Gröna investeringar kräver klimatavtal

FN varnar för att investeringar görs i icke-grön teknologi i väntan på ett klimatavtal.
– Satsar man på kolkraft idag är man fast i 20-30 år, säger WWF:s Stefan Henningsson.

Världen väntar på att ett nytt klimatavtal ska undertecknas i Köpenhamn om en knapp månad. Trots den ekonomiska krisen gör företag, organisationer och stater under tiden investeringar, men många av dessa är i gammal, icke-grön teknologi.
På elmarknaden har investeringsviljan inom grön teknologi i år sjunkit oproportionerligt mycket jämfört med andra områden, enligt siffror från FN: s miljöprogram (UNEP).
Enligt UNEP:s chef, Ashim Steiner, är det viktigare att i Köpenhamn komma fram till ett klimatavtal som omedelbart motiverar till gröna investeringar, än att få till ett formellt ratificerat avtal med alla juridiska detaljer på plats.
– Betydligt mer oroande (än att inte formellt ratificera avtalet) är att varje månad som vi försenas sänder vi tvetydiga signaler till världsekonomin, marknaden, investerarna och forskningen, säger Steiner i en intervju med brittiska The Guardian.

”Behövs styrmedel”
Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg, har förståelse för att många företag inte anser sig ha möjlighet att satsa fullt ut på grön teknik.
– Företagen har ofta insikt om hur de borde agera miljövänligt, men idag är ekonomin till stor del obarmhärtig. Det hänger inte bara på vilja, det behövs styrmedel, och dessa måste vara samordnade mellan länder. Det är viktigt att vi kommer fram till långsiktiga spelregler.
Thomas Sterner tror inte att mötet i Köpenhamn kommer att leda till några stora omvälvningar.
– Jag tror inte att Köpenhamnsmötet kommer att resultera i ett särskilt långtgående avtal. Skillnaderna är allt för stora i synen på hur fördelningen ska se ut. USA tycker fortfarande att det är rimligt att de minskar sina koldioxidutsläpp med lika många procent som övriga länder, trots att deras utsläpp idag är 20 gånger högre än till exempel Indiens. Indien vill istället kunna öka sina utsläpp en del, och tycker att USA ska göra en mycket större insats.

Måste höja ribban
Stefan Henningsson, klimatchef på Världsnaturfonden (WWF) säger även han att det brådskar eftersom de investeringsbeslut som tas nu annars kan leda till att organisationer och länder låser in sig för långa utsläppstider.
– Satsar man på kolkraft idag är man fast i 20-30 år.
Det finns flera parallella vägar mot bättre miljö, anser han.
– Skatter och höga priser på utsläpp är en del av lösningen, något som EU och Sverige driver hårt.
En annan metod som borde användas oftare, enligt Henningsson, är standardisering. Ansvariga myndigheter ställer då upp vissa regler och krav. EU har redan beslutat att det från och med 2020 bara får byggas lågenergihus inom unionen.
– Många gånger finns lösningar och innovationer redan hos, ofta, små företag. Men efterfrågan är liten, trots att kostnaden för att bygga energieffektiva hus bara är fem procent högre. Då måste man göra förändringen till en självklarhet.
Sätter man upp tydliga spelregler är marknaden oftast bra på att hitta egna lösningar, anser Stefan Henningsson.
Men i byggbranschen tycker han inte att mycket har skett trots att man haft 30-40 år på sig att förändras.
– Då måste politikerna gå in med järnhand och styra. Sätta ribban högre.

Måste utnyttja fönstret
Henningsson tror att det är viktigt att komma till skott eftersom samlingen kring Köpenhamnsmötet varit så stark under de senaste åren, från så många håll.
Blir det ett misslyckande nu kommer det att bli svårt att återskapa det fönster som skapats, tror han.
– Det kan mycket väl finnas en del detaljer för juristerna att jobba med efter mötet, men det förhindrar inte att det fattas ett beslut om ett ambitiöst, rättvist och legalt bindande avtal. För varje år vi väntar kommer det att kosta ytterligare 3 500 miljarder kronor i investeringar för att få ned utsläppen.

Helena Gustavsson