Vi har fördömt de invandrarfientliga men sällan gett seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa i invandringens spår.

Så inleder migrationsminister Tobias Billström och två andra moderater från arbetsgruppen mot ”utanförskap och segregation” årets sorgligaste debattartikel. När ska vi egentligen märka att rasistpartiet Sverigedemokraterna försöker gnaga sig in i riksdagen? Svar: Just nu i detta ögonblick, i samma stund som Billström knäppte upp slipsen och knäppte iväg mejlet till DN-Bergström.
En analys är fullständigt korrekt:

Svensk migrations- och integrationspolitik har misslyckats.

Men därefter… Det kunde ha blivit en viktig, nödvändig diskussion. Ett modigt svanhopp ned i frågor som politiker – oavsett färg – mycket sällan bryr sig om alternativt förmår handskas med. Istället:

I Sverige har vi trivialiserat det svåra, i stället för att erkänna att med allt det lockande och mänskliga följer problem som ett bra invandrarland måste våga se i vitögat.

En ny ton, auktoritär, så här ligger det till: SVENSKA lagar, regler, värderingar gäller ”vare sig man gillar dem eller inte” och de ”står över tycke och smak, familj, släkt, grupp eller klan”.

Vi kommer antagligen anklagas för respektlöshet och nationalism av dem som föredrar bidrag och välmenande fraser framför tydlighet om rättigheter och skyldigheter. Vi får ta det.

Utvisa brottslingar, uppvärdera medborgarskapet, ställ språkkrav… Moderaterna är inte direkt… dialogorienterade. Integration är inte detta utspels syfte. Nej, M-lägret vill positionera sig mot SD-lägret.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson är så klart nöjd:
– Inte mycket nytt, men det visar ändå att trots att vi inte sitter i riksdagen har vi lyckats flytta invandringsdebatten dit, säger han till DN.se.
Inga röster ska spilla över. Därför skylls det politiska etablissemangets misslyckanden på invandrarna. Det är riktigt, riktigt fult. Moderaterna borde skämmas. Men de är kanske för upptagna med att kalkylera inför 2010. Det nya arbetarpartiet ömsar skinn. Det nya… rasistpartiet?



I natt kommer jag att drömma om Ian och Bert, om deras staplade läskbackar och framgångsrika popargument. En tröst är att det finns krafter som inte jagar väljare till varje pris. Som säger emot. De finns inom poltiken såväl som utanför.
Nästa onsdag (25 februari) har Folkoperan här i Stockholm premiär för Konsuln, regisserad av Farnaz Arbabi. Hon har tidigare gjort Utvandrarna på Riksteatern. Hon valde att låta Karl Oskar och Kristina vara invandrare i Sverige.
– Om man jämför med Utvandrarna, så är Konsuln en grymmare och hårdare historia som mer handlar om vilka konsekvenser den europeiska flyktingpolitiken får. I vår uppsättning är konsulatet ett svenskt konsulat dit flyktingar kommer från länder utanför EU, säger Arbabi.
Själv fixar jag inte opera, även om den är politiskt angelägen, men är ni av annorlunda uppfattning så lyssna/se på trailern. (Jag tycker däremot väldigt mycket om den inledande textraden: ”Snart är den dagen här då våra hjärtans eld bränner ned er pappersmur.”)



Jag spelar hellre det minispel som tagits fram. Flyktingpingis. Med nationalsången i bakgrunden. Studsa bort flyktingen från gränsen. Gör det bara! Varje poäng innebär en månads förlängd väntan. Grattis!