så bad hon att få ha vittnen vid besöket. Det fick hon inte.
- Jo, det tror jag, det brukar man få ha, om man vill så.
I det här fallet fick hon inte det.
- Jaha, som sagt, jag kan inte svara på detaljer eftersom jag inte var med.
Om Socialstyrelsen byter ståndpunkt och stoppar amalgamet: finns det då någon risk för skadeståndsprocesser mot er, eftersom ni har ansvar för att svenska folket har giftet i munnen?
- Nej det kan jag inte se.
Är det juridiskt möjligt?
- Ja hur skulle en skadeståndsprocess mot Socialstyrelsen se ut?!
Jag vet inte, jag frågar.
- Nej, det kan jag inte se någon möjlighet till.

Bertil G Håkansson