Borg vill ha hungriga lejon
2009-09-30
Gång på gång säger Borg att han inte tänker pressa lönerna. Men läckta regeringsdokument avslöjar motsatsen. Logiken är att det skulle skapa fler jobb och motivera den som är lågavlönad eller arbetslös – ett mätt lejon jagar inget vidare. Ställ regeringen till svars för denna misslyckade politik, skriver Peter Gustavsson.
När regeringen och de stora medieföretagen har samma ideologiska utgångspunkter blir inte granskningen vad den borde vara, men det finns undantag. Som då Expressen avslöjade interna regeringsdokument som visar hur Anders Borgs statssekreterare argumenterar för jobbskatteavdraget med argumentet “Förbättrar lönebildningen: förstärker outsider och sänker reservationslönen”.
Reservationslönen är en nationalekonomisk term för den lägsta lön någon är beredd att arbeta för.
Ekonomen Marian Radetzki har förklarat teorin: ”I Sverige så skulle man behöva sänka lönerna riktigt ordentligt kraftfullt för de lågutbildade kategorierna för att skapa balans på den marknaden, kanske ner till 5 000-kronorsnivån… Det är de hungriga lejonen som jagar bäst. Och detta gäller också människor.”
Teorin om att ”hungriga lejon jagar bäst” har på nymoderat nyspråk döpts om till ”arbetslinjen”. Detta är den verkliga förnyelsen av Moderaterna – istället för att säga att sänkt skatt ökar folks frihet säger de nu att skattesänkningar skapar fler jobb. Som ordföranden i regeringens finanspolitiska råd, Lars Calmfors, sa till Studio Ett så ska jobbskatteavdraget leda till ”att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön än vad de annars skulle göra och att det får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekraven”.
Den nymoderata arbetslinjens hörnsten är att vi fått två parallella skattesystem – ett för dem som får sina inkomster genom arbete och ett för alla andra. Den berömda tusenlappen i plånboken försvinner i det ögonblick löntagaren blir tvungen att leva på sjukpenning, a-kassa eller pension.
Den som har ett arbete belönas med skatteavdrag. Den som inte har arbete bestraffas genom försämrade ersättningsnivåer, sänkta tak och nu också genom sänkta pensioner. Avgiften till a-kassan höjs för att avskräcka folk från att ha en trygghet vid arbetslöshet. Alla åtgärder samverkar till ett och samma mål – att göra lejonen hungrigare genom att sänka reservationslönen.
Stora grupper märker knappt av krisen, och bjuds nu på ytterligare skattesänkningar. Samtidigt hör det numera till den fackliga vardagen att långtidssjuka medlemmar gråter när de ber om hjälp därför att de är på väg att kastas ut ur sjukförsäkringen. Allt fler får gå till socialkontoret för pengar till mat och hyra. Och i det nymoderata Sverige brinner förorterna.
Regeringen Reinfeldt har misslyckats med att få fler i arbete. För första gången sedan 90-talskrisen har Sverige högre arbetslöshet än EU-genomsnittet. Snart är arbetslösheten uppe i tvåsiffriga tal.
Det vetenskapliga stödet för att sänkta reservationslöner leder till fler jobb är svagt. Men budgetpropositionen säger ändå att ”effekten av jobbskatteavdraget blir att närmare 80 000 fler personer kommer i arbete på lång sikt”. Om den bedömningen stämmer så kostar varje jobb som skapas genom detta avdrag staten nästan en miljon kronor.
Denna summa skulle räcka för att anställa två nya lärare eller sjuksköterskor, eller tre nya barnskötare eller vårdbiträden. För de dryga 70 miljarder jobbskatteavdraget kostar statskassan skulle 150 000–200 000 personer kunna få jobb inom den gemensamma välfärden. Dubbelt så effektivt som jobbskatteavdraget, och jobben kommer direkt i stället för dynamiska effekter ”på lång sikt”.
Högerekonomer har alltid hävdat att arbetslösheten beror på att de arbetslösa ställer för höga lönekrav. Mot detta satte Keynes och andra på sin tid att låga löner bara leder till minskad köpkraft och förstärker nedgången.
Höga löner är en motor i ekonomin. Den som är trygg vågar sig på att pröva på det nya. Mätta människor är friskare människor som kan utföra ett bättre arbete. Hungriga människor jagar faktiskt inget vidare.
Reinfeldt och Borg sänkte skatten för dem som är innanför, och påstod att det skulle inspirera dem som står utanför att vilja komma in. Det är dags att ställa dem till svars för sitt misslyckande.
Peter Gustavsson
En av författarna till boken Sälj hela skiten, eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden (Ordfront)
|
|
|
|
Fler artiklar i samma kategori
Skärpning. Att Borg vill sänka reservationslönen låter farligt (“sänka *lönen!”), men är så gott som okontroversiellt.
En person tycker att det är värt att arbeta ifall hon får ut X kronor i lön, netto. Eftersom det tas ut skatt på arbete krävs för detta en lön om X+Y kronor, brutto. Vad jobbskatteavdragen gör är att sänka Y. Alltså, arbeten som inte var attraktiva tidigare (för att de gav för lite i lön) blir nu attraktiva.
Ingen får lägre lön! Däremot får vissa lön som tidigare inte hade NÅGON lön. “Lejonen” blir hungrigare, men inte för att man svälter dem utan för att de bjuds på större köttstycken.
30 september 2009, 14:10
med tanke på att skattefinanseringen av våra trygghetssystem minskar med sänkt skatt så måste man ersätta denna med avgifter för att behålla samma standard. skatter slår mer mot det som tjänar mycket, avgifter slår lika mot alla. sänker man skatterna en viss procent för alla och ersätter med lika avgifter för alla så leder det till att de som tjänar mycket får mer på de som tjänar mindres bekostnad.
och då så pratar vi ändå om de som faktiskt HAR jobb.
1 oktober 2009, 02:57
Fast jobbskatteavdragen är inte så enkla att de sänker skatten med ett antal procent. De som tjänar relativt mycket får, procentuellt sätt, mindre skattereduktion än de som tjänar relativt lite.
(Däremot är det förstås så att de som tjänar relativt mycket får mer i absolut tal än de som tjänar relativt lite.)
1 oktober 2009, 16:34
Japp, och vi räknar ju trots allt våra inkomster och besparingar i ören och kronor, inte i procent. Alltså blir jobbskatteavdraget i praktiken en överföring från de som har det sämre (eller till och med sämst) till de som har det bättre (eller till och med bäst).
1 oktober 2009, 18:59
…och ännu har varken statsminister Fredrik Reinfeldt eller finansminister Anders Borg eller någon av deras politiska ekonomer lyckats förklara hur sämre ekonomiska villkor för arbetslösa och pensionärer skapar nya jobb. Den bevisföringen väntar vi på. Det mest sannolika är väl att det denna gång, liksom vid den förra, blir så att folk som kan betalar av på sina lån.
3 oktober 2009, 11:31
Läser Reinfeldt ETC? Det kan ju inte vara någon annan Fredrik än han som för ett så urbota dumt resonemang som fredrik(den första) gör. Det är precis det här som har sagts sedan valrörelsen 2006 och det är lika mkt båg nu som då. De jobb som du säger är oattraktiva pga för låg lön är så nu med men sjuka och arbetslösa ska tvingas ta dem för att arbeta tills dess de stupar. De sjuka är beroende av Y för att öht få en inkomst att leva av och de arbetslösas försäkring har gjorts värdelös och är också beroende av Y. Du pratar som om Y vore en del av en matematisk formel utan egentligt värde.
Det är en föraktfull inställning.
3 oktober 2009, 13:47
Befinner vi oss i en överproduktionskris?
Om vi gör det är sänkta löner det sista vi behöver.
5 oktober 2009, 15:16
Vem kommer att syna borgarnas största bluff: Påståendet att lägre skatter leder till ökad sysselsättning. Vi har sett det motsatta: De sänkte skatten och sysselsättningen sjönk som en sten. Jaja, de kan ju alltid skylla på “den allmänna konjunkturen”, men skulle inte en BRA sysselsättningsökande metod kompensera för den allmänna konjunkturen. Det var väl för att vi BEHÖVDE fler jobb som fler jobb skulle skapas? Inte bara för skojs skull? Eller?
9 oktober 2009, 00:12
Det sista jag gjorde på jobbet förra fredagen, var att lägga ut två annonser på AF. Den ena tjänsten var en fast vårdbiträdestjänst på 50%, den andra var ett vikariat som vårdbiträde på 50%. När jag kom på måndag morgon låg där 40 ansökningar till vardera tjänst i inkorgen. De flesta sökte båda tjänsterna. När veckan var slut fanns ca 70 ansökningar till vardera tjänsten, sammanlagt 140 ansökningar alltså. Ansökningstiden går ut om en vecka. Även före skattesänkningarna var det normala 70 – 100 ansökningar till sådana tjänster.
Så nu undrar jag vilka jobb det är som hittills varit så oattraktiva så att ingen varit beredd att ta jobben, utan föredragit att gå arbetslösa? Jag menar, vilka jobb är mindre attraktiva än ett vikariat på halvtid i äldreomsorgen?
De jobb vi behöver i offentlig sektor blir inte tillsatta genom sänkta skatter. Tvärtom behövs skatter för att kunna erbjuda arbeten som verkligen behöver utföras. Människor som är beredda att ta dessa jobb har hela tiden stått i kö!
11 oktober 2009, 08:24