I måndags kom FN:s utvecklingsprogram UNDP med en ny rapport,
Att övervinna hinder, som handlar om migration och utveckling. Här finns mycket intressant. En miljard människor – en av sju – är migranter. Flertalet migrerar inom sitt eget land (bara tre procent av afrikanerna lever utanför sitt födelseland, exempelvis), och av dem som migrerar till annat land är det inte ens 30 procent som byter från u- till i-land.
För den som lämnar ett mycket fattigt land kan flytten innebära ett helt annat liv: 15 procent högre inkomst, 16 gånger mindre barnadödlighet och fördubblad inskrivning i skolan.
Sedan kommer den verkliga bomben. Invandrare dränerar inte destinationsländerna på resurser. Tvärtom.
– Rapporten visar att migration kan öka den mänskliga utvecklingen både för de som flyttar, i destinationssamhällena och de som stannar kvar på hemmaplan, säger UNDP:s chef Helen Clark.
Immigration skapar fler arbetstillfällen. Om vi överför detta till Sverige så tar invandrare alltså inte ”svenska” jobb. Och dessutom har migranter knappt någon negativ inverkan på de offentliga finanserna, enligt rapporten. Med andra ord är det fel att skylla en allt solkigare välfärd på invandring.
Immigration är en win-win-situation.
Generellt gäller att ju fler som säkert och enkelt kan röra sig mellan länder, desto bättre för den enskilda människan och för berörda samhällen.
Vi kommer att återvända till rapporten, men redan nu känns det enormt befriande att kunna vända dess fakta emot Sverigedemokraterna, som nyligen fick 5,9 procent – aldrig varit högre – i en opinionsundersökning.
Vad återstår för partiet om man inte längre kan skylla alla ekonomiska bekymmer på invandring?
Jo, den kulturella rasismen.
Att människor från olika länder, med olika traditioner och värderingar, helt enkelt inte kan leva tillsammans.
Det sorgliga paradigmet räcker inte till för riksdagen, det är min absoluta förhoppning.
Andreas Gustavsson