Andreas Gustavsson: Europa kan inte hantera ett blont och romskt barn

"Vi har för dålig kunskap om romers utsatthet och bygger spekulativ journalistik kring ett kulturellt arv av fördomar och avsky", skriver Andreas Gustavsson.

Hon var den första att omhändertas, men efter Maria följde två barn i Irland. Båda med ljust skinn. Medierapporteringen tappade all sans.

Som i Aftonbladet: ”Ytterligare en ung blond flicka har hittats i ett romskt läger.”

Som i engelska Daily Mail, som valde att koppla till det uppmärksammade Madeleine-fallet, där ett vittne talat om ”fat gipsy women”.

Spekulativ journalistik som uppstår ur ett månghundraårigt kulturellt arv, med tonvikt på fördomar och avsky snarare än historiska faktum.

Myten att romer stjäl barn är inget nytt påfund. Den finns i europeisk tradition. Kanske har du läst Victor Hugos klassiska roman Ringaren i Notre Dame? Där den vackra Esmeralda rövas bort av romer.

Fallet ”Maria” förde upp denna antiziganistiska underström till ytan.

Vi – svenskar, européer – är okunniga om romernas utsatthet. Du känner till nazisternas förintelse, men känner du till att romer i Sverige långt in på 1950-talet saknade rätt att delta i val? Eller att de på 60-talet tvingades bo i ”zigenar­läger”?

Det sker dagliga övergrepp gentemot kontinentens elva miljoner romer. Registrering av svensk polis. Uppvriden volym kring ”organiserat tiggeri”. Summariska utvisningar från länder som Frankrike och Italien. Mord, misshandel, brandbomber. Och nu tvångsomhändertagna barn.

”Romernas situation är skamlig”, sa i fjol Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

Nyss ville Europa rädda Maria.

Men när det framgått att hon faktiskt är romsk?

Tystnad.