INTERVJU: BRUNO K ÖIJER

Har var underground. Nattsvart. Under slokhatten: En poet som väste föraktfull mot "den förbannade kultureliten". Dikterna var magiska och förtrollande, med bilder jag aldrig sett förut. De spottade äckel och förakt mot tråkigheten, mot det etablerade. Man skapar sig sina myter. I dem får ens drömmar och fantasier leva fritt. Mytfigurerna kan vara döda eller levande. Men även om de är svårbegripliga tror man, alldeles säkert, att de har något gemensamt med en själv. Däri ligger myten.
Bruno K Öijer är en mörkrets myt. För mig var han svart magiker i märklig kombination med politisk aggresivitet. Med orden byggde han sina illusionsnummer.

I tidningarna läste jag att han delade ut sitt kulturstipendium på tunnelbanan i Stockholm. "Bonniers har stulit pengarna från folket - alltså är det min uppgift att se till att de kommer tillbaka", hade han sagt. Dessutom stod det att han var anarkist, totalvägrare och medlem i konstnärsgruppen "Vesuvius".
Långt senare lyssnar jag på en suggestiv rocklåt med titeln "Kött".

"skavsår
skavsår
kompar min väg till dig"

På skivomslaget fanns en not: text Bruno K Öijer. Jag började på allvar läsa hans dikter. Till myternas obehaglighet hör att det står en fritt att bygga dem. Kan man slå sig ner i soffan hemma hos en myt och dela en öl med den?

LAGLÖS FANTASI

Han bor i Stockholms minsta lägenhet med utsikt över Bonnierskrapan några hustak längre bort. Från balkongen mot bakgården lyser ett hav av fönster, sådär riktigt varmt och hemtrevligt som de kan göra.
- Jag är inget bra intervjuoffer, säger han. jag pratar inte mycket.
- Men du vill väl ha en öl i alla fall?
Sen pratar vi i fem timmar.

"så många år
på tung sprit och långa cigaretter
i ett hus nära rälsen
som kom till mig
och törstade efter lena tåg"

Rummet vid järnvägen i den nya diktsamlingen, "Giljotin". Den kom i oktober, på Wahlström och Vidstrand, 300 sidor tjock.
många år var lägenheten redaktion för tidningen Guru Papers, en av de många offset- och stencilskrifter som fanns i början av 70-talet. Tidningens paroll
var, "Krossa den förbannade kultureliten! - Den laglösa fantasin till makten!" Inga bidrag fick refuseras - alla skulle få plats.
-Offsetförlagen var enda chansen att bli publicerad då. Det var nästan värre än nu, de stora förlagen gav knappt ut några debutanter alls.
-Vi var tre galningar i Linköping som startade tidningen. Vi började med att dela ut den gratis, slänga den i telefonkiosker och på tåg. Sen började folk
skriva sina dikter till oss.
- När jag flyttade till Stockholm 1973 blev den här lilla lägenheten både kontor och bostad. Det var fullt dag och natt. Kan du tänka dig att det har levt tio
personer här?
Det är nästan en omöjlig tanke. Men jag tror jag är lika förvånad över lägenheten. Den är så fin. Vitt och trä och torkade smörblommor. Vad hade jag väntat
mig? En kvart?
-Det var jävligt roligt med Guru Papers, men det var mycket en umgängespryl. När alla tröttnade dog den. För de flesta som var med hade det varit en kul
grej, för mig var det livsviktigt att skriva. Det har det alltid varit.

KULTURDRÄGG

-jag tror det vi gjorde betydde mycket, det kom fler och fler tidningar. Människor insåg att de kunde vara lite galna, att det inte finns nån jävla
universitetsmall för hur man ska skriva. Många i det här landet skriver bara för att få ge ut en bok och komma med i kultureliten. Alla sitter i föreningar
och stipendienämnder och recenserar varandras böcker. De är en slags gastronomer. De som inte gillar att gå på deras möten blir hatade -de ska halshuggas.
Bruno K Öijer återkommer hela tiden till kultureliten. Han uttrycker äckel över falskheten och fegheten. Han pratar så mycket om det att han efter några
timmar känner sig tvingad att säga: Du, häng inte upp dig på att jag pratar om tidningsskrifierna. De är ingen del av samhället jag vill poängtera. Jag kan
avfärda dom med en rad.

"Radioreportern följde med ut på gatan & körde upp silversnoken i mitt ansikte:
- Finns det inge som är värt att bevara i samhället?
- va skulle det va? minnet av din pisstråle?"

VESUVIUS UTBROTT

I början gick det som på räls. Ett av de stora förlagen bestämde sig för att ge ut Bruno K Öijers första diktsamling. Han blev något av underbarn på de
förhatliga kultursidorna.
-Jag passade in just då, det skulle vara surrealism och mycket bildspråk.
-60-talspoesin hade varit så jävla tråkig. Politisk dikt kan vara bra, men den var bara konkret och trist.
Hans sätt att tala är som när han läser dikter, med ovanligt starka betoningar. Det är vackert.
Fast ibland hör man att han kommer från Linköping.
Bruno K Öijer skrev om att supa och knulla. Det var dikter där mardröm och verklighet flöt samman.
Vid en stor poesigala i gamla riksdagshuset lät han sig avrättas. "En symbolhandling. Jippon som den här dödar poesin".
Tillsammans med poeterna Erik Fylkesson och Per-Frik Söder åkte han landet runt och gjorde poesishower med musik. Gruppen kallades "Vesuvius".
-Vi var aldrig välkomna tillbaka till ett ställe där vi hade varit. Arrangörerna gillade det inte, de väntade sig att skulle vara som Jan Hammarlund och Hoola
Bandoola - det socialistiska samvetet. Vi gjorde happenings av föreställningarna. kastade lite smällare bland publiken och så.
- Jag kan bara inte stå och läsa rakt upp och ner ur ett papper, jag gör teater av diktuppläsning. Fast publiken klarar inte av det, de skruvar på sig och tycker
att det är så jävla genant. Jag tror det berör dem för mycket.

"jag gav allt till publiken. dom gav inget tillbaks. naturligtvis. jag hade ingen lust att strypa mig min egen ändtarm tills ögonen plaska ner på scenen som
två blöta geléhallon. men jag gjorde det."

-Att stå på scen för applåder är inget riktigt stycke konst. ju fler människor som gillar en sak, ju mer tror jag att den är dålig. Får en film dålig kritik måste
jag genast gå och se den. Jag har alltid varit chockad av masshysterin.

MÄNNISKOFÖRAKT

Det finns väl dom som gör udda saker mer som effektsökeri också, säger jag och lägger ut en krok. Många kommer nog ihåg dig mer för det du har gjort än
för det du har skrivit.
-Då stirrar dom sig blinda på skyltfönster.
Men har du inte varit med och skapat myten om dig själv?
-Nej, jag har alltid varit som jag är. Det är sant. Jag är väldigt trevlig, inga choser, ingenting.
Han är lika ärlig som ett barn, nyss ertappat med att stjäla en kola.
-Ett tag var det bara att man gick med trasiga jeans som var viktigt. Det är en sjukdom det där att inte acceptera att andra är annorlunda. Vad ska man säga
till alla dom som sitter på mentalsjukhus i det här landet då? Det synsället leder till en jävla nazism. Dom säger att jag har människoförakt - dom har
människoförakt.

"du hatade mig för min likgiltighet. det var ditt misstag. jag grät aldrig när du såg mig. det var ditt misstag att du inte förstod varför jag gick ut på
toaletten & sköljde av ansiktet"

-Jag vill inte ställa upp på den där massmediabilden av mig. Går jag med på det sätt som tidningarna framställer mig kan jag ju inte bli respekterad av dom
som har något i huvudet. Okey, tidningarna ser bara supa och knulla, så nu försöker jag att inte ge några intervjuer. Det är ett jävla drägg som håller på med
sånt.
Det är väl för att dina dikter är fulla av sånt man inte skriver i dikter, whiskey och fittveck?
Inuti rodnar jag lite, det går upp för mig att min bild av Drinkaren Bruno K bekräftades bara för att han bjöd på öl istället för kaffe.
Fast öl är bra mycket godare.
-Det är ju för att jag inte skriver grekisk mytologi på varannan rad. jag skriver om det jag upplever varje dag.

LJUS I SKUGGAN

Ibland när jag läst mycket av dig på en gång kan jag känna att jag inte orkar en rad till, det är för mycket svart och hårt. Även det som är vackert är jävligt
bittert.
-När jag började skriva kände jag ett behov av att ljussätta skuggsidan av saker och ting. Jag satte det i första rummet för jag var så trött på diktare som
skrev, "Här är ett vitt moln, så underbart, vi älskar varandra".
Dessutom lägger folk in sin egen svartsyn i dikterna.
En dikt går så här t ex:

"jag gick ut för att hämta
allt det goda människor hade skapat
det tog ingen plats
mina händer"

-När folk läser den tänker de, "jaha, en dikt av den där idioten" och så lägger de mallen "svartsyn på den". "Nä, hä, säger de, det fanns inget gott att ta i
händerna". Men bibetydelsen är ju, det goda som någon har skapt blir ingen börda, det tar ingen plats.
I Bruno K Öijers dikter ser jag personer från dunkla världar skitiga källarhål. Deras röster är dova och kalla. De har "redan sett allt".
Folk säger att han är "Undergroundpoet".
- I USA kallar man det udda underground, men det är bara en beteckning. Det finns ingen underground i Sverige. Man kan tala om det i länder som Sovjet
där skrifter måste spridas hemlighet ur hand i hand, annars hamnar man på nån galen institution. ISverige kan man ju skriva vad fan som helst utan att det
blir rättegångar med några efterräkningar.
Det konstiga är bara att folk inte skriver vad som helst.

REVOLUTIONÄRT MUSEUM

Du kallar dig anarkist, är det ett politiskt ställningstagande?
-Nej, politiskt sett är anarkismen en vacker ouppnåelig dröm. jag är anarkist på så sätt att mitt liv är min revolution.
Svaret gör mig förvånad. Besviken.

"på kraschens gränd nr 29, tre trappor över gården, ligger gamla revolutionärers museum. det ektriska ljuset i farstun fungerar inte. dörrskylten med öppet
tider är en bak & framvänd krognota, som satts upp med några kragnålar. besökarna kommer in i en dragig, barskrapad farstu...
... bakom vitringlaset ligger klenoderna utplacerade med förklarande textlappar & små nummerbrickor t ex malcolm X:s tipsrad med kryssen ogarderade,
bakunins utsmugglade blåbärskvist från den ryska stadshispan, ulrike meinhofs underkända skoluppsats i ämnet "hur jag tänkt mig sommarlovet, mao tse
tungs lösperuk av virkat kamelhår, tillverkad för ett underjordiskt transvestitparty".

-jag har skrivit med politisk slagsida. Jag gillar inte den sidan av mig själv - att jag alltid ska ta tag i saker och ting och peka ut vad det är frågan om. Det
gör att jag skalar bort det magiska i dikterna.

-Tror du själv på det?
ja, det tror jag är enda möjligheten.
-Min enda framtidstro är att tro på att jag kan fortsätta utrycka mig så att andra kan uppleva vad jag upplever. Att jag ska fortsätta att reagera på skit, och
reagera jävligt hårt, så att det inte blir födelsedagspoesi. Man måste värna om sig själv, mot alla trender och alla institutioner.
Du skrek, "Krossa den förbannade kultureliten". vilka vänder du dig till då - till arbetarna?
-jag tänker aldrig på publiken när jag skriver, Det vore förmätet att tro att man kan reda ut saker och ting åt andra.
-Den typiska 60-talsgrejen var att studenter och intellektuella skulle gå ut i fabrikerna och tala om för arbetarna vad som var bäst för dem. Jag inget att säga
till arbetarna, jag menar det jag kan säga till arbetarna är att ta över fabriken. Om dom gillar sitt jobb och tycker det är bra.
-jag kommer från en arbetarfamilj. Om jag visar dem mina dikter säger de, "det var väldigt fint det här, det är bara det att vi inte förstår oss på sånt". Så jag
nöjer mig med att sitta och ha roligt med dom när vi träffas.
Det där med poesi för folket är bara en klyscha.

"alias, jag har läst dina dikter, varenda rad är
sjuk. varför skriver du inte för folket?
jag pekar med flaskhalsen:
-tillhör du folket?
-naturligtvis!
-du förstår varför, din jävla spya."

Mot slutet av 70-talet hade kritikerna fått nog.
Det som kan uppfattas som sträng konsekvens i Bruno K Öijers dikter blev "pajaskonster" för en del, andra tyckte det var dags att "växa ur barnkläderna".
Han presenterades inför en diktuppläsning med orden: "Här kommer han som föraktar alla människor".

-Det jag föraktar är hyckleri och falskhet. Är dom människoälskare, som inte tar upp det i sin poesi?
-Det ges ut så mycket likgiltighet i poesiform. Man ska excellera med hur mycket man har läst och att man kan filosofi. Det har väl inget att säga någon. I
Sverige är det tråkigheten som gäller, är man tråkig kan man arbeta sig upp och få medalj, bli erkänd. Jag har inget behov av den där Pappa-grejen, nån som
säger till en att nu var du jätteduktig. Jag misstänker en bra rescension lika mycket som en dålig.

SNÖ SOM DÖDAR

villka vill du ska läsa dina dikter?
-Långtradarchaufförer och lokförare - jag gillar tåg

"kl 8.20
platsen bredvid mig var tom & högtalarrösten sopade ner parens kyssar i slasktratten på perrongen. än sen? dom kunde slå upp tidningarna & skicka efter
ett plasthuvud med inbyggd fitta i käften & sen valsa runt på kontoren & knulla kvinnoskallar under börsnoteringar & familjeporträtten. jag veva ner
tågfönstret & öppnade min första hela chivas regal & masserade bort kylan från skruvkorken"

"Chivas Regal" är en roman, den enda Bruno K Öijer har skrivit. "Köp den på systemet istället", skrev kritikerna.
Boken är en resa. Rättare sagt flera resor, en i minnen, en i drömmar, en i nuet. Allt vävs i hop till en vidrig mardröm som liknar verkligheten. Genom hela
boken jagar döden, döden iform av snökristaller. Snökristallernas offer och gudinna heter mottelyne.
I sinnevärlden går resan från Stockholm till Barcelona, via krogarna runt Place de la Contrescarpe i Paris. Den börjar när Bruno K Öijer, i boken "alias",
avkänat sitt straff för totalvägran.
- Boken är fruktansvärd, jag kan inte se den nu. Men jag kände att nån måste säga allt det här på en gång. Den var som en form av testamente och så viktig
för mig att skriva att jag tänkte, de som inte klarar den får gå. De flesta gick.
- Romaner har i allmähet en röd tråd. Men jag har aldrig upptäckt att det finns några röda trådar här i livet. Därför blev boken som den blev. Kritikerna
gillade den inte, jag hade inte väntat mig det heller. De såg bara droger och knulla, de orkade inte sätta sig in i vad boken handlade om.

"... jag stannade i rummet i fem dygn & väntade in synerna. jag hade bordet & stolen & häftstiften i väggarna...
... jag fick inte ut nåt. förutom kukavsöndringen på låret & bilderna i huvet. rocken låg & magra på golvet. tråd efter tråd. jag höll i balkongfönstret. det
stämde inte."

OCKULTA BILDER

- Det boken handlar om kom till mig på ockult väg och genom en vodoogrej, jag kan inte riktigt förklara det. Det var en mental period jag var inne i. Jag
försökte få ordning i det där om det man drömmer om natten har någon betydelse. Jag skrev ner dikter och blandade dem med vad som hänt,
dagboksanteckningar.
- Hela resan var bara en dröm.
- Några år senare träffade jag en kille på ett café i Paris. Helt utbränd, han såg ut som världens clochard. Han sa att han hade fått tre dagar på sig att leva av
sin läkare. Han skulle åka till Barcelona, "där ska jag dö!" Det var så skräckinjagande, han var ett utbränt monster. Då gick allt ihop för mig. Det var en
mening med den där resan som fanns i boken.
Bruno K Öijer talar ofta med blicken nånstans bortom rummet. Nu ser han på mig, som för att göra en överenskommelse. Han vill inte tala mer om det här.
Okey.
Vi pratar om något helt annat. Samtalet rör sig om ångestens och berusningens betydelse för konsten.
Han avfärdar båda som myter.
- Jag kan inte skriva när jag har ångest. Det tror jag ingen kan. jag kan skriva efteråt, om hur jävligt det var. Men inte när jag är mitt inne i det.
- Det där med att alla ska supa för att kunna skapa är inte klokt. På konstskolorna super alla ner sig innan de är 25, hur ska en konstnär kunna hålla i en
pensel sen?

"Jag fick ihop några sidor, rummet satt hungrigt & mellan mina knän & det var såna tillfällen jag levde för"

- Visst, jag skriver när jag är full. Men det blir aldrig kvar mer än tre rader som är användbara.

BÖCKER SOM MUMIER

Dina dikter kan vara svårtillgängliga i början. Du har ett speciellt bildspråk och skrivsätt. Du skriver t ex alltid "&" istället för "och". Du använder
konsekvent enbart stor eller liten bokstav. Varför?
- Det vetefan varför jag skriver så.
Han ser ut som om det vore något han knappt lagt märke till själv.
Det har han förstås.
- Joförresten, det där &-tecknet hittade jag i en 1700-talsroman. jag tyckte det såg häftigt ut, sen har dom det tecknet mycket i amerikansk underoundspoesi.
I den nya diktsamlingen har han för första gången slopat &-tecknet.
- Ibland har jag använt stor bokstav på varje ord för att sakta upp läsningen, så att varje ord ska betydelse.
Han pratar om sina bilder, säger att de absolut inte är några absurditeter för absurditetens egen skull.
-De kommer till mig som på en bildduk, genom drömmar och upplevelser. Där finns varelser som har sitt eget liv och jag låter dom vara. Efteråt när jag har
skrivit bilderna som de var, då kan jag sitta och fila på dikten en månad för att få den bra.
Kommer du att skriva någon mer roman?
- jag har funderat på att skriva en väldigt enkel roman. Alla ska förstå den. Jag vet att det skulle vara enormt lätt för mig att göra det. Alla skulle säga,
"vilken fantasi, vilket bildflöde!" Fast det för mig skulle vara det torraste knäckebröd som finns.
Läser du mycket själv, andra poeter t ex?
- I perioder, när jag känner att jag är helt tom i huvudet. Latinamerikansk poesi är fantastisk, där finns ett bildspråk och en magi i dikterna som alla
människor där förstår. De har det i traditionen.
- Jag gillar egentligen inte böcker. De är så påträngande. En massa tankar som människor tänkt, massa ord som människor sagt. Dom stör mig. Färdiga
böcker är som reliker på ett museum.
I Bruno K Öijers lägenhet står böckerna hoptyngda längst uppe vid taket, ovanför hatthyllan i hallen.

PENGAR OCH HÄSTAR

Du mår illa av kulturen i Sverige har du sagt. Varför kommer du alltid tillbaka efter dina långa resor.
Han skrattar lite.
- Jag gillar vissa stenar...
Finns det ingenting du kan läsa här?
- Solvallaguiden!
Så kommer historien om vad man gör när man skrivit en bok som Chivas Regal. Det är historien om ett år på travbanan och i toto-kontoren. Om hur pengar
förlorar sitt värde, om när tusenlappar blir enbart lappar. Fem lappar byts mot två eller tjugo, det är inget märkvärdigt med det. Nu, när det inte handlar om
Bruno K Öijer och hans poesi talar han helt annorlunda. Rakt ut, inga tvetygheter. Han berättar med stor iver om hur han upptäckte en helt ny värld, med ett
helt annat språk, med helt andra lagar.
-Det är ingen sån där aggressiv sportmiljö som hockey eller fotboll. Alla tror ju att de har rätt rad. Grejen är att även om du förlorar hur mycket som helst
ska du inte ens lyfta på ögonbrynet, utan applådera den häst som vinner.
-Fast det blir ett gift till slut. Man kan inte hålla på med nåt annat. Det tar all ens energi att lära sig hästama, kuskarna och kolla in vad det blir för bana. När
man träffar folk gör man det bara för att prata hästar. Det blir helt galet. Efter ett år var travbanan inte längre bara ett spännande skådespel han gick dit för
att vinna.
- Jag upptäckte det och fattade att det var dags att 1ägga av. Det var svårt, jag måste fortfarande hålla i mig när jag går förbi ett toto-kontor.
Bland författare i den hårdkokta genren är spel och dobbel tradition. Jakt brukar också vara populärt.
Det kanske vore nåt?
- Nej, fy fan.

SNÄLLARE

- Jag vill börja jobba med musik och poesi igen. Men jag letar efter musiker som jag kan umgås med, musiker är ett väldigt underligt släkte.
I New York har Bruno K Öijer gjort föreställningar tillsammans med jazzpianisten Stefan Nilsson, men han säger att han "bara inte klarar av jazzköret".
Under Sommaren har han gjort en radioföreställning tillsammans med Bryn Settles från Dag Vag.
Är du samma Bruno K Öijer idag som när du började skriva, står du fortfarande för det du skrev då?
- Vissa grejer lider man ju av att läsa om. "Sång för Anarkismen" skrev jag t ex ihop på en vecka.
- Men jag är samma typ som då. Jag ser saker på samma sätt. Ändå tror jag att jag har förändats.
- Jag har blivit mycket vänligare.
Fniss.
När vi pratade om det svarta i hans dikter sa han att han var en person som långt ifrån mådde bra jämt. Nu säger han att han mår jävligt bra, att folk som går
omkring och klagar jämt är det värsta han vet.
Bruno K Öijer är en motsägelsefull person. Kanske är det därför jag tror att han är ärlig. Även om han inte sagt sanningen.
Det regnar ute, tätt och envist.
- Det blir en tung bana imorgon, säger han.

"du satt på cafét, du hade tagit av dig 1äpparna & lagt dom över axeln:
- jag är ett skönt ligg. gör inte om mig till nåt mystiskt skit i dina böcker."

Av Kristina Lindström